Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silphium-Siluridae
S. quadripunctata, med 4 svarta punkter på de gula
täckvingarna, har blifvit ett fullständigt rofdjur,
som klättrar upp i löfträden och angriper för dessa
skadliga fjärilslarver. Vår allmännaste art, den
svarta S. atrata, låter i vanliga fall nöja sig med
sniglar, men har i vissa delar af vårt land slagit
sig på växtdiet och uppträdt som skadedjur på kål
och andra köksträdgårdsväxter. Slutligen har den
svartbruna, grågult ludna S. opaca i södra delarna
af vårt land och ännu mer i Tyskland blifvit ett
ständigt skadedjur på sockerbetornas blad. Fig. 2
på tafl. I till Landtbrukets skadeinsekter visar
denna art i naturlig storlek jämte dess larv
(2 L.) samt ett blad af sockerbeta med för
skadegörelse af denna larv karakteristiskt
utseende. Jfr Letisimulation.
G. A-z.
Silphium L., bot., ett släkte af högväxta örter,
hörande till fam. Compositae, afd. Tubuliflorae,
Heliantheae-gruppen, med 12 arter i Nord-Amerikas
östra stater. Korgarna äro stora, ensamma
eller i kvast, gulblommiga, med tungformiga
strålblommor. Bladen äro strödda, motsatta eller
kretsställda. S. laciniatum (se fig.) ställer bladen på kant
åt n. och s. och är sålunda en kompassväxt (se
d. o.). Hos S. perfoliatum äro de motsatta bladen
sammanvuxna omkring stjälken och bilda en skål,
i hvilken regnvatten uppsamlas; härigenom hindras
"objudna gäster" att komma upp till blommorna. För
sitt ståtliga utseende och sina lysande blommor
odlas båda arterna som prydnadsväxter i trädgårdar.
G. L-m.
<bildtext>
Silphium laciniatum, sedd från öster (1) och från söder
(2).
</bildtext>
Silphium (grek. Silfion), bot. farm., var en
hos forntidens greker och romare högt värderad
drog, hvilken användes som ett kraftigt läkemedel,
en kostelig krydda och äfven som ett stärkande
näringsmedel. Kännedomen om denna drog har till
hufvudsaklig del gått förlorad. Man vet, att
den erhölls från Cyrene på Afrikas norra kust,
men ej af hvilken växt. Danske botanisten Örsted
har ansett en på gamla cyrenaiska mynt afbildad
växt vara moderplantan till Silphium, och bilden af
denna växt visar omisskännligen på en numera obekant
Ferulaart, som blifvit kallad Ferula Silphium. Enligt
en obestyrkt förmodan skulle silphium vara
identiskt med asa foetida (se Dyfvelsträck)
eller med någon annan lika luktande produkt. Man
har äfven sammanställt silphium med ett harts från
Thapsia-arter, särskildt med hartset från rotbarken af
den nordafrikanska Thapsia Silphium Viv. I Frankrike
användes harts från torkad rotbark af den i Algeriet
växande Thapsia Garganica L. till beredning af
ett blåsdragande plåster, Sparadrap de Thapsia.
O. T. S. (C. G. S.)
Silrör, Barkkärl, bot., ett af de viktigaste elementen
i kärlsträngarnas bastdel. Liksom kärlen uppstå de
ur ofvanför hvarandra belägna celler, som först
delas på längden i en bredare och några smalare
celler, hvarefter de förra förenas till silrör
genom mellanväggarnas sillika perforering. Dylika
s. k. silskifvor bildas äfven på längdväggarna. De
smalare cellerna utbildas till följeceller. Silrörens vägg består af cellulosa och saknar
skulptur. I olikhet med kärlen förbli silrören
länge lefvande och tjäna hufvudsakligen till
att leda ägghvitämnen Hos vissa växter förekomma
särskilda silsträngar, bestående af silrör och
kambiformceller. Hos fukacéer finnas silrörslika
bildningar, silhyfer, som möjligen ha en med
silrören likartad funktion. Se vidare Kallus2
och Kärlsträng2, fig. l, sr. G. L-m.
Sils, by i öfre Engadindalen i schweiziska
kant. Graubünden, vid Inns utlopp
ur Sils-sjön, Engadindalens högsta sjö
(1,793 m. ö. h., 214 har). Besökt turistort.
J. F. N.
Silskifvor, bot. Se Kärlsträng2 och Silrör.
Silsträngar, bot. Se Silrör.
Silte, socken i Gottlands län. Södra häradet. 2,800
har. 278 inv. (1915). Annex till Hablingbo, Visby
stift, Södra kontraktet.
Silundum, fys., en silicium-kolförening, som har
mycket stort specifikt motstånd och kan uthärda en
upphettning af ända till 1,800° utan att undergå
någon förändring. Vid elektriska värmeapparater
användas antingen elektriska trådspiraler,
som inbäddas i någon lämplig massa, eller någon
pulverformig substans eller massa, genom hvilken
strömmen ledes (se Elektrisk uppvärmning). Ett för
ifrågavarande ändamål mycket lämpligt material
för framställning af motstånd är silundum.
T. E. A.
Silurformationen, geol. Se Silursystemet.
Siluridae (Siluroideae), zool., familj,
tillhörande ordn. blåsmunnar (Physostomi) inom
fiskarnas klass. Dess medlemmar ha i allmänhet bredt,
nedtryckt hufvud med skäggtömmar på nosen. Huden
är antingen naken, slemmig eller försedd med stora,
olika formade bensköldar. Simblåsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
