Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakspere ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
will ("Trettondagsafton eller Hvad Ni vill"). För
den komiska handlingen känner man ej någon förebild;
den allvarliga har hämtats från en italiensk novell af
Bandello. – 19) Much ado about nothing ("Mycket väsen
för ingenting"). Den komiska handlingen är möjligen
af S. fritt uppfunnen, den allvarliga återfinnes i
en italiensk novell af Bandello. – 20) As you like
it ("Som Ni behagar"). Förebilden är Lodges novell
"Euphues golden legacie", men den yppersta karaktären
i dramat, Jacques, är skaldens egen uppfinning. Dessa
tre sistnämnda lustspel skrefvos med sannolikhet
för den nyuppförda Globe-teatern med hänsyn till
den nya repertoar, som där behöfdes, och sannolikt
uppfördes de under senare delen af 1599 och början
af 1600. I samma syfte uppfördes ock det under samma
tid skrifna dramat 21) Julius Cæsar, hvars källa
är Norths öfv. af Plutarchos. – 22) Hamlet skrefs
1602. Dess förebild var ett äldre, nu försvunnet
Hamletsdrama, som troligen författats af Thomas
Kyd. Det dunkla i S:s stycke beror antagligen därpå,
att skalden ej lyckats frigöra sig från det äldre
dramats fabel. Den danske historieskrifvaren Saxo
är den, som först behandlat Hamlets historia. – 23)
Othello skrefs 1604. Dess källa är en af italienaren
Giraldi Cinthios noveller. – 24) Measure for measure
("Lika för lika") skrefs 1604. Äfven dess källa är
en novell af Cinthio. Denna hade dels öfversatts af
Whetstone, dels af samme man bearbetats till ett tio
akters drama. S. begagnade både dramat och novellen. –
25) Macbeth författades troligen 1605. Handlingens
allmänna drag återfinnas i Holinsheds krönika. – 26)
King Lear skrefs 1606. Innehållet är hufvudsakligen
hämtadt från Holinsheds krönika. – 27) Pericles (ej
öfv. på svenska) anses af många ej vara S:s arbete,
och det intogs ej heller i folioupplagan, ehuru
det 1609 utgafs i en kvartupplaga med uppgift,
att S. varit författaren. Antagligast synes, att
detta drama skrifvits af Wilkins, men, omkr. 1607,
öfverarbetats af S. – 28) Antony and Cleopatra skrefs
1608. Handlingen är från Norths öfv. af Plutarchos. –
29) Äfven Timon of Athens ("Timon af Athen") har
af många ansetts icke vara S:s arbete. Enligt en
annan mening är det nuv. dramat hoparbetadt dels af
S:s förlorade stycke, dels af ett äldre, möjligen
dess förebild. – 30) Coriolanus skrefs sannolikt
1609 eller 1610. Dess källa är Norths öfv. af
Plutarchos. – 31) Cymbeline skrefs förmodligen i
slutet af 1610. Dess källa är – dock endast till
en mindre del – en italiensk novell af Bandello;
de vackraste partierna i dikten återgå troligen till
en folksaga. – 32) Winter’s tale ("En vintersaga")
skrefs 1611. Förebilden är Greenes roman "Pandosto". –
33) The tempest ("Stormen") skrefs enligt några 1611,
enligt andra i dec. 1612. Äfven dess källa är ett
äldre, nu förloradt drama eller möjligen en nu icke
känd novell, som emellertid i en något afvikande
form föreligger på spanska. – 34) Henry VIII, som
skrefs 1613, är antagligen endast delvis af S. Större
delen antages härröra från Fletcher. S. och Fletcher
upptagas som författare äfven af dramat "The two noble
kinsmen", men säkerligen med orätt. F. ö. utgåfvos
redan under S:s lifstid flera dramer, som falskeligen
uppgåfvos vara af honom.
I sina första dramer stod S. ännu under
inflytande af de författare, som då behärskade scenen,
särskildt Marlowe och Kyd (se dessa). Flera af hans
förstlingsarbeten äro också blott bearbetningar
af äldre stycken. Men med "Romeo och Julia" samt
"En midsommarnattsdröm" skapade han sina första
mästerverk. Det förra utmärkes för lidelsens glöd,
det senare för fantasistyrkan. Men ingendera röjer
någon större förmåga i karaktärsteckningen. De
första dramer, i hvilka S. visar, att han fått
blicken öppnad för dess betydelse, äro "Richard II"
och "King John". I de närmast följande dramerna,
hans ypperliga lustspel och hans muntra krönikespel,
är också karaktärsteckningen hufvudsaken, och denna
sker nu därigenom, att han i sina dramer skildrar en
mångfald af personer, hvilka genom sin kontrastverkan
belysa hvarandra.
Omkr. 1600 inträffade emellertid en kris i S:s inre
lif. Dess orsaker äro oss okända, och de försök,
som gjorts att förklara den, måste betraktas som
förfelade. Härigenom skedde ock, såsom det vill synas,
ett afbrott i S:s författarskap. "As you like it"
skrefs troligen i början af 1600-talet, men med
undantag för det grubblande, dystra sorgespelet
"Hamlet" (1602) tyckes han ej ha skrifvit något
drama förrän 1604. Dessa blefvo nu – med undantag
för den föga muntra komedien "Lika för lika" –
endast tragedier. Den dramatiska byggnaden är i
dessa en annan än förut. De röra sig icke längre
med en mångfald personligheter, utan hela intresset
koncentrerar sig kring den dominerande hufvudfiguren,
och de öfriga äro blott skisserade. Hufvudvikten
ligger nu på en framställning af karaktärens
utveckling, och S. är den förste dramatiker, som
skildrat en dylik karaktärsutveckling. Alla hans
nu skrifna tragedier gå ut på att visa, huru en
rikt begåfvad ande dukar under för själens egna
strider. Undergången sker därigenom, att hjälten
utsättes för en förhärskande passion, som är
väsentligen stridande mot hans karaktär. Versen är
mindre harmonisk än under den andra perioden. En sådan
ström af nya tankar störtar sig öfver skalden, att han
endast med svårighet lyckas ge dem ett klart uttryck.
Så småningom fick dock S. en ljusare syn på
lifvet, och hans sista år äro en tid af återvunnen
harmoni. Skalden visar nu, huru en af olyckan eller
brottet nedbruten karaktär genom lidandet åter når
till harmoni. Dramerna, de s. k. "romances", stå
därför på gränsen mellan sorgespel och lustspel.
I motsats mot de teaterförfattare, som
uppträdt närmast före honom, egde S. ingen
universitetsbildning, men denna brist på lärdom
ersattes hos honom med en sällspordt skarp
observationsförmåga. Ensam stod han dock icke
inom sin tids litteratur, och skillnaden mellan
honom och Webster, Beaumont, Fletcher och Ford,
som också voro stora skalder, är blott den, att
han var den allsidigaste och rikast utrustade. Den
falska uppfattningen af S. som en alldeles enastånde,
lärd skald har gett upphofvet till den besynnerliga
s. k. Baconteorien, enligt hvilken S:s dramer icke
kunnat författas af den olärde skådespelaren S.,
utan i stället skrifvits af den store filosofen
Bacon. Teorien har endast psykiatriskt intresse
(se Schück, "Gamla papper", I). Misslyckade äro
äfven försöken att på grund af S:s förmodade djupa
yrkeskunskaper visa upp, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
