Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sekretbehållare - Sekret bihang. Se Sekret proposition - Sekreterare - Sekreteraren, zool. Se Gypogeranidæ - Sekreterarregemente - Sekrete råd - Sekretess - Sekretin - Sekretion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1501
Sekretbehållare-Sekretion
1502
Sekrétbehållare, Sekretgång 1. Sekretrum, bot.,
intercellularrum, i hvilka sekret af-söndras,
i form af gångar (t. ex. hartsgångar) eller
kortare håligheter (inre glandier, se G l a
n d e 1). Håligheten kan uppstå på schizogén
(af grek. schVza, klyfning, och gefnéin, födas)
eller l y-sigen väg (af grek. lyfsis, lösning). I
förra fallet, hvilket är det vanligaste, bildas
genom cellväggarnas klyfning en hålighet, som
förstoras genom de omkringliggande cellernas
tillväxt och delning i tunnväggiga epitelceller,
som af söndra sekretet. Dylika sekretbehållare
äro t. ex. oljekanalerna i umbelliferernas
frukter, hartsgångarna hos koniferorna och
oljerummen hos myrtacéerna. I senare fallet
uppstår genom upplösning af Cellväfnad en
hålighet, som ej begränsas af några särskilda
epitelceller. Oljerummen hos rutacéerna (t. ex. i
apelsinskalet) och gummi- och dragant-hålorna hos
Acacia, Prunus och Astragalus (jfr Märgstrålar)
äro exempel på detta slags sekretbehållare.
G- L-m.
Sekret bihang. Se Sekret proposition.
Sekreterare (fr. secrétaire, nlat. secretärius,
af secretus, hemlig), person, som (efter diktamen
eller mera själfständigt) ombesörjer en annans
brefväx-ling, uppsätter skrifter för honom o. s v. (h
a n d-sekreterare, privatsekreterare); person, som för
protokoll vid öfverläggningar eller sammanträden,
vid kongresser eller möten och sätter upp de
därvid fattade besluten; titel för de hos akademier
anställde tjänstemän, som sköta skriftväxlingen och i
väsentlig mån äfven administrationen; chef för någon
lagstiftande församlings (t. ex. riksdagskammares)
eller något dess utskotts kansli; hos någon politisk,
idrottslig eller annan sammanslutning anställd
tjänsteman, som för ledamotsförteckningen och
ombesörjer skriftlig expedition m. m.; inom kommittéer
det sakkunniga biträde eller den sakkunnige led., som
för protokoll och enligt uppdrag införskaffar nödiga
handlingar samt (vanligen i samråd med ordf.) affattar
kommitténs betänkan-den; titel för vissa ämbetsmän,
som inom sitt verk förestå den utgående expeditionen
och på olika sätt deltaga i administrationen. I
Sverige finnas ämbetsmän med titeln sekreterare
uti Utrikesdepartementet (flera förste och flera
andre sekreterare), i hof-rätterna och i de flesta
centrala verk, hos Justitie-kanslersämbetet, i
Justitie- och Militieombudsmans-expeditionerna
samt i Riksgäldskontoret och
Riksbanken. Sammansättningar af titeln äro Ak
a d em i-sekreterare, Expeditionssekreterare,
Kabinettssekreterare, Kanslerssekreterare,
Kanslisekreterare, Landssekreterare,
Legationssekreterare, Magistratssekreterare,
Protokollssekreterare, Revisionssekreterare
och Statssekreterare. Sekreteraren
i öfverståthållarämbetets i Stockholm
kansli har värf, som (i tillämpliga delar)
motsvara lands-sekreterares. - Sekretariat, en
sekreterares befattning. Om landssekretariatet se
Landsorganisationen i Sverige.
Sekreteraren, zool. Se Gypogeranidae.
