Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockengång - Sockenhandtverkare - Sockenkartverket - Sockenknektar - Sockenkriget - Sockenmagasin - Sockennämnd - Sockenombud - Sockenrättare - Sockenskrifvare - Sockenstuga - Sockenstämma - Sockenting - Sockenväg - Socker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningar till understöd under studietiden. Redan 1529
stadgades, att det icke skulle tillåtas dem att
"alltför länge gå på bygden efter theras allmusa"
eller "föra lögn och dravelstidende bland folket
och bediifva theras ribalderij". Det oaktadt
fortforo dessa tiggarvandringar, och det äfven
sedan sockengången blifvit aflyst (1624) och
djäknepenningarna (se d. o.) trädt i stället. Innan
djäknarna begåfvo sig ut på sockengång, försågos de
af rektor med ett slags kreditiv, ett s. k. sockenbref. Detta började på följande halft skämtsamma
sätt: "Notum est formicas tempore æstivo etc." (det
är bekant, att myrorna om sommartiden o. s. v.). De
kringvandrande djäknarna förstodo att på allt sätt
stämma sockenborna till sin fördel, bl. a. genom att
sjunga latinska hymner. Först efter 1780 upphörde
sockengången fullständigt. Se K. von Bonsdorff,
"Djäknelif och djäknegång" (i "Strödda uppsatser",
1898). R. G.
Sockenhandtverkare, förv. Se Gärningsman 2.
Sockenkartverket. Se Landtmäteri, sp. 1110.
Sockenknektar kallades ett slags manskap, som under de
sista åren af Karl XII:s regering utskrefs för att
fylla de glesnade leden. Konungen påbjöd nämligen
i jan. 1716, att från hvarje socken skulle uttagas
en man, hvarvid dock de större socknarna frivilligt
kunde lämna flera, men redan i febr., att en man
skulle uttagas efter hvarje 25 mantal; den uttagne
erhöll lega. Då detta rekryteringssätt visade sig föga
verksamt, utbyttes det snart nog mot utskrifning. Se
Nya roteringen. C. O. N.
Sockenkriget har man kallat socknarnas ömsesidiga
sträfvan att hindra fattiga personers inflyttning
för att därigenom aflägsna från sig faran för ökad
fattigvård.
Sockenmagasin, förv., byggnad, afsedd till
förvar af den kvantitet spannmål, som ansetts
nödvändig att hålla i förråd för sockenbornas
behof i händelse af ofördelaktig skörd och höga
spannmålspris. Sockenmagasinsinrättningen utvecklade
sig småningom från 1700-talets ingång. I synnerhet
under förra hälften af 1800-talet tog bruket af sådana
inrättningar fart i landsorterna, och regeringen
utfärdade ang. ordnandet af dylika inrättningar ett
allmänt cirkulär af 18 okt. 1834, hvari regeringen
förbehöll sig att själf behandla sådana frågor. Men
redan 6 april 1842 utkom ett nytt cirkulär, byggdt
på nya grunder, och pröfningsrätten i fråga
om reglementen för sockenmagasin blef därigenom
öfverlämnad till länsstyrelserna. Slutligen ha
genom k. kung. 4 dec. 1863 kommunerna själfva
erhållit villkorlig rätt att vidtaga förändringar
i gällande reglemente för sockenmagasin.
Kbg.
Sockennämnd. Se Kommunernas historia, sp. 675.
Sockenombud (Sockenfullmäktig), jur., person, som
utsetts att vid domstol eller annanstädes bevaka
en sockens rätt och intressen och särskildt att vara
en sockens ombud för handläggning af angelägenheter,
som äro gemensamma för flera socknar, utan att ha
gjorts till föremål för landstings verksamhet. Genom
sådana sockenombud utses styrelse för häradsallmänning
(se Allmänning). Sockenombud ingå i de
markegångsnämnder, som för landsbygden
skola upprätta priskuranter till ledning
för markegångssättningen o. s. v.
K. H. B.*
Sockenrättare, i Norrbottens län använd benämning på
vandringsrättare (se d. o.).
Sockenskrifvare, under 1600-talet af socknarna valda
edsvurna män, som skulle bevaka böndernas rätt vid
skatteuppbörden och bl. a. tillse, att vederbörligt
skattekvitto lämnades dem.
Sockenstuga (Sockenstufva), jur.,
den byggnad vid kyrkan, som är afsedd att fylla
sockenmenighetens behof af samlingsrum för allmänna
sammankomster och öfverläggningar i menigheten
rörande angelägenheter. I sockenstugan skall
kommunalstämma hållas, så vida icke annat ställe
för ändamålet af stämman särskildt bestämts; äfven
kyrkostämma må hållas i kyrkan, sockenstugan eller
å annat lämpligt ställe. Om skyldigheten att bygga
och underhålla sockenstuga gälla samma regler som
för kyrkobyggnad. Förr ålåg skyldigheten alla,
"som i socknen bo", hvarvid byggnadsvirke, körslor
och annan kostnad utgjordes efter hemmantalet och
dagsverken efter matlagen (Byggn.-b. 26: 1). Sedan
dessa bestämmelser först ändrats genom k. förordn. 4
nov. 1876, bestämdes genom lag af 12 juni 1885, att
kostnaderna skulle bäras af dem, som inom församlingen
hade att erlägga kommunalutskylder på det sätt, att de
skattskyldige skulle deltaga för fastighet efter hela
och för andra beskattningsföremål efter en fjärdedel
af därå belöpande fyrktal. Numera gäller lag af 5
juni 1909, enligt hvilken de skattskyldige deltaga
i kostnaderna efter samma grunder, som i allmänhet
gälla för kommunalutskylders utgörande; dock skall,
fortfarande såsom förut, prästerskapet åtnjuta den
befrielse, som privilegierna förunna, hvarjämte vissa
främmande trosbekännare erhållit viss lindring i den
dem eljest lika med andra skattskyldiga åliggande
plikten att deltaga. K. H. B. (Rld.)
Sockenstämma (Socknestämma) och
Sockenstämmonämnd. Se Kommunernas historia,
sp. 673-677.
Sockenting. Se Kyrkvallen.
Sockenväg (Sockneväg). Se Häradsväg.
Socker (af grek. sakcharon, hvarmed,
enl. von-Lippmann, i forntiden förstods ett annat sött
ämne än nutidens socker), kem., namn på företrädesvis
sockerarten rörsocker l. sackaros, förekommer,
fast oftast i ringa mängd, tillsammans med andra
sockerarter hos de flesta växter. I rikligare mängd
träffas rörsocker som upplagsnäring (se Reservnäring)
i rötter (sockerbetan, Beta vulgaris; moroten),
vidare i stammens bark och märg (sockerröret,
se d. o., och sockerhirsen, se Sorghum), i
kambialsaften hos sockerlönnen (Acer saccharinum;
se Sockerlönn), s. k. lönnsocker, och ett
par andra lönnarter, i yngre stamdelar, blomkolfvar
eller frukter af många palmer, såsom sockerpalmen
(Arenga saccharifera, se Arenga), palmyrapalmen
(Borassus flabelliformis, se Borassus), kokospalmen,
dadelpalmen m. fl. Af stort fysiologiskt intresse är,
att rörsockrct, i motsats till de enkla sockerarterna,
redan har en utpräglad karaktär af upplagsnäring och
således ej diffunderar i oförändradt tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
