- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
441-442

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Signal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441

Signalaf delning-Signatur

442

och järnvägsfordon. Signalmedlen äro att hänföra
antingen till s. k. fasta signalinrättningar eller
signalredskap. Fasta signalinrättningar äro a)
semafor, som består af en mast, å hvars öfre del
äro anbragta en eller flera tvärs för banan rörliga
vingar, målade röda eller röda och hvita på den sida,
med hvilken signal ges, och hvita på den andra sidan,
samt (för nattsignalering) ett lika stort antal
lyktor, åt hvilkas ljus kan ges rödt och grönt sken;
b) s k i f s i g n a l, som består af en mast, hvarå
är anbragt en plåt sålunda, att plåten kan vändas
tvärs för eller längs med banan. Plåten är målad röd
på den sida, med hvilken signal ges, och hvit på den
andra sidan. I förbindelse med plåten är anbragt en
lykta, som kan visa rödt och grönt sken. Semaforer
och skifsignaler benämnas hufvudsignaler, då de
användas för öppen linje och tågvägar å station,
men manöversignaler , då de användas för andra
spår. Hufvudsignal för signalering till tåg vid infart
å station benämnes infartssignal och för signalering
till tåg vid utfart från station utfartssignal; c)
försignal, som står i förbindelse med de båda förra
och manövreras samtidigt med dessa, har till uppgift
att varsko lokomotivföraren, om en längre fram stående
semafor eller skifsignal visar "stopp" eller "kör". Om
distanspåle se detta ord. - Signalredskap kunna vara:
signal-flaggor (gröna och röda), signalgifvarens
armar, lyktor (med hvita, gröna och röda sken),
signal-taflor (af olika form och färg), signalskärmar
(olika betecknade), knalldosor (som läggas på skenorna
och explodera, då ett järnvägsfordons hjul passerar
däröfver), signalpipor, signalhorn eller hvisslor
på lokomotiv. H. L.

D. Om andra slag af signaler se Brand-väsende,
sp. 1484-85, Certralstation, sp. 1457 (rörande
telefonsignaler), Elektrisk ringledning, Kl o c k
a. O p tisk telegraf, Telegrafering och Tidssignal.

Signalafdelning, krigsv., kallas i svenska armén
den för elektriska meddelandens öfverbringande
afsedda afdelning, som skall finnas vid hvarje
regemente af alla truppslag. Afdelningen utgöres
af l officer, signalofficer, och 16 man (vid
kavalleriet och artilleriet beridna), indelade i fyra
signalpatruller. Hvarje afdelning medför fyra eller
flera lätta telefonapparater, vanlig ledningstråd,
isolerad tråd, heliografer, signalapparater, signal-
och semaforflaggor m. m. C. Ö. N.

Signalapparat, inrättning, medelst hvilken signaler
af ges (se Signal).

Signalbok. Se Signal, sp. 435.

Signalbref (Sejnbref), sjöv. Se Signal, sp 435.

Signalcode (Signalkod). Se Signal, sp. 435.

Signalement 1. Signalem a’n g [sin,-; se Signal],
noggrann beskrifning på en persons yttre (t. ex. i
ett utfärdadt pass) 1. angifvande af de tecken,
hvarpå t. ex. en brottsling kan igenkännas.

Signalera (se Signal), göra meddelanden genom
of verenskomna tecken, utbyta signaler. - Subst,
signalering.

Signalfejden, i Norge och Danmark beteckning för den
strid Bj. Björnson 1872 framkallade i

hela Norden genom sitt upprop att "ändra signalerna"
i förhållande till Tyskland, som enligt hans mening
borde vara den ledande staten i ett pangermanskt
förbund. Björnsons svängning - under fransk-tyska
kriget hade han varit starkt franskvänlig - väckte
förbittring och fick den mest afgörande betydelse
för hans egen andliga utveckling (jfr Björnson l,
sp. 591). Till tanken på en sammanslutning mellan
alla germanska folk återkom han dock ofta. Men då
tyska kejsarriket fortfor att vara en militär- och
polisstat, ansåg han under sina sista år, att den
engelsk-amerikanska folkgruppen måste ha ledningen
inom förbundet. - Se B. Knudsen, "Signalfejden"
(i "Björnson-studier", I-VII, utg. af G. Gran,
1911), P. Augustinus, "Signalfejden. Björnson og
Danmark omkring 1870" (1914), och P. A. Rosenberg,
"Bj. Björnson" (i samlingen "Folkets förere", 1915).
K. V. H.

Signalflagg, flagg, hvarmed ges signal (se d. o.).

Signalhorn. Se Signal, sp. 438 och 441.

Signalinrättningar. Se Signal, sp. 441.

Signali st, signalgifvare, särskildt hornblåsare.

Signaljournal [-jur-], sjöv., journal, i hvilken
införas alla signaler (med undantag af hornsignaler,
signaler med skepparpipa o. d.), som ges å eller till
det fartyg, ombord på hvilket den föres. Koncept till
journalen benämnes signalkladd. H- W-1.

Signalkladd. Se Signaljournal.

Signalklaff. Se Telefon och Telegrafering.

Signalklocka. Se Klocka och Signal, sp. 437_438.

Signalkod. Se Signal, sp. 435.

Signallampa. Se Telefon och Telegrafering.

Signallinjerelä. Se Centralstation 3, sp. 1456.

Signallod, sjöv., släplod med signalapparat
(ringklocka), som verkar automatiskt, när
lodet berör hafsbottnen. Det är konstrueradt
af ingenjör S. Sjöstrand och tillverkas
vid fabrik i Sundbyberg. Jfr Lödning.
H. W-l.

Signalman, sjöv. Se Flaggdragare.

Signalmatros, sjöv., manskap, tillhörande yrkesgrenen
signalmatros af däcksafdelningen inom flottans
sjömanskår (se d. o.) äfvensom af däcksafdelningen
af flottans värnpliktige. H- W-1.

Signalofficer. 1. Krigsv. Se Signalafdelning. -
2. Sjöv. Officer (navigeringsofficeren), som
å flottans fartyg of vervakar, att den optiska
signalmaterielen ständigt är klar till användning.
H. W-l.

Signalpatrull. Se Signalafdelning.

Signa|redskap. Se Signal, sp. 441.

Signalskott. Se Signal, sp. 438.

Signalstyrman, sjöv., underofficerskorpral,
tillhörande yrkesgrenen signalmatros
inom flottans sjömanskår (se d. o.).
’H. W-l.

Signaltangent. Se Telegrafering.

Signatur [sin,-; lat. signatura,, af signäre,
beteckna], beteckning; påskrift (t. ex. på
apoteks-flaskor, se därom Recept); namnteckning;
författar- eller konstnärsmärke, bestående af
en namnförkortning, namninitialer e. d. (jfr
Pseudonym och se Fr. Braune, "Anteckningar om
abbre-viationssignaturer i svensk literatur", 1893);
boktr., dels tryckarks ordningssiffra (arksignatur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free