Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 1285-1286 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skytte ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skyttesalfva, krigsv. Se Salfva.

Skyttesällskap. Se Skytteväsen, sp. 1288.

Skyttevärn, befästningsk., kallas fältmässiga och
försvarbara skydd för skyttar i stridsställning. De
åstadkommas dels genom nedgräfning, dels genom
uppläggning af den härigenom erhållna jorden tätt
framför nedskärningen. Beroende på tillgänglig tid,
fiendens närhet och terrängens beskaffenhet göres
skyttevärnet mer eller mindre skyddande. Vanligen
skiljer man på 3 olika slag af skyttevärn: för
liggande (fig. 1), för knästående (fig. 2) och

Fig. 1. Skyttevärn för liggande skyttar.

Fig. 2. Skyttevärn för knästående skyttar.

Fig. 3–5. Skyttevärn för stående skyttar.

Fig. 6 o. 7. Förstärkta skyttevärn.

för stående skyttar (fig. 3–5), hvartill kommer,
där tid och öfriga omständigheter så medge, förstärkt
skyttevärn (fig. 6 o. 7). Det sistnämnda uppstår genom
utgräfningens vidgande till såväl bredd som djup,
hvarigenom ökadt skydd, större bekvämlighet och bättre
förbindelse längs värnet erhållas. Framsluttningen
göres så litet skönjbar som möjligt och maskeras
dessutom gärna. Bröstvärnshöjden göres så liten,
som beskjutningsförhållandena
medge. Har man tid på sig, anordnas skyddsrum (se
d. o.) här och där i skyttevärnet, och vid behof
anläggas äfven tvärvallar (se d o.). Skyttevärn
förekomma äfven vid permanenta befästningar å öppen
vallgång eller, i bergfort, som stormställning
(se d. o.) nedsprängda i berget eller anordnade af
betong. Skyttarna böra här skyddas af pansarsköldar
(se d. o.).
L. W:son M.

Skytteväsen. Det frivilliga, af staten understödda
skytteväsendet leder sitt ursprung från de
frivilliga skarpskyttekårer (se därom Frivillig
skarpskytteförening), som började bildas i Sverige
omkr. år 1860 efter mönster från England. Den
hänförelse, med hvilken skarpskyttc-rörelsen först
omfattades, började efter 10 år märkbart aftaga, så
att antalet af de frivilliga skarpskytteföreningarnas
medlemmar, som 1867 stigit till 41,000, sjönk
till 12,000 år 1877. I anledning af en från flera
föreningar framställd Önskan, hvilken föranledde
en motion (af A. Fredenberg) vid 1878 års riksdag,
vidtogs s. å. en viktig förändring i de dittills
gällande bestämmelserna för de frivilliga
skarpskytteföreningarna. Genom k. kung. 28
dec. s. å. förordnades nämligen, att från anslaget
till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande statsunderstöd måtte kunna tilldelas utom
åt de förutvarande skarpskytteföreningarna äfven
åt sådana skytteföreningar, som, utan att bedrifva
militära öfningar, hade till huf-vudsakligt ändamål
att bibringa skjutfärdighet åt dem af sina medlemmar,
som antingen befunno sig i värnpliktsåldern eller
ock ej uppnått denna ålder, med villkor dock att
till skjutöfningarna användes gevär af någon för
armén till krigsbruk gällande modell samt att
stadgar blifvit af K. M:ts befall-ningshafvande
fastställda. På grund af denna kungörelse ha
efter hand de förra skarpskytteföreningarna
öfvergått till skytteföreningar, skyttegillen
eller skyttesällskap (skytteklubbar, skyttckårer
o. s. v.), hvilkas medlemmar ej ha några andra
öfningar än målskjutning. Från att vara på sätt
och vis militäriskt organiserade och utbildade ha
sålunda skarpskytteföreningarna förvandlats till
skytteföreningar o. s. v. med begränsadt och bestämdt
mål: skjutskicklighetens främjande. Genom denna
förändring i fråga om rätt till statens understöd
ökades åter anslutningen till skytteföreningarna,
men någon större lifaktighet uppnåddes likväl icke,
utan det såg i slutet af 1880-talet ut, som skulle
skytterörelsen inom kort komma att upphöra.

I och med bildandet af Centralstyrelsen för Sveriges
frivilliga skytteföreningar 1889, hvarigenom en
enhetlig fast organisation af skytteväsendet slutligen
kom till stånd, tog dock rörelsen ånyo fart. 15
febr. 1893 uppdrog K. M:t åt nämnda centralstyrelse
att afge förslag till skytterörelsens organisation,
hvilket skedde på ett allmänt möte i Stockholm 24
okt. s. å. Genom k. br. af 15 dec. s. å. utfärdades nu
i enlighet med Centralstyrelsens förslag "Grunder för
det af staten understödda frivilliga skytteväsendets
organisation samt stadgar för Centralstyrelsen för
Sveriges frivilliga skytteföreningar". Enligt dessa
grunder, som i hufvudsak ännu äro gällande, är det
frivilliga skytteväsendets uppgift att befrämja
skjutskickligheten bland svenska folket samt höja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>