Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stassfurtsalter - Staszow - Staszyc, Stanislaw Wawrzyniec - Stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skyddande täcke, som hindrat de lättlösliga
salternas upplösning, när trakten under
senare geologiska perioder blef öfversvämmad af
vatten. Eäröfver anträffas på några ställen ett yngre
bergsaltlager om 40–120 m., utmärkt af mycket större
renhet än det äldre bergsaltet.
Utom de ofvan anförda ursprungliga l. primära salterna
anträffas descendenta l. sekundära saltmineral,
som uppkommit ur de förra genom inverkan af vatten,
hvars verkan i allmänhet bestått i upplösning af
den lättlösliga magnesiumkloriden. Af karnallit +
bergsalt har härigenom uppstått s. k. sylvinit,
en blandning af kaliumklorid (sylvin, se d. o.) med
natriumklorid; af karnallit + kieserit har bildats
dubbelsaltet kainit (se d. o.), KCl, MgSO4, 3H2O. Om
vattnets inverkan skett vid högre temperatur,
öfver 73°, ha karnallitregionens mineral ombildats
till s. k. hartsalz, en blandning af sylvinit med
kieserit. Till de sekundära stassfurtsalterna hör
äfven schönit (se d. o.), äfven kalladt pikromerit,
K2SO4, MgSO4, 6H2O,
som dock förekommer i mindre
mängd än kainit.
Brytningen af salterna sker genom sprängning med
svartkrut (se fig. 2). Af de uppfordrade salterna
användas den mesta kainiten samt bättre sorter
af sylvinit och hartsalz direkt som gödselmedel,
synnerligast inom Tyskland, medan karnallit och
fattigare råsalter i många klorkaliumfabriker
genom omkristallisering ur vatten förarbetas för
renare fabrikat: klorkalium, kaliumsulfat och
kaliummagnesiumsulfat, jämte en rad biprodukter,
såsom bittersalt, glaubersalt, klormagnesium,
magnesia, brom och borsyra. Enligt lagen af 1910 står
kalisaltförsäljningen under statens öfverinseende, och
salterna fördelas i 5 grupper, för hvilka maximipris
äro fastställda:
1) klorkalium med minst 80 proc. KCl = 50 proc. K2O;
2) sulfat: K2SO4, med minst 42 proc. K2O samt
kaliummagnesiumsulfat; 3) kaligödselsalter med 20–22,
30–32 och 40–42 proc. K2O; 4) kainit, hartsalz och
sylvinit med 12–15 proc. K2O, och 5) karnallit med
9–12 proc. K2O.
Klorkalium och kaliumsulfat användas, förutom som
gödselmedel, i stor utsträckning för framställning
af andra kaliumföreningar, såsom kalisalpeter, alun,
kaliumklorat, kaliumkromat, pottaska och kaustikt
kali. Af de högprocentiga salterna exporteras under
normala förhållanden ofantliga massor till utlandet,
i synnerhet till Förenta staterna. Produktionen
uppskattades 1909 till ett värde af öfver 100
mill. mark. Till Sverige importerades 1913 i form
af Stassfurtsalter 19.000 t. rent kali (K2O), till
ett värde af 5,48 mill. kr. För stassfurtsalternas
utforskande bildades 1906 Verband für die
wissenschaftliche erforschung der deutschen
kalisalzlagerstätten.
Litt.: Hj. von Feilitzen, "Ett besök vid
kaligrufvorna i Stassfurt" (bilaga till
"Sv. mosskulturföreningens tidskr." 1905, n:o
2), J. H. van’t Hoff (se denne), "Zur bildung der
ozeanischen salzablagerungen" (I, 1905, II, 1909),
och R. Görgey, "Die entwickelung der lehre von den
salzlagerstätten" (i "Geologische rundschau",
1911), med många litteraturhänvisningar.
K. A. V-g.
Staszów [sta’jov], ry. Stasjev, stad
i rysk-polska guv. Radom, vid Czarna, biflod till
Weichsel. 8,500 inv. (1897).
J. F. N.
Staszyć [sta’jytj], Stanislaw
Wawrzyniec, polsk författare och politiker, f. 1755,
d. 1826, studerade i Tyskland och Frankrike, var en
tid lärare i franska vid Zamojskis akademi i Zamosć
och blef 1808 president i Towarzystwo przyjaciól
nauk i Warschau. Han öfversatte 1779–85 arbeten af
Racine, Buffon, Florian och Thomson. Som historiker
gjorde han sig bemärkt genom en studie öfver Jan
Zamojski (1785). En framstående roll spelade han i
Polens historia under och efter delningsperioden;
varm anhängare af Rousseaus politiska åsikter,
ifrade han kraftigt för demokratiska reformer
och folkbildning. Af stort politiskt värde är
hans Przestrogi dla Polski z terazniejsznych
Europy zwiazków i z praw natury wypadajace
(1790). Efter Napoleons störtande utgaf han
Myśli o równowadze politycznej w Europie (Den
politiska jämvikten i Europa 1815). Hans samlade
skrifter utgåfvos 1815–21. Biografier öfver
S. af Zawadzki (1860) och Wojewodzki (1879).
A-d J.
Stat (af lat. sta’tus, ställning, fast
ordning). 1. Politiskt samhälle. Hvad som i första
hand karakteriserar staten är, att den utgör en till
fortbestånd, oberoende af individernas växling,
organiserad sammanslutning af människor. Såsom
en sådan är staten en art af samhälle (se d. o.),
men skiljer sig från andra samhällen däruti, att
dess öfverindividuella ordning är en rättsordning
(se Rätt 2) och att den tvångs- l. härskarmakt, som
ytterst garanterar dennas giltighet, är ursprunglig,
ej förlänad. I andra samhällen regleras nämligen
sammanlefnaden ej genom en af tvångsmakt garanterad
rättsordning, utan genom sed, religion eller
moraliska inflytanden; eller, om i dessa samhällen
finnes en viss tvångsmakt (t. ex. i kommuner), är
den ett utflöde af statens härskarmakt, är således
ej ursprunglig. Staten kan därför definieras som ett
samhälle med ursprunglig härskarmakt (jfr Statsmakt),
Det, som angår staten, plägar betecknas med ordet
politiskt (jfr Politik); det, som angår andra
samhällen, med ordet socialt. – Emedan människan,
såsom redan Aristoteles påvisade, till sin natur är
en samhällsvarelse (zoon politiko’n), ha människorna
alltid lefvat i samhällen. Dessa saknade och sakna
emellertid hos primitiva folk utbildad statskaraktär,
men alltid finnes dock i det primitiva samhället
en tendens till sådan, och potentiellt kan därför
människan sägas vara också en statsvarelse. Aktuell
blir emellertid staten för henne först vid högre
utveckling. I allmänhet har det slags icke-statliga
samhälle, hvarur staten utvecklat sig, varit
släktsamhället (det gentiliska samhället),
oeg. äfven kalladt släktstaten, som i sin ordning
leder sitt ursprung från familjen. Öfver denna hade
under den s. k. patriarkaliska tiden husfadern en
oinskränkt och allt omfattande härskarmakt, och en
fristående patriarkalisk familj skulle därför kunna
synas ha varit stat, men den var det dock ej, ty
rättsordningen gäller här ej ett genom generationer
fortbestående samhälle, då hvarje familj omfattar
blott en generation. Den ur familjen framvuxna släkten
utgör däremot ett samhälle af successiva generationer
och uppfyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
