Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Signal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
445
Signia-Signorelli
446
1806 förvisad af franskj, regeringen och utnämndes
då till svensk konsul i Helvetiska republiken. Efter
freden i Paris 1810 återvände han som generalkonsul
till Paris och kom på grund af sin stora kännedom
om personer och förhållanden att där spela en ganska
betydande roll vid förhandlingar mellan rikena. Vid
tronföljarvalet 1810 förmedlade han åt K. 0. Mörner
den audiens hos Bernadotte, som förmådde denne att
ställa sig välvillig till kandidaturen, och medverkade
äfven genom bref hem och annorledes till Bernadottes
val. Också visade Karl Johan honom sin tacksamhet
bl. a. genom att förära honom en anvisning på 50,000
frcs. I följd af slitningar med envoyén G. Lagerbielke
nödgades han emellertid i början af 1811 begära sitt
entledigande från generalkonsulsbefattningen, men
kvarstannade i Paris som vårdare af kronprinsessan
Desiderias angelägenheter. 1812 användes han af
franska utrikesledningen för att söka draga Sverige på
Napoleons sida i den förestående striden mot Ryssland
och gjorde med muntliga anbud i detta syfte i mars
och maj två resor till Sverige. Första gången erbjöds,
jämte Pommern, Finlands återfående mot att Sverige med
30,000 man deltoge i striden, andra gången dessutom
ökade besittningar i Tyskland (Mecklenburg och Stettin
m. m.) samt betydande penningunderstöd. Då Karl Johan
svarade med att i stället begära Frankrikes medverkan
till Norges förvärf, afstannade försöken. 1813, efter
svenska arméns öfvergång till Tyskland, vistades
S. i dess närhet och förmedlade affärstransaktioner
för dess räkning, men tillhörde samtidigt den grupp
af personer (madame de Staél, Benjamin Constant,
A. W. Schlegel m. fl.), som ifrade för, att Karl
Johan efter Napoleon skulle erhålla ledningen i
Frankrike, och synes i denna sak ha varit en af
kronprinsens förtrogne. I dec. 1813 erhöll han
kreditiv som chargé d’affaires i München, och i
jan. 1814 blef han diplomatisk agent i Schweiz, men
flyttades efter Napoleons fall åter till Paris, där
han från okt. 1815 var chargé d’affaires. Rappellerad
1817, blef han 1818 ministerresident i Hamburg
och 1825 envoyé för de fria riksstäderna och
Mecklenburg. S. efterlämnade vitsordet att
ha varit en af våra skickligare diplomater.
S. C.
Signia, lat. Se S e g n i.
Signifikativ [sin,-; af la*, significäre,
tillkänna-gifva], noga betecknande, betydelsefull,
uttrycksfull. - Signifiera, beteckna, antyda.
Signildsberg, gods. Se Signesberg.
Signol [sinjå’1], Em i le, fransk målare, f. 1804 i
Paris, d. 1892, studerade i Paris och i Rom, målade
en mängd monumentalbilder i kyrkor (i S:te Madeleine,
S:t Roche, S:t Augustin, S:t Sul-pice m. fl.), smärre
taflor med religiösa motiv (Äktenskapsbryterskan
inför Kristus, 1840, Luxem-bourgmuseet), historiska
kompositioner (Korstågen predikas, 1844, Versailles)
och porträtt. G-g N.
Signore [sinjåre], it. (jfr Seigneur), herre, plur. s
i g n o r i, och si g n or a, fru, plur. s i g-n
o r e, de vanliga tilltalsorden i italienskan. -
S i g n o r i n a [sinjårma], it., fröken, ungmö.
SignoreMli [sinjå-], Luca, italiensk målare,
f. sannolikt 1441 i Cortona, d. där 1523, var först
lärjunge till Piero della Francesca och kom i unga
Fig. 1. Luca Signorelli. haTls Efter ett själ
fp orträtt (helfigur, tills, med Fiesole),
fresk (se sp. 447X
år till Florens, där han rönte påverkan framför
allt af Antonio Pollajuoli. Intresse för anatomi
och perspektiv bildade från början grunden för
hans konst. Liksom de florentinske mästarna lade
han hufvudvikten vid noggrant studium af den nakna
människokroppen. I sistnämnda hänseende äfvensom
i förmågan af en mäktigt verkande dramatisk
framställning blef S. ungrenässansens ypperste
mästare, en värdig föregångare till Michelangelo. Men
därjämte utmärkte han sig för dramatisk kraft, ädelt
allvar i uppfattningen, mycken uppfinningsförmåga och
storartad anordning. Färgen var aldrig hans starka
sida, en tung, kraftigt brunaktig ton är genomgående i
hans målningar. Af arbeten märkas först stafflibilder
och altar-verk. Ett par af de äldsta finnes i Brera
(Milano), nämligen Kristus gisslas och Madonna
med barnet, bägge hörande till hans äldsta kända
målningar och påminnande om läraren Piero. I Florens
utförde han för Lorenzo de’ Medici Pan Iland herdarna
(Kaiser-Friedrichmuseum i Berlin), komponerad utan
sammanhang mellan figurerna, men med skarp modellering
af de nakna kropparna. Till hans florentinska tid
höra flera andra bilder, såsom en Madonna och en helig
familj (rundmålning, båda i Uffizi), Maria med Josef
och S. Katarina (i Pål. Pitti) samt ett mästerligt
porträtt af en man i röd mössa (Kaiser-Friedrichmuseum
i Berlin). Sedan kallades han från den ena staden
till den andra i mellersta Italien: i Perugias dom
målade han en storartad altarbild, Tronande madonna
med Johannes döparen och tre andra helgon (1484);
i Volterra Bebådelsen och Tronande madonna (med sex
helgon, 1491); i Cittå di Ca-stello S. Sebastian-,
i Siena två flygelbilder till ett altare med grupper
af helgon (omkr. 1498, nu i Kaiser-Friedrichmuseum
i Berlin); samt i Cortona två framställningar af Den
döde Kristus (från början af 1500-talet), en Madonna,
med treenigheten i höjden och ett par kyrkofäder vid
sina fötter (nu i Florens’ akademi), samt Nattvarden
(1512), där han lät Kristus utdela brödet till de
knäböjande lärjungarna. I pinakoteket i Arezzo finnes
en altarbild från hans sista skede. Under hans sista
lefnadsår visade hans stränghet i uppfattningen
och hans hårda färg, att tidsutvecklingen ilat
förbi honom. - Ännu större betydelse hade S. som
freskomålare, då han som sådan kunde göra sina
förnämsta egenskaper, energisk teckning och
komposition, hufvudsakligen gällande. Hans första
arbeten i denna art voro målningarna i sakristian
i Loretos madonnakyrka (omkr. 1480): storartade
bilder af apostlar, evangelister och kyrkofäder som
vittnen till Tomas’ otrohet och Paulus’ omvändelse,
allt omgifvet af fin renässansdekoration. I färg och
utförande, komposition och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
