Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skjutfönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiftaren inskränka sin omsorg om dem till att skaffa
härbärge och förplägning. Först Gustaf I stadgade den
s. k. kronoskjutsen (se d. o.), och först
1619 omtalas officiellt åliggandet att fortskaffa
resande i allmänhet. Ordnandet af skjuts mot betalning
tillskrifves 1642 års riksdag. Gästgifvare (se
d. o. och Gästgifvarskjuts), som i början ensam
uppehöll skjutsningen, erhöll sedermera rätt att,
när strängare skjutsning inträffade, påkalla
hjälp af allmoge. I 1734 års lag bestämdes såväl
grannhemmanens skyldighet att vid gästgifveriet
fullgöra reservskjuts, den skjuts, som utgjordes på
kallelse, som ock häradsrätts befogenhet att, där
större farväg ginge fram, inrätta hållskjuts,
det sätt att utgöra skjutsningsskyldigheten, som
bestod däri, att innehafvarna af vissa skjutsskyldiga
hemman voro ålagda att turvis infinna sig vid
gästgifvargården och ett dygn afbida beställning af
skjuts. På landsbygden hvilade skjutsningen på jorden,
i staden däremot först på de borgare, som hade hästar,
sedermera jämlikt 1766 års gästgifvarförordning
på hvar och en, som låg i borgerlig tunga och
skatt. Efter hand gjorde sig krafvet på lindringar i
jordbeskattningen gällande, och statsmakterna enade
sig slutligen om en ny skjutsstadga (af 31 maj 1878),
genom hvilken entreprenadsystemet, som varit föremål
för regeringens uppmärksamhet sedan 1810, allmänt
infördes. Endast då antagliga anbud på öfvertagande
af entreprenadskjutsning icke kunde erhållas, blefvo
därefter respektive skjutslag på landsbygden tvungna
att uppehålla skjutsningen i den af ålder lagstadgade
formen. För entreprenadsystemets genomförande blef
nödvändigt att läns- eller distriktsvis fastställa
ett maximibelopp, hvaröfver skjutslegan ej får
gå. Denna maximilega kan dock numera öfverskridas,
där sådant pröfvas nödvändigt, och den gör således ej
längre skäl för namnet. Genom senaste skjutsstadga
(af 22 juni 1911), som upphäfver bl. a. kap. 28
Byggningabalken, afskrefs återstoden af den gamla
gästgifveri-, håll- och reservskjutsinrättningen,
och det sista af de tre stora onera, hvilka i sekler
tryckt den svenska jorden, blef sålunda aflyft. På
samma gång upphäfdes de s. k. gästgifvarfrihe-terna
(se Gästgifvares friheter) och gästgifvarnas
utskänkningsprivilegium. I städerna, utom Stockholm,
fullgöres jämväl skjutsningsförpliktelsen
genom entreprenad, och kostnaden fördelas på alla
skattskyldiga. Stockholm ensamt har kvar skyldigheten
att, därest någon period entreprenadskjutsning ej
kan ordnas, uppehålla skjutsningen genom droskegare
och åkare, till dess entreprenör kan anskaffas. För
öfrigt gäller att, i händelse en skjutsanstalt
någon period ej kan utan oskälig kostnad uppehållas,
densamma indrages. – För upplåtelse af skjutsning på
entreprenad – i regel under en period af fem år -
anställes auktion i stad af magistraten, å landet
af kronofogden eller länsmannen i orten, hvarefter
länsstyrelsen pröfvar ärendet och utfärdar tryckt
skjutstaxa med utsatta specificerade afgifter. Auktion
bör hållas före maj månads utgång året näst före det,
med hvilket den löpande entreprenadperioden går till
ända. Entreprenören åtnjuter, utom ersättning direkte
af den skjutsande, årliga bidrag af det allmänna efter
pröfning af myndigheterna. 1914, det första år, som den
nya skjutsstadgan tillämpats, uppgingo kostnaderna
för hela riket till kr. 643,098,52, hvaraf staten
bidrog med hälften. Den nya stadgan föreskrifver, att
skjutsdygnet skall beräknas från klockan 6 e. m.; att
drucken eller vildsint person, som begär skjuts, skall
afvisas; att den resande ej eger fordra skyndsammare
fortkomst med häst än 75 minuter på milen, och, där
afståndet öfverstiger 25 km., 90 minuter på milen; att
till skjutsare ej får, utan den resandes medgifvande,
användas person under aderton år; att bestämmelserna
om häst- och båtskjuts äfven i tillämpliga delar
gälla motorbåtar och automobiler. - Om postskjuts
l. posthemmansskjuts se Postbonde.
Kbg.
Skjuttabell, krigsv. Se Ballistik och Inskjuta, sp. 726.
Skjuttid. Se Bantid och Kulbana.
Skjututbildning, en af de viktigaste grenarna af
den militära trupputbildningen. All skjututbildning
måste börja med förberedande öfningar, som afse att
lära skytten intaga lämpliga skjutställningar (se
d. o.), ladda, rikta, affyra, bedöma afstånd o. d.,
hvilka öfningar böra gå hand i hand med teoretisk
undervisning om vapnets egenskaper och skjutningens
grunder. Först därefter kan skarpskjutning med
någon fördel vidtaga. Vid skarpskjutningar spela
målanordningarna stor roll. Då skjututbildningen
numera så godt som uteslutande har militär betydelse,
utgöras målen vanligen af figurer föreställande
enskilda soldater eller trupper. Vid artilleriet
bli målanordningarna ofta mycket omfattande,
i det att stora truppstyrkor, stundom rörliga,
måste framställas; vid vissa mål måste därjämte
ock omfattande befästningsarbeten utföras, för
att skjutningen skall kunna få fullt fältmässig
karaktär. Jfr Skjutning.
G. af Wdt.
Skjutvapen, hvarje slags vapen, från hvilket
en kastkropp framslungas genom en på mekanisk
eller kemisk väg framkallad stöt. Vid det äldsta
skjutvapnet, bågen, utgjordes drifkraften af en
spänd sträng; vid nutidens, eldvapnen, utgöres den
af gas, som alstrats vid förbränning af krut eller
liknande ämne, eller ock af komprimerad luft. De
nu brukliga skjutvapnen delas i lätta,
handeldvapen (se d. o.), och tunga, artilleripjäser
(se Artilleri, Haubits, Kanon, Kulspruta och Mors
a re). Utom de till krigsbruk ämnade handeldvapnen
finnas sådana, som nyttjas uteslutande till jakt
och målskjutning. (Ang. de förra se Jaktgevär,
där redogörelse lämnas för det hit hänvisade ordet
Dubbelbössa.) Till målskjutning nyttjas dels för
krigsbruk afsedda handeldvapen, som stundom i
besparingssyfte förses med särskild, billigare
ammunition (se Kammarskjutning), dels speciella
målskjutningsvapen, såsom salongsgevär, luftbössor (se
dessa ord) o. d.
G. af Wdt.
Skjutvinkel, krigsv., vinkeln mellan kärnlinjen och
siktlinjen å ett eldvapen. Jfr Inskjuta, Riktmedel
och Riktning.
G. af Wdt.
Skjækerdalen [sjäk-], Skjækerfjeldene, Skjækerfossen,
Skjækerhatten, Skjækervatn. Se Skjækra.
Skjækra [sjäk-], biflod till Værdalselven (se
d. o.), kommer från Skjækervatn (7,07 kvkm., 434
m. ö. h.) vid den 1,137 m. höga fjällkäglan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
