- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1191-1192

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skovgaard-Petersen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1191

Skrei-Skridskoåkning

1192

togs han 1862 i Gossnerska missionsskolan i
Berlin, där han lärde bl. a. hindi och bestod 1863
afgångs-pröfning som n:r 1. S. å. reste S. till
kolh-mis-sionens station Eanchi 300 km. v. om
Calcutta; 1865 följde Börresen efter. 1867 påbörjade
de gemensamt den betydelsefulla s a n t a 1-missionen
(se d. o.). S., som på kort tid lärt sig santali,
utarbetade den i sitt slag grundläggande Grammar of
the santhal language (Be-nares, 1873), utarbetade
en santalsk-en-gelsk och engelsk-san-talsk ordbok,
som förelåg färdig till tryckning 1905, och skapade
på samma gång en hel liten litteratur på santali:
uppbyggelseböcker, läroböcker, öfversättningar af
psalmer och fabler (bl. a. 73 af Aisopos, 1886),
folklore (bl. a. en stor samling uppteckningar
om santalernas traditioner och institutioner,
1887). Tills, med svensken E. Heuman och norrmannen
P. 0. Bodding verkställde han en 1906 fullbordad
öfv. af nya testamentet till santali. S. deltog äfven
i utgifningen af månadsskriften "Santalernes ven"
(i Benagaria, sedan 1890) och författade uppsatser
i missionens organ i Danmark ("Dahkwala") och Norge
("Santalen"). Af S:s föredrag och tal under hans
stora propagandaresor i Europa 1873-74 och 1881-83,
1894-95 därjämte i Förenta staterna, äro många
tryckta på olika språk, på norska bl. a. Udvalgte
tåler (1883). Under sitt andra besök i Norge
vigdes S. 26 juli 1882 till missionspräst. Han var
hedersdoktor vid universitetet i Calcutta och led. af
Videnskapsselsk. i Kristia nia m. m. Se J Löth,
"L. O. S., missioner blandt santalerne" (Köpenhamn,
1914). K. V. II.

Skrei (af fno. skrtäa, skrida), i Norge benämning
på den lekfärdiga torsken, "stortorsk".
K. V. H. Skreia 1. Skreikampen, ett
708 m. högt, åt ö. brant stupande
fjäll v. om Mjösen, Norge.
K. V. H.

Skreikampen. Se Skrei a. Skrekarhyttan,
masugn i Vikers socken, Örebro län, 2 km. från
Vikersviks station på Nora bergslags järnväg, med en
årstillverkning af omkr. 3,000 ton tackjärn, hvartill
malmen hämtas från Pershytte och Dalkarlsbergs
m. fl. grufvor. Masugnen har egts af Gyttorps
sprängämnes-a.-b., men såldes i nov. 1916 med
tillhörande skogar till firman Barkman & Co. i
Stockholm.

Skrenakhornet, ett 1,487 m. högt, isoleradt
fjäll s. om Stor- (1. Söndmörs-)fjorden,
Norge. K. V. H. Skrevi’tskij, Aleksandrlljitj, rysk
läkare och sociolog, f. 1827, aflade juridisk examen
1849 och blef med. doktor i Dorpat 1859. Han fick
i uppdrag att samla material för baron Haxthausens
arbete "Die ländliche verfassung Russlands", och
resultatet af hans forskningar blef det monumentala
verket Krestianskoje djelo v tsarstvovanie impera-tora
Aleksandra II (Bondefrågan under Alexander II:s
regering; 4 dlr, tr. i Bonn 1862-68). Den fick införas
i Ryssland först 1870 och prisbelöntes

året därpå af ryska vet. akad. Särskildt
som ögonläkare har S. en framstående
plats i den ryska läkekonstens historia.
A-d J.

Skribent (af lat. scribere, skrifva), skriftställare,
ofta i ringaktande bemärkelse. - S k r i b-ler,
dålig skriftställare, bläcksuddare, mång-skrifvare.

Skrickerums grufva, belägen i Tryserums socken,
Kalmar län, 15 km. v. om Valdemarsvik, upptogs 1779 af
egaren till Åtvidaberg och drefs som koppargrufva till
våren 1784, hvarefter den låg nere ända till 1898,
då den åter började bearbetas, nu i sin egenskap
af selengrufva. Berzelius hade nämligen strax efter
sin upptäckt af selen vid Falu grufva 1818 undersökt
ett selenhaltigt mineral från S., hvilket af honom
benämndes eukairit (se d. o.). Ett annat mineral, som
han efter dess sammansättning kallade selenkoppar,
erhöll senare efter honom namnet berzelianit. Detta
är det hufvudsakliga selenmineralet vid S. Berget
genomdrages af en större och flera mindre ådror af
kalk-spat, i hvilka berzelianiten förekommer som mer
eller mindre rikliga svarta impregnationer. Vidare
förekommer här ett tredje selenmineral, i hvilket
Nordenskiöld 1866 fann den då nyligen upptäckta
metallen thallium. Detta erhöll af honom namnet
crookesit efter denna metalls upptäckare. Bland
andra vid S. förekommande mineral märkes pech-blände.
Svk.

Skridfinnar 1. Skritfinnar omtalas af Pro-kopios,
Jordanes, Paulus Diaconus och Ottar (i konung Alfreds
geografiska inledning) samt af de senare medeltida
författarna Adam af Bremen och Saxo såsom bosatta
i nuv. norra Sverige. De kunde i djup snö springa
(skida) fortare än de vilda djuren. De lefde af
jakt och använde vilda djurs skinn till kläder. De
fleste forskare identifiera dem med lapparna;
"skrid" betecknar, att de öfver snön åkte (skredo)
på skidor, och "finnar", jenni, var fordom, liksom
ännu i dag i Norge, lapparnas namn; skridfinnar
är således = skidåkarlappar. S. Lönborg anser
emellertid i "Adam af Bremen" (1897) på skäl,
som kanske icke äro alldeles öfver-tygande,
de af Adam omtalade skridfinnarna identiska
med de gamle hälsingarna. Jfr Lappar, sp. 1203.
M. G. S.

Skridjökel, geol. Se Glaciärer och Jökel.

Skridskinnbaggar, zool., hos oss obruklig benämning
på rofskinnbaggar (se d. o.).

Skridskosegling, sportv. Se Issegling, sp. 1007,
med fig.

Skridskoåkning är ett skridande, "skrinnande",
öfver is medelst ett par under fotsulorna
fastgjorda skenor af ben, järn eller stål,
skridskor. Skridskoåkningen har i Europa varit
känd sedan urminnes tider. Skridskorna bestodo
i äldsta tider af djurben, "isläggar" (fnisl,
isleggir). Sådana isläggar ha funnits i lämningar
från pålbyggna-derna. Fig. l visar en islägg
(antagligen från 1400-talet), funnen vid muddring
i Penningbysjön i Länna socken, Roslagen. En i
England funnen benskridsko (sannolikt från 1100-
eller 1200-talet), används som ordförandeklubba i
Internationella skridskoförbundet. I Holland idkades
under medeltiden skridskoåkning ganska allmänt, och
därifrån torde den på en fotplatta af trä fastsatta
järn-skridskon härleda sig. Detta slags skridskor voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free