Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 517-518 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siljan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtminstone i Italien, där man uppföder därför
erforderliga djur af den japanska och europeiska
rasen, men använder hufvudsakligen korsad afkomma
för silkesproduktion. I de europeiska länder,
där silkesodling eger rum i större utsträckning,
har man inrättat centralanstalter för afvel af ägg,
som utlämnas till odlare, samt för forskning och
undervisning: för Italien i Padua, för Frankrike
i Montpellier, för Österrike i Görtz och Trient,
för Ungern i Szegzárd. Dessutom finnas i Italien
56 silkesodlings-"observatorier" för rådgifning
och öfvervakning af handeln med silkesmaskägg, i
Frankrike lokala stationer i Lyon och i Manosque
(Basses-alpes). Franska staten uppmuntrar dessutom
enligt lag af 1898 silkesodlingen och silkesindustrien
genom premier, och i flertalet silkesproducerande
länder i Europa är handteringen underkastad
lagstadgad kontroll och inspektion. Uppgifterna
om silkesproduktionens nuv. omfång äro mycket
ofullständiga. Från senaste år anges följande siffror:

	Använda ägg kg.	Kokonger kg.	Råsilke kg.
Kina	-	-	800,000
Japan	900,000	150,000,000	10,000,000
Italien	350,000	46,600,000	4,000,000
Turkiet	300,000	(40,000,000?)	-
Ryssland	-	10,500,000	-
Frankrike	42,000	6,800,000	540,000
Persien	75,000	6,000,000	-
Österrike	-	2,200,000	300,000
Ungern	15,000	1,800,000
Bulgarien	15,000	1,500,000	-
Spanien	7,500	1,300,000	80,000
Korea	-	800,000	-
Rumänien	2,500	250,000	-
Serbien	2,300	250,000	-
Schweiz	300	60,000	-

Hela världens kokongskörd beräknas uppgå till 220
mill. kg. och silkesproduktionen till 24 mill. kg.,
hvarvid dock är att märka, att i den senare siffran
för Kina och Japan inräknats endast dess export af
silke och siden. I Europa beräknas till 1 kg. siden
åtgå omkr. 600 kokonger, vägande 4 kg. torkade eller
12 kg. såsom råa kokonger. Priset för 1 kg. råa
kokonger har under senare år varit omkr. 3 frcs och
för 1 kg. råsiden 45 frcs.

Silkesodlingen anses ha börjat först i Kina
(enligt legender omkr. 2700 f. Kr.), där den
blef en religiös plikt, hvars utöfning stod under
kejsarinnans särskilda hägn. Denna näringsgren,
hvars spridning till andra folk styrelsen afundsjukt
sökte hindra, råkade dock småningom i förfall, men
fick under mandschudynastien (från 1644) åter stark
fart, och Kina intar fortfarande främsta platsen som
silkesodlande land. Silkesodlingen är allmän i alla de
delar af landet, där klimatet ej hindrar, och silke
insamlas äfven från vilda "maskar", lefvande på ek,
Ailanthus m. fl. växter. En mönsteranstalt för silkes
odling och beredning underhålles i Peking, och de
många tempel, som helgats åt "silkesmaskens ande",
verka som centralpunkter för denna näringsgrens
vidmakthållande. Trots allt öfvervakande spred sig
silkesodlingen småningom till omgifvande folk i allt
vidare kretsar. I Korea och Japan blef den en viktig binäring
till jordbruket, och i det senare landet har den
nått sådan utveckling, att Japan numera täflar
med Kina i silkesindustri och kanske öfverträffar
detta i afseende på produktionens storlek (se
Japan, sp. 1273). För denna odlings och industris
utveckling finnes en statsanstalt för forskning
och undervisning i Hokkaido. Med kinesiska väldets
utvidgning spred sig silkesodlingen redan tidigt till
Tibet, Mongoliet, Indo-Kina, Indien och Persien. Men
ehuru sidenet var kändt i Medelhafsländerna redan i
8:e årh. f. Kr. (det omtalas af profeterna Esaias
och Ezekiel) samt ehuru af Plinius d. ä. uppges,
att silke odlades på ön Kos vid Mindre Asiens kust,
så synes denna odling ha nått Europa först 555
e. Kr., då två munkar skola ha förärat östromerske
kejsaren Justinianus silkesmaskägg, som de i
hemlighet fört med sig från Indien i sina ihåliga
vandringsstafvar. Silkesodlingen blef snart en af
Östromerska rikets viktigaste näringsgrenar, och
särskildt intogo den och sidenindustrien en hög
ståndpunkt i Grekland. Där odlade man maskarna
på det från Kina införda hvita mullbärsträdet
(Murus alba), hvars blad utvecklas tidigare och
äro smakligare för maskarna än det i de öfriga
Medelhafsländerna spridda, från Persien härstammande
svarta mullbärsträdet (Morus nigra). Sedan konung
Roger II af Sicilien 1130 till sitt land öfverfört
den förra arten samt skickliga sidenarbetare från
Grekland, fingo silkesodlingen och sidenindustrien
allt större spridning i Italien, men nådde först på
1500-talet upp till norra delarna af detta land. Sedan
denna tid intar norra Italien en framstående plats
bland de silkesodlande länderna. Till Spanien skall
silkesodlingen ha inkommit med den arabiska eröfringen
på 700-talet och nådde under det moriska väldet
där hög blomstring i afseende på både omfattning
och silkets kvalitet för att sedan efter dess fall
liksom öfriga näringsgrenar åter hastigt nedgå. Till
Frankrike uppges silkesodlingen ha införts från
Orienten med hemvändande deltagare i Ludvig den
heliges korståg (1271) eller enligt andra källor från
Neapel efter dess intagande af Karl VIII 1495. Franska
silkesodlingen och sidenindustrien, som kraftigt
understöddes af konungarna, utvecklades starkt, så
att de från 1600-talet täflat med de italienska. I
Rysslands transkaspiska och sydeuropeiska länder,
Mindre Asien, Balkanländerna samt Österrikes södra
länder har silkesodlingen nått en ganska stor
omfattning. Också i de mellaneuropeiska länderna
liksom i Nord-Amerika, ja t. o. m. i de skandinaviska
länderna har man upptagit silkesodling, dock med
mindre framgång, ju mindre gynnsamt klimatet varit
för odlingen af mullbärsväxten och maskarna; dessa bli
nämligen ömtåligare och mera mottagliga för sjukdom,
då de måste odlas inom hus. De första försöken att
i Sverige införa silkesodling gjordes på 1730-talet
af kapten-mekanikus Mårten Triewald (se denne), som
införde svarta och hvita mullbärsträd från Lübeck
samt silkesmaskägg från Pommern, Frankrike och Spanien
samt genom flera skrifter verkade för spridningen af
denna nya binäring till jordbruket. Efter Triewalds
död (1747) tog dåv. kronprinsessan, sedermera
drottning Lovisa Ulrika silkesodlingen under sitt
särskilda hägn, lät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>