Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sèvresporslin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Seychellerpalmen-Seydel
244
lin (70 kvkm.), Silhouette (23 kvkm.), La Digue
(8 kvkm.), Denis, Curieuse och F é l i c i t
é. De anses vara rester af en forntida kontinent,
Lemuria (se d. o.). Detta skulle bl. a. bevisas
däraf, att de innehålla en grund af granit och
att de afrundade bergen tyda på hög ålder. De
centrala bergen omges af slätter af korallsand;
korallref till betydlig omfattning ligga utanför
alla öarna och göra dem svåråtkomliga. På Mahé når
högsta toppen Morne Seychel-lois 988 m., och äfven
Silhouette har en topp på 752 m. Floder, ofta med
vackra vattenfall, förekomma i mängd (ensamt på Mahé
133). Klimatet är ganska hett (27°-29° i årsmedium)
och regn-mängden stor (2,450 mm.). Det mesta regnet
faller under nov.-april, medan juli och aug. ha den
minsta nederbörden. Malaria lär dock ej förekomma,
men smittkoppor ha härjat några gånger, och äfven
lepra är icke obekant (de sjuke interneras på ön
La Providence). öarna voro förr bevuxna med härliga
skogar; nu återstår dock ej mycket däraf. Floran är i
allmänhet afrikansk, dock med flera endemiska arter,
bl. a. Seychellerpalmen (Lodoicea Sechellarum,
se d. o.), som dock numera finnes endast på
Praslin och Curieuse, skyddad af regeringen. De
högsta bergen klädas af ett annat endemiskt
träd, Wormia }er-ruQinea. Faunan är likaledes af
intresse genom sina många endemiska arter, bl. a. en
jättesköldpadda, som nu finns endast på Aldabraöarna,
en af de största snäckorna (Helix studeriana)
m. fl. Liksom Mauritius, Réunion och Rodriguez voro
öarna obebodda, när de först besöktes af européer,
men rester af byggnader visade, att de tidigare varit
bebodda. Den nuv. befolkningen består hufvudsakligen
af franska kreoler (ditkomna från Mascarenerna),
negrer, indier och kineser. - Franskt språk och
romersk-katolsk religion äro rådande. Hufvudnäringen
är plantageodling. Utom kokospalmen och sockerröret
odlas kakao, vanilj, kaffe, kryddnejlikor, bomull,
tobak, ris, kanel, sydfrukter etc. Äfven fisket är
af vikt, bl. a. sköldpaddfångst. S. förvaltades förr
från Mauritius, men fingo 1888 egen administration
och egen guvernör, jämte ett verkställande råd af 3
pers. och ett lagstiftande råd (6 pers.). Det fanns
1912 24 folkskolor och 3 högre skolor för gossar och
för flickor. Koloniens inkomster voro 1913 37,144 pd
st., dess utgifter 37,245 pd och dess skuld 13,269
pd. Importen hade s. å. ett värde af 83,330 pd,
exporten af 165,614 pd, mest guano, kopra, vanilj,
kokosolja, kanelbark, sköld-paddskal och sköldpaddkött
samt essensoljor. Till kolonien anlände 1913 fartyg
om 323,287 ton. Det franska bolaget Messagéries
maritimes’ ångare jämte engelsk-indiska besöka
kolonien hvarje månad. Telegrafförbindelse finnes
med Mauritius och med Europa. Administrativt höra
till kolonien S. äfven Amiranterna, Aldabraöarna och
en del andra små-öar i Indiska oceanen. Med dessa
sina "depen-dences" har kolonien S. en areal af
404 kvkm. och en befolkning af 26,000 pers. (1911),
hvaraf omkr. 20,OCO på de egentliga S. Hufvudstad är
Port Victoria på östra sidan af Mahé, med särdeles
god hamn och omkr. 8*000 inv. - S. upp-. täcktes i
början af 1500-talet af portugiser, som kallade dem
Los Sete Irmäos, togos af Frankrike
1744, men började befolkas först efter 1768. Under
revolutionskrigen intogos de af England, som fick
behålla dem i Parisfreden 1814 mot villkor, att
katolska religionen samt franskt språk och fransk
rätt skulle lämnas okvalda. J- F. N.
Seychellerpalmen [sej-]. Se Lodoicea Sechellarum.
Seydel [åa’j-]f Rudolf, tysk filosof,
f. 1835 i Dresden, d. 1892 i Leipzig, aflade
teol. kandidatexamen i Leipzig och blef på sin
prisbelönta afh. Schopenhauers philosophisches system,
dargestellt und beurtheilt filos, doktor 1856. Ifrig
frimurare, utgaf han under förhoppning att inom
denna orden kunna åstadkomma en sammanslutning af
religiösa sanningsälskare, hvarigenom den ideala
kyrkan skulle förverkligas, Reden uber jreimauerei
an denkende nicht-maurer (1859; 2:a uppl. 1860)
och Katholicismus und jreimaurerei (1862; 2:a
uppl. s. å.). Men hans förhoppningar gingo ej i
uppfyllelse, och han slöt sig till "Der deutsche
pro-testantenverein" för att inom den bestående
kyrkan söka införa den friare andan. För föreningens
syften höll han populära föredrag, bland hvilka
Der historische Jesus und die möderne kritik (1868j
och Uber die evangelischen wunder’ berichte (1870)
intagits i hans samlade arbeten. S., som blifvit
docent i filosofi i Leipzig på grund af afh. Der
jortschritt der metaphysik innerhalb der schule des
ionischen hylozoismus (1860), utgaf 1866 Logik öder
wissenschaft vom wissen och blef 1867 e. o. professor
där. Fortfarande var det dock de religiösa frågorna,
som mest ådrogo sig hans intresse. En inledning äfven
till religionsfilosofien var hans Prolegomena zur
philosophischen ethik (1867); religionshistoriska
frågor behandlade han i Die religion und die
religionen (1872); ett etiskt system framlade han i
tithik öder wissenschaft vom seinsollenden (1874);
i Das evangelium von Jesu in seinen verhältnissen
zu Buddha-sage und Buddha-lehre (1882) och Die
Buddha-legende und das leben Jesu nach den evangelien
(1884) sökte han historiskt uppvisa buddistiska
inflytanden på den ursprungliga kristendomen, hvars
grundtankar han ock framställde i Vom christenthum
Christi (1889). Hans mest betydande arbete är dock
Religionsphilosophie im umriss (postumt, 1893). Som
tänkare är han besläktad med Schel-ling, hvars
intellektuella åskådning han antar som kunskapsorganet
för vår uppfattning af det absoluta. Förutom af
sin lärare C. H. Weisse är han mest påverkad af
Schleiermacher och Goethe. Han bekämpade D. Strauss
i Vber glaube und unglaube U874; 3:e uppl. s. å.),
materialismen i Die ge-dankenlosigkeit des
materialismus (i "Die leuchte", 1874), men ock
nykantianismen i Der scJiliissel zum objektiven
erkennen (1889). S. fattar religionsfilosofien som
"vetenskapen om religionsidealet såsom sådant". Den
grundar sig på en praktisk tro, på postulat, som
äro oumbärliga för det lif vi ej vilja uppge. De
religionsfilosofiska påståendena äro därför ytterst
värdeomdömen. S. opponerar sig både mot en ensidigt
teoretisk religionsuppfattning och mot en vare sig
estetisk uppfattning af religionen som blott bestående
i religiös känsla eller en ensidigt praktisk eller
moralisk, som identifierar religionen med viljans
absoluta underordnande under det gudomliga. Religionen
innehål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
