Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sensjöen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
115
Sepia-Septembermorden
116
hämtad från bläckfiskens bruna saft i bläcksäcken. Det
skall ha varit Crescenz Jakob Seidelmann (f. 1750,
d. 1829), som först med framgång använde detta
färgämne för att ge sina teckningar behaglig ton. Det
användes mycket under 1700-talets sista skede,
i synnerhet i England. 2. G-g K.
Sepia, pseudonym för finske författaren K a f a e l
Lindqvist (se d. o. Suppl.).
Sepiakopieringsf örfärandet, fot. Se L j u s-k o pie
r i n gs f ö r f a r a n de n.
Sepia’riae, bot., detsamma som Oleacece
Sepiolit Glocker, miner., detsamma som sjöskum <se
d. o.).
Sepoys [si;pais], eng. Se Sipahi.
Sepp, JohannNepomuk, tysk katolsk historiker,
f. 1816 i Tölz i Bajern, d. 1909, utnämndes 1846
till professor i historia i München, från hvilken
befattning han dock aflägsnades två gånger, 1847
(återkallad 1850) och 1867. Bland S:s arbeten
märkas den mot Strauss riktade skriften Dos leben
Jesu Christi (1842-46; 4:e uppl. 1898-1902), Das
Tieidenthum und dessen bedeu-tung jur das christenthum
(1853), Geschichte der apostel vom tode Jesu bis
zur zerstörung Jerusalems (1866), Jerusalem und das
heilige land (1862-65) m. fl. arbeten rörande Heliga
landets topografi, vidare Ludwig Augustus, könig
von Bayern und das zeitalter der wiedergeburt der
kiinste (1869; 2:a uppl. 1903), Religionsgeschichte
von Oberbayern in der heidenzeit (1895) och en
biografi öfver Görres (1896). - S. var medlem af
nationalförsamlingen i Frankfurt 1848. Som led. af
den bajerska riksdagens Andra kammare spelade han en
stor roll, bl. a. 1870, då han i ett entusiastiskt
tal förordade Bajerns anslutning till kriget mot
Frankrike. (N. H-tz.)
Seppina, astron., en af småplaneterna.
Seppings [se^iijs], sir R o b e r t, engelsk
skepps-byggnadsingenjör, f. 1767, d. 1840,
antogs 1782 som lärling vid örlogsvarfvet i
Plymouth, uppfann 1800 ett system med kölblock i 3
kilformade delar att använda vid dockning, hvarigenom
reparationsarbeten å eller invid kölen väsentligt
underlättades. S. belönades därför bl. a. med
befattningen som skeppsbyggmästare i Chatham och är
mest bekant för det diagonalförbindningssystem,
afsedt att öka fartygens långskeppsstyrka,
som han där lyckades genomföra. S. blef 1813
skeppsbyggeriinspektör, .adlades 1819 samt
lämnade 1832 tjänsten. Jfr Diagonalförbindning.
C. K. S.
Se’ppuku, detsamma som harakiri (se d. o.).
Seps chalcides, zool. Se Jordslån.
Sepsin (af grek. se’psis, förruttnelse),
bakter. kem. o. toxik, ett häftigt gift, som bildas
under inverkan af vissa bakterier vid förruttnelse af
allehanda kväfvehaltigt material, bl. a. öljäst. Det
utgör en af de sedan länge anade orsakerna till
symtomen vid s. k. putrid eller septisk infektion och
medverkar sannolikt vid uppkomsten af s. k. korf-
och köttförgiftning. Sepsinet har framställts i
kemiskt rent tillstånd och utgör en väl karakteriserad
organisk bas, ett s. k. p t o m a i n 1. p t o-matin
(se L i k g i f t, sp. 484, och P t o m a i n),
med formeln C5H14N202, som ger kristalliserande
salter. Vid förgiftning af hund med sepsin, som
insprutas i blodet i dos af 3 mg. per kg. kroppsvikt,
uppträda häftiga kräkningar och diarré, slöhet,
dvala och död. Efter döden befinnas mage och tarm
synnerligen svårt angripna, blodöfverfyllda och
genpmsatta af många blödningar. C. G. S.
Se’psis (grek., förruttnelse), med., kollektivnamn för
septik-emiska och pyemiska processer. Se Septik-emi.
Sepsi-Szent-György [ j ä’p J i-sänt-d jord
j], hufvudstad i ungerska komitatet Håromszék
(Siebenburgen), vid Aluta och järnvägen till Kronstadt
(och Rumänien). 8,665 inv. (1910), flertalet ungrare
(reformerta och katoliker). Protestantiskt gymnasium
med stort bibliotek, landtbruksskola, ett par tekniska
skolor. Textil- och tobaksindustri, landt-bruk och
betydande boskapsskötsel. J- F. N-
sept., förk. för september.
Se’pta. Se S e p t u m.
Septältub, paleont. Där sifonen i ett cefalopod-skal
genombryter skiljeväggen emellan luftkamrarna
(septum], stjälper sig denna ut till ett bakåtriktadt,
sifonen omslutande, tratt- eller tubliknande rör,
septaltub. SeEndoceras. A. Hng.
Septän (af lat. se’ptem, sju), som varar sju dagar
eller återkommer hvar sjunde dag (om feber).
Septa’ngulum, lat. (af se’ptem, sju, och a’ngu-lus,
vinkel), sjuhörning.
September (lat. Septe’mbris, af se!ptem, sju),
årets nionde månad, räknades som den sjunde i
den äldsta romerska kalendern. Dagarnas antal
är 30. Medeltemperaturen för Sverige under
sept. mellan 4- 4° C. (Riksgränsen) och + 14°
(Skånes sydvästudde). Medelnederbörden är mellan 33
mm. (Karesuando) och 132 mm. (Riksgränsen). Månadens
svenska namn är höstmånad; det danska namnet är
fiskemaaned.
Septemberkonventiönen kallas det fördrag, som 15
sept. 1864 ingicks mellan Frankrike och Italien,
och hvari bestämdes, att Frankrike inom två år
skulle utrymma Rom, hvarefter Italien icke skulle
angripa påfvens område, ej heller förhindra en
reorganisation af hans armé. Därjämte förpliktade sig
konung Viktor Emanuel II att inom 6 månader flytta
sin hufvudstad från Turin till Florens, något som
då (med orätt) uppfattades som ett tyst af-stående
från tanken att göra Rom till det nya Italiens
hufvudstad. Garibaldis angrepp mot Kyrkostaten 1867
föranledde Frankrike att fortfarande hålla trupper
där, och efter fransk-tyska krigets början 1870
besatte italienska trupper (20 sept. s. å.) Rom
utan hänsyn till september konventionen.
(V. S-g.)
Septembermorden (fr. Massacres de Septembre],
massmord, begångna i Paris 2-6 sept. 1792. Under
förberedelserna till upproret 10 aug., hvarigenom
konungadömet störtades, hade Paris’ lagliga
kommunalstyrelse undanträngts af en revolutionär
sådan, och det var denna, som, bestående eller
biträdd af de värste revolutionärerna (en Hébert,
Marat, Billaud-Varennes; se dessa ord), arrangerade
de skändliga dåden. Motivet var djurisk blodtörst och
simpel rofgirighet i förening med beräkning att genom
skräck skaffa demagogerna öfvervikt vid de förestående
valen till konventet, men som förevändning tjänade
österrikarnas och preussarnas inmarsch i Frankrike,
som sades nödvändiggöra undertryckandet af alla
"misstänkta" förrädare. Lagstiftande församlingen
och den af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
