- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
193-194

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serratula ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

Serumterapi

194

närheten af insprutningsstället; i svårare
fall utbreda sig dessa symtom och åtföljas af
feber, svullnader i körtlar och ledgångar och
albuminuri. Sc-rumsjukdomen gynnas i sitt uppträdande
däraf, att de flesta som läkemedel använda sera äro
producerade af samma slags djur, nämligen hästar. Af
denna anledning är det af stort värde att framställa
mycket starka eller högvärdiga sera, så att man
ej behöfver införa några större mängder däraf i
den sjukes kropp (se Serumterapi). Man använder
också sera från andra djur såsom getter o. s. v.
S. A-s.

Serumterapi, användning af blodsera för botande af
sjukdomar. Normalt blodserum innehåller åtskilliga
ämnen, som förmå binda i detsamma inkommet gift
eller delvis oskadliggöra främmande kroppar,
såsom bakterier. Införas sådana främmande kroppar,
t. ex. bakterier, blodkroppar från djur af andra
arter, bakteriegift och i allmänhet främmande
ägghvitämnen, i ett djurs blod, så ökas i allmänhet
i hög grad halten af detta djurs serum i afseende på
ämnen, som förmå binda eller oskadliggöra den införda
kroppen. Om man sedan genom åderlåtning tillvaratar
en del af detta "immuniserade" djur och afskiljer
dess serum, eger detta s. k. immunserum skyddande
verkan mot den införda kroppen, t. ex. bakterien
eller bakteriegiftet, och används därför lör att
förebygga följderna af de infektiösa sjukdomar,
som förorsakas af ett inträngande af sagda kroppar,
särskildt bakterier.

Det immunserum, som vunnit den största användningen,
är antidifteriserum mot difteri-sjukdomen (se
Difteri och Bakteriologi, sp. 734). Då difteriens
serumbehandling är klassisk alltsedan Behrings
och Kitasatos grundläggande undersökningar 1890,
må framställningen af antidifteriserum tjäna som
exempel på beredning af antisera i allmänhet. Genom
renodling af difteri-baciller åstadkommer man till en
början en kraftig kultur af sådana, som få utveckla
sig i buljong under några veckors tid. Buljongen
filtreras, hvarigenom bacillerna och andra olösta
kroppar afskil-jas. Filtratet kallas difterigift
1. difteritoxin. Giftets styrka är i olika fall mycket
olika. Den bestämmes enligt Behrings och P. Ehrlichs
förslag så, att olika mängder af giftet insprutas
under huden på marsvin. Den minsta dos, som förmår
döda ett marsvin om 250 gr. vikt inom mindre än 4
dygn, kallas Dosis letalis mi’nima l dödsdos). Ett
gift, som på en kbcm. innehåller 100 dylika dödsdoser,
kallas normalgift. En viss kvantitet af giftet
insprutas i ådrorna på en häst. Denne får då feber och
en lokal inflammation vid insprutningsstället. När
febern gifvit efter, befinnes hästens serum ega
förmågan att neutralisera difterigift. Detta pröfvas
så, att man blandar l kbcm. normalgift med olika
mängder serum och insprutar blandningen under huden på
marsvin. Är den tillsatta serummängden tillräcklig,
så lider djuret ingen skada. Den minsta mängd serum,
som förmår oskadliggöra l kbcm. normalgift, säges
innehålla en immuniseringsenhet (vanligen förkortadt
till I. E.). Ett serum, som på l kbcm. innehåller
10 dylika enheter, kallas zrikdl immunserum. Ett
200-faldigt serum förmår således neutralisera 200,000
dödsdoser. - Den serumproducerande hästen får nu,
sedan han öfver-

Tryckt den 21/10 16

stått febern efter den första giftinsprutningen,
mottaga en ny kraftigare sådan, får då åter feber,
hvarefter hans serunis giftbindande styrka pröfvas
och i allmänhet befinnes vida större än förut. På
detta sätt fortfares, till dess hästens serum
vunnit önskad kraft. Somliga hästar egna sig ej
för serum-produktion; de komma ej upp till önskad
serum-styrka. Andra äro utomordentligt värdefulla
som serumproducenter. Då hästens serum befunnits vara
af tillräcklig styrka, åderlåtes han, och hans serum
tillvaratages samt tappas på små flaskor om vanligen
10 kbcm. rymd, som utsändas i handeln med uppgift om
innehållet uttryckt i immuniserings-enheter. Denna
uppgift pröfvas på särskilda anstalter, i Sverige å
Statsmedicinska anstalten, innan preparaten utlämnas
till försäljning. Då serum stundom starkt försvagas
under lagring, företagas också efterpröfningar
(vanligen efter 1/2 och 2 år), och om dessa ge
ogynnsamt resultat, indragas motsvarande preparat
ur handeln. Detta sker också med gamla preparat
(vanligen då de nått tre års ålder). Vid användning af
antidifteriserum för botande af difterisjuka insprutas
under huden eller i en muskel omkr. 1,500 I. E., i
svåra fall 3,000. Om sjukdomen fortskridit långt, ger
man högre doser, upp till 10,000 I. E., och insprutar
dem i blodådrorna för att få snabb verkan. Medlet
har visat sig vara af oerhörd nytta. Man använder
också difteriserum för profylaktiska ändamål,
d. v. s. på friska personer för förhindrande af
sjukdomens framfart. Därvid brukas mindre doser
(250 å 500 I. E.). Då emellertid sålunda införda
skyddsämnen snabbt försvinna ur blodet, varar ett
dylikt smittskydd endast omkr. en månad och måste då
förnyas. Det används därför ogärna i praktiken utom
för personer, hvilka som läkare och sjuksköterskor
äro starkt utsatta för difterismitta.

Ett serum, som förhåller sig mycket likartadt med
antidifteriserum, är tetanusserum mot stelkramp
förorsakad af tetanusbacillen (se B a k-t e r i o
l o g i, sp. 724). Då stelkramp ofta utvecklar sig
långsamt, kommer serumets användning vanligen för sent
för att effektivt motverka sjukdomen. Det används
emellertid rätt mycket för profylaktiska ändamål,
ej blott af dem, som arbeta med tetanus-gift, utan
också af personer, som vid jordarbeten fått sår,
som förorenats - för detta ändamål har det mycket
brukats af soldaterna i löpgrafvarna under nu
pågående krig. Då det är svårt att säkert säga, om
tetanusinfektion verkligen förelegat i dylika fall,
är det omöjligt att af praktiken bedöma medlets
verksamhet. Försök med djur, i hvilka tetanusgift
insprutats, antyda likväl, att tetanusserum är
synnerligen kraftigt skyddande. Ett tredje serum,
afsedt att skydda mot af baciller förorsakad rödsot
(dysenteri), har också på senaste tid fått ökad
användning. Det har likväl visat sig svårt att ur
motsvarande bakterier bereda ett kraftigt gift
och följaktligen äfven motgift (serum). Då man,
enligt utslagen af försök med djur, lyckats få ett
kraftigt serum, har detta användts för att stäfja
rödsotsepidemier, till synes med framgång. Vidare ha
skyddssera tillverkats mot k ö 11 f ö r-giftningens
bacill (Bacillus botulinus) och Bacillus pyocyaneus
(se B a k t e r i o l o g i, sp. 720), hvilka likväl
ej fått någon nämnvärd praktisk betydelse. Ett visst
intresse har antiabrin

25 b. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free