Sekreterarregemente kallas i Sveriges historia
det inflytande på styrelsen, som vissa tider
utöfva des af de lågbördige sekreterarna i det
kungl. kansliet. Namnet, som uppkom under Karl XI:s
tid och bl. a. möter i riksrådet grefve Karl Bondes
memoarer, tillämpades urspr, på förhållandena efter
Karl XI:s myndighetsförklaring, då riks-kansleren
M. G. De la Gardie sökte draga de viktigaste ärendenas
afgörande till en kabinettskonselj, där emellertid,
delvis på grund af hans egen maklighet och liknöjdhet,
ett afgörande inflytande tillföll vissa sekreterare
i kansliet, bland hvilka Erik Lindschöld var den
förnämste. Benämningen har sedermera utsträckts
till förhållandena under de förste Vasakonungarna,
då någon centralregering ännu icke var organiserad. I
synnerhet under Erik XIV:s och Johan III:s tid, men
äfven under Karl IX:s tid utöfvade sekreterarna ett
dylikt inflytande ("skrifvarvälde"). Göran Persson
under Erik, Johan Henriksson, Erik Mattsson, Henrik
Mattsson och Olof Sverkelsson under Johan, Mikel
Olofsson, Peder Nilsson liksom hofkansleren Nils
Chesnecopherus under Karl voro jämte åtskilliga andra
representanter för dessa ofrälse uppkomlingar, hvilka
ej sällan med verklig duglighet förenade maktlystnad,
egennytta, personliga intressen och afvoghet mot den
tidens aristokrati. Ehd.
Sekrete råd (of verst e sekret e r å d) kallades
stundom alltsedan 1540 under Gustaf I:s och Erik
XIV:s tid några få af riksrådets (regements-rådets)
förnämsta medlemmar, såsom Conrad v. Pyhy, Sten
Eriksson (Leijonhufvud), Per Brahe, Gustaf Olofsson
(Stenbock), Svante Sture, Klas Kristersson (Horn),
Gabriel Kristersson (Oxenstierna) samt en eller annan
till. Meningen med den efter utländskt föredöme
af v. Pyhy införda titeln var gifvetvis, att dess
innehafvare skulle inom rådet intaga en särskild
förtroende- eller ansvarsställning, som också i ett
organisationsförslag från Erik XIV:s tid anges. I
verkligheten blef det endast en hederstitel,
utan någon med densamma förenad uppgift. Sedan
Johan IILs tid förekommer den icke vidare.
Ehd.
Sekrete;SS (sv. bildning, af lat. secretus, hemlig),
hemlighetsfullhet.
Sekretin (af lat. secretus, afskild), retämne (se
d. o.), som försätter en körtel i verksamhet. Den
första sekretinverkan man lärde känna var
bukspottafsöndringen i samband med det sura
maginnehållets införande i tolffin-gertarmen (se
Matsmältning, sp. 1261). Slemhinnan i denna del
af tarmen innehåller ett prosekretin, som genom
syrans inverkan öfver-föres i löslig form och
som ett sekretin med blodet transporteras till
bukspottkörteln. Det ifrågavarande sekretinet
är specifikt för bukspottkörteln, d. v. s. det
inverkar ej på andra organ. Däremot råder ej
någon artspecificitet. Ett för bukspottkörteln
inställdt sekretin, hämtadt från ett däggdjur,
är verksamt jämväl på en fågel. - Sekretinverkan
är en form för retningsöfver-föring (se Retning)
inom kroppen. Man känner numera flera sekretin,
t. ex. för magsaftaf-söndring, för gallflöde (gallans
inströmmande i tarmen). Angående sekretinens
kemiska beskaffenhet är ännu intet bekant.
J- E. J-n.
Sekretion (af lat. secretus, afskild),
afsöndring. \. Fysiol. Se Afsöndring l och Inre
sekretion. Jfr Matsmältning. - 2. Geol., sådan i en
bergart förekommande mineral-massa, som bildats i
förutvarande håligheter, blås-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
