Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 913-914 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 7. Termoelektrisk motors konstruktion. (N, S nord-, sydända hos U-magnet.)

metall, d. v. s. att "Magnus’ sats" ej har giltighet
så, som man antagit. Ett af försöken, genom hvilka
den enmetalliska termoeffekten bevisats, betjänar
sig af två tunna strimlor, a, a′
(fig. 7, A), af renaste elektrolytisk koppar, som
sammanhänga med två runda skifvor, b, b′, af samma
material. Sammanhanget eger rum på höger, men icke
på vänster sida. Då b, eller b′, uppvärmes genom
en fram- och tillbaka böjd elektrisk värmetråd c,
eller c′, genomsättes a och a′, på grund af den
osymmetriska värmeströmningen af en termoström,
som förlöper t. ex. ungefär som de prickade pilarna
ange. Då det hela jämte en spegel är lättrörligt
upphängdt i en kvartstråd och befinner sig i ett
horisontalt, med a parallellt magnetfält, föranleder
den uppkommande termoströmmen en på spegeln lätt
afläsbar vridning. De uppkommande termoströmmarna
äro så starka, att på samma princip en termoelektrisk
motor kan. byggas. Strimlorna a₁, a₂, .....a₈ (fig. 7, B) hänga samman med de af samma
rena koppar bestående koniska skifvorna b,
b′, bildande ett på spetsen c upphängdt hjul,
lättrörligt mellan polerna af hästskomagneterna d,
d′. Vid svag upphettning af b, eller b′, t. ex. med
ett solglas, inträder rotation åt ena eller andra
hållet, fortsättande, så länge värmekällan verkar. Det
först nämnda försöket visade sig lika väl lyckas med
en mellan tunna glasskifvor innesluten, osymmetriskt
värmd kvicksilfverlamell, hvilket gaf det viktiga
beviset, att effekten uppträder äfven i flytande,
fullkomligt homogen metall. Ett bland sätten att
påvisa dessa termoströmmar — som benämnts "af 1:a
slaget" till skillnad från dylika "af 2:a slaget" i en
tvåmetallisk ledare — är att förse en lång cylinder
med en insvarfning på midten, så att diametern här
väsentligt reduceras. Om en dylik "strypcylinder"
värmes på ena sidan om förträngningen, men icke på
den andra, erhålles utslag på en ansluten känslig
galvanometer, beroende på, att värmeströmningen
blir starkt osymmetrisk. Det allra enklaste sättet att
demonstrera termoströmmar af 1:a slaget är att på
midten afskära en homogen, med en galvanometer
förbunden metalltråd, t. ex. af platina eller
af blank koppar, och lägga ändarna i beröring,
så att de bilda ett kors. Uppvärmes lindrigt
den ena tråden i detta "strypkors", erhålles
termoström åt ena hållet och omvändt. Som bevis
för, att termoströmmen ej härrör från främmande
orsaker, är detta slags försök emellertid ej
bindande (luft- eller oxidskikt, spänningar
kunna antas medverka). De termoelektromotoriska
krafter af 1:a slaget, som sålunda uppträda, äro
af fullt ut samma storhetsordning som de genom
Seebeck-effekt erhållna. Ett strypkors ger sålunda,
med en temperaturdifferens af omkr. 900°, omkr. 11
millivolt för grafit, omkr. 20 millivolt för volfram,
under det att termoelementet platina-platinarodium
(se Termoelement) därvid endast ger omkr. 8 millivolt.

5. "Generaliserad Thomsoneffekt". I 2. framhölls,
att Seebeckeffekten, d. v. s. alstringen af
termoströmmar af 2:a slaget, har sin omvändning i
Peltiereffekten. Af analogiskäl kunde slutas, att den
af Benedicks experimentellt bevisade alstringen af
termoströmmar af 1:a slaget bör ha sin omvändning i en
ytterligare effekt. Saken kan uttryckas på följande
sätt: Gifves åt en strypcylinder olika temperatur å
ömse sidor om strypstället, uppkommer (enligt 4.) en
elektrisk ström; ledes en elektrisk ström genom en
strypcylinder (som öfverallt har samma temperatur),
kan man vänta, att omvändt olika temperatur skall
uppkomma på ömse sidor om strypstället. Lord
Kelvin förnekade visserligen, på grund af Magnus’
sats, möjligheten af dylik effekt; då Magnus’ sats
visats ogiltig, står frågan annorlunda. I själfva
verket lyckades Benedicks (1918) på en rad skilda sätt
uppvisa existensen af den väntade effekten — hvilken
innefattar Thomsoneffekten som ett vid varierande
temperatur uppträdande specialfall och som därför
möjligen kan benämnas "generaliserad Thomsoneffekt".

Liksom för Thomson- och Peltiereffekten är värmeverkan
W direkt proportionell med strömstyrkan i:
                        W = X.i.τ;,

X är för en gifven temperatur en konstant,
som beror på materialet och på strypställets
dimensioner. Det har visat sig möjligt att uppmäta
ett värde på X, som gäller för en jämtjock lång
cylinder och sålunda är en ren materialkonstant. Om
styrkan i af den elektriska ström, som genomgår en
strypcylinder, ökas, kommer strypställets temperatur
att tillväxa genom Joulevärme; häraf följer, att
äfven Thomsoneffekt skall uppkomma vid högre i. Den
så uppträdande Thomsoneffekten förorsakar emellertid
en värmeskillnad u åt motsatt håll. Med stigande
i ger därför u kurvor af utseende ABCDE, fig. 8,
observerade för ett strypkors af platina. Funnes
icke den "generaliserade Thomsoneffekten" — som
ensam uppträder på sträckan AB —, skulle icke den
karakteristiska teckenväxlingen vid D finnas, utan
u skulle ungefär följa den prickade kurvans förlopp.

Det förhåller sig, som om värme transporteras
af den elektriska strömmen, då den går genom en
strypcylinder, i dess egen riktning (för koppar)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>