Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säve, Karl Fredrik - Säve, Hjalmar Fredrik August - Säve, Teofron Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språken. Med offentligt anslag vistades S. 1852—53
i Köpenhamn, där han ifrigt studerade under
N. M. Petersens och G. Stephens ledning. Under de
följande åren företog han dessutom flera studieresor
inom sitt eget fädernesland. Sedan riksdagen 1856—58
beviljat medel till upprättande af en professur
i nordiska språk vid Uppsala universitet, blef
S. utsedd till dess förste innehafvare och bestred
den från 26 aug. 1859 till sin död. S. var en man
med för sin tid grundliga kunskaper, djup kärlek
till fosterlandet, dess språk och fornminnen samt
ej ringa fond af poetiskt sinne. Om hans poetiska
begåfning vittna hans sånger vid studentmötena
1843 och 1845 samt dikten Vikingens drapa (1842
belönt med Svenska akad:s mindre pris). Som
universitetslärare lyckades S. samla omkring sig en
skara af begåfvade unga män, hvilka sedan i sin mån
främjat de nordiska språkstudierna. Det är också
förnämligast i det intresse S. förstod väcka hos
sina lärjungar, som man har att söka hans förnämsta
förtjänst. Någon språkforskare i högre mening var
S. ej. I synnerhet som kännare af flera dialekter
(särskildt gottländskan, dalskan och hälsingskan) samt
som uppmuntrare till dialektundersökningar utöfvade
S. mycket vidsträckt och gagneligt inflytande. Också
ha fornminnes- och landsmålsföreningarna framgått
ur en jordmån, i hvars bearbetande S. haft en ej
ringa andel. S. framträdde sent som författare och
efterlämnade inga större verk, men många af hans
skrifter äro emellertid af stort värde. Utom de redan
nämnda utgaf han De starka verberna i gotländskan och
dalskan (1854), Snorre Sturlesons Ynglingasaga, tolkad
och upplyst (s. å.; bägge dessa afh. tillskyndade
honom s. å. Svenska akad:s mindre skådepenning
i guld), Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga
och Gotlands runinskrifter, språkligt behandlade
(1859), Om de nordiska gudanamnens betydelse
(1859; inträdesföreläsning), Om språkskiljaktigheterna
i svenska och isländska handskrifter
(1861, intagen i Uppsala universitets årsskrift
och af kritiken ansedd för hans bästa arbete),
Sigurdsristningarna å Ramsundsberget och Göksstenen
(1868; inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad.,
tryckt i dess handlingar; öfv. till tyska). Dessutom
offentliggjorde han åtskilliga uppsatser i
vetenskapliga tidskrifter. Efter hans död utgaf
G. Stephens ur hans efterlämnade papper Some
runic stones in northern Sweden (1879; i Uppsala
Vet. soc:s "Nova acta", vol. 9). S. var medlem
af Vitt. hist. o. ant. akad. (korresponderande
från 1859 och arbetande från 1862) samt af
Vet.-soc. i Uppsala (från 1865). Han efterlämnade
ett rikhaltigt bibliotek (4,334 n:r; tryckt katalog
utkom 1877), hvilket inköptes af en mecenat och
skänktes till dåv. Göteborgs museum (nu Göteborgs
stadsbibliotek). Det mesta af hans egna språkliga
handskrifter öfverlämnades af hans efterlefvande till
Uppsala universitets bibliotek.
4. Hjalmar Fredrik August S., son af S. 1, skolman,
läroboksförfattare, f. 1 mars 1839 i Tuna församling
i Medelpad, d. 6 febr. 1871 i Hälsingborg, blef 1856
student i Uppsala, 1861 filos. kandidat, 1863 filos.
doktor och 1864 lektor i grekiska och latinska
språken vid högre elementarläroverket i Gäfle och
1867 i Hälsingborg. 1870 förordnades han till rektor
vid högre elementarläroverket i Karlskrona, men afled före
tillträdet. — S. utvecklade under sin korta lefnad
en framgångsrik verksamhet som författare. Bland hans
arbeten må nämnas en af Svenska akad. 1868 prisbelönt
metrisk öfv. af Aristofanes’ "Fåglarne" (tr. 1869),
Öfversigt af grekiska syntaxen (1864), Latinsk
stilistik, förra afdelningen (1865; 2:a uppl. 1869),
Latinsk stilistik, andra afdelningen, Antibarbarus
(1866; 2:a uppl. af Chr. Cavallin 1873) och Grekisk
formlära efter Curtii metod (1866), i hvilket arbete
han i motsats till "den gamla metoden", som följts
i den Krüger-Aulinska språkläran, ville uppställa
det grammatiska innehållet i öfverensstämmelse
med den jämförande språkforskningens dittills
af läroboksförfattarna i allmänhet förbisedda
resultat. Härtill må läggas Grekisk öfningsbok
(1866) och Latinsk öfningsbok (1867). Under sina
båda sista år var han sysselsatt med att utarbeta
ett svenskt-latinskt lexikon, som blef ofullbordadt.
5. Teofron Adolf S., den föregåendes broder, skolman,
historiker, f. 24 juli 1842 i Tuna församling
i Medelpad, blef 1861 student i Uppsala och
1869 filos. doktor samt var lektor i historia
och latin vid Karlstads högre allm. läroverk
1870—1907 och 1883—95 läroverkets rektor. S. var
1891—96 ordf. för Karlstads stadsfullmäktige
och 1898—1907 landstingsman. Han invaldes 1892
af Värmlands läns landsting i riksdagens Första
kammare, af hvilken han var led. fr. o. m. urtima
riksdagen 1892 t. o. m. riksdagen 1910. Sedan 1897
tillhörde S. som ord. led. konstitutionsutskottet
utom 1904, då han insattes i särskilda utskottet för
en förändrad anordning af de allmänna läroverken,
och vid de båda urtima riksdagarna 1905, då han var
led. af det särskilda utskottet för de unionella
förhållandena. 1897—99 var han statsrevisor, och
sedan 1908 är han en af riksdagens kommitterade till
tryckfrihetens vård. Som lekmannaombud för Karlstads
stift var han medlem af kyrkomötena 1903, 1908,
1909 och 1910. Konservativ till sina politiska
åsikter, slöt han sig till Första kammarens
tullskyddsvänner. I unionsfrågan förfäktade han
Alinska skolans uppfattning om Sveriges rätt. I
rösträttsfrågan förordade han konstitutionsutskottets
förslag 1902 om 500-kronors-streck med köpingarnas
och municipalsamhällenas förläggande till
stadsvalkretsarna, och i de proportionella valen
såg han en betänklig skärpning af partimotsatserna
i landet. För kvinnans rösträtt har han varit
varm förespråkare. I läroverksfrågan tillstyrkte
han 1904 års läroverksreform, men påyrkade i
samband med denna en begränsning af läroämnenas
antal med hänsyn till bildningslinjernas olika
uppgifter, hvarjämte han motsatte sig införandet
af den föreslagna öfverstyreisen för de allmänna
läroverken. S. har författat bl. a. Kejsarevalet
i Frankfurt 1657—1658 och Sveriges underhandlingar
därunder (gradualafh. 1869), Riksdagen i Söderköping
1595 (1870), större delen af Tidehvarfvet 1648—1789
äfvensom Tidskiftet 1848—1871 (1877—79; i den
af E. Wallis utg. "Illustrerad verldshistoria"),
Sveriges historia under den nyaste tiden från år 1809
till år 1875 (1881; utgörande 6:e delen af den af
Hj. Linnström utg. "Sveriges historia från äldsta tid
till våra dagar"), Striden om undervisningsfriheten i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
