Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seymour ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Sforzando-Sfygmanometer
256
släkt, hvars medlemmar under 1400- och
1500-talen voro hertigar af Milano.
1. Muzio A 11 e n d o l o, ättens stamfader, f. 1369
af bondsläkt från Cotignola i Romagna, bildade af sina
närmaste släktingar sitt första kompani. Som en
äkta condottiere tjänade han i olika makters sold,
såsom Perugias, Florens’, Ferraras och Kyrkostatens.
Ständigt ökades de trupper han befallde öfver. Hans
makt öfver soldaterna berodde på hans egen tapperhet.
Sitt tillnamn S. erhöll han för sin kraft.
För sin stora familj visade S. stark tillgifvenhet.
På väg att undsätta Aquila drunknade han 1424
som konnetabel i Neapels tjänst.
2. Francesco S., den föregåendes son, f. 1401,
d. 1466, skaffade sig i likhet med fadern stort
anseende som condottiere. Han tjänade till en
början i Neapels sold, trädde sedan i hertig
Filip Maria Viscontis af Milano tjänst, som visste
binda honom med löftet om giftermål med sin oäkta
dotter Bianca Maria. Detta löfte infriades först 1441,
sedan S. 1439- 40 tjänstgjort som fältherre för en
mot Milano riktad liga, men blifvit i grund besegrad,
då han plötsligt räddades af Yisconti. Fruktande,
att S:s makt skulle bli för stor, lyckades hertigen
mot hans välde i Markerna bilda en koalition; men när
denna segrade, trädde hertigen till hans hjälp. Efter
hertigens död 1447 förklarade Milano sig för republik,
och i dess tjänst trädde S. som fältherre i krig
mot Yenezia. Milanos försök att efter S:s seger
betala honom som en vanlig condottiere ledde till,
att denne eröfrade Milano och tilltvang sig 1450
makten som Yiscontiernas arfvinge. Hans ställning
som hertig bestreds af såväl kejsar Fredrik III och
Frankrike som af Yenezia. Genom freden i Lodi 1454
måste Yenezia erkänna hans välde. Från 1454 lefde
den forne condottieren i fred; hans syfte var ej att
utvidga sina besittningar, utan att befästa dem. Genom
förbund med Yenezia, Florens och Neapel bibehölls
fred inom Italien. S. var den ende af Italiens många
con-dottieri, som ej blott kunde grundlägga en stat,
utan skapa en för sin ätt varaktig maktställning. Se
Rubieri, "F. S." (2 bd, 1879), och Semerau, "Die
Condottieri" (1909).
3. Galeazzo Maria S., den föregåendes son,
hertig af Milano, f. 1444, gjorde sig känd för
vältalighet och blef beryktad för grym styrelse och
utsväfningar. Han föll offer för en sammansvärjning
1476 af några för antiken svärmande mila-neser.
4. Giovanni Galeazzo S., den föregåendes son,
hertig af Milano, f. 1469, undanträngdes 1481 af sin
farbroder Lodovico och dog troligen af gift 1494. 5. B
o n a S., den föregåendes dotter, f. 1493, d. 1557,
förmäldes 1518 med konung Sigismund I af Polen. Deras
dotter Katarina Jagellonica blef förmäld med konung
Johan III af Sverige. Genom sin
gemål hade Johan III intressen att bevaka i drottning
Bonas rika arf.
6. Lodovico S., kallad il M o r o, broder till
S. 3, hertig af Milano, f. 1451, bemäktigade sig 1481
styrelsen under brorsonens minderårighet, därtill
drifven af sin gemål, den härsklystna Beatrice d’Este.
S var en för
sin tid typisk furste; han besatt stor kraft
vid fullföljande af sina mål och var fullkomligt
obekymrad om de medel han därvid använde. Om sin
maktställning inom Italien hyste S. utomordentligt
hög tanke; han betraktade sig som dess egentlige
härskare, ett anpsråk, som han dock på intet sätt
kunde genomföra. Mot Neapels af S. fruktade anfall
räknade han 1494 franske konungen Karl YIII som
bundsförvant. S. förband sig med kejsar Maximilian
och mottog dennes investitur på Milano. I den stora
koalition, som 1495 bildades mot Karl YIII, deltog
S. för att kunna försvara sitt land mot de anspråk,
hvilka Ludvig af Orleans som ättling af huset Yisconti
kunde framställa. Af fransmännen fördref s S. 1499
från sitt hertigdöme och fördes som fånge till
Frankrike, där han afled 1508. S:s inrikespolitik
var för Milano lycklig; mot slutet af hans regering
stegrades dock skatterna för högt. Hofvet i Milano var
Europas mest glänsande. Där samlades vetenskapsmän
och konstnärer, bland andra Lionardo da Yinci,
och S. var själf klassiskt bildad. Den af honom
stiftade akademien hade för sin tillkomst att tacka
S:s behof af umgänge med högt bildade personer. -
Litt.: Pélissier, "Louis XII et Lodovico Sforza"
(1896), och M. Yaleri, "La corte di Lodovico il Moro"
(1913).
7. Massimiliano S., den föregåendes son, f. 1490,
d. 1530, insattes af "heliga ligan" 1512 som hertig
i Milano. Stadens egentliga herrar under
S:s regeringstid voro de schweiziska trupperna.
1515 måste han mot ett årligt underhåll afstå sitt
område till Frans I af Frankrike.
8. Francesco S., den föregåendes broder, f. 1492,
d. 1535, blef hertig af Milano vid fransmännens
fördrifvande 1522, deltog i den italienska ligan
mot kejsar Karl Y och tvangs af denne att mottaga
hertigdömet som län 1529. Yid hans död
utslocknade ätten på manslinjen, och hertigdömet
tillföll Karl Y. Se Burckhardt, "Cultur
der renaissance" (1860), och Julia Ady,
"A history of Milan under the Sforza 1450-1535"
(1908). 1-8.
(E. N-nn.)
Sforzando [sfårtsa’ndå], it., mus. SeSforzato.
Sforzato [sfårtsätå], mindre ofta Sforzando,
it., mus. (förk. s/, s/z), kraftigt, markeradt,
med eftertryck (på den ton eller det ackord, där
beteckningen står). Jfr Forzato och F z.
Sfragistlk (af grek. sfragifs, sigill),
sigillkunskap. Se Sigill. _Jfr Dip lomat i k.
Sfygmanometer (af grek. sjygmo!s, puls). Se
Riva-Rocci, S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
