Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scriptores rei rusticæ - Scriptores rerum danicarum medii ævi - Scriptores rerum svecicarum medii ævi - Scriptum - Scriptura - Scripture [skri'ptje], Edward Wheeler - Scriver, Christian - Scrivia - Scrobbesbyrig [skrå'besburig]. Se Shrewsbury - Scrofulariacéer, bot. Se Scrophulariaceæ - Scrope [skråu'p], George Julius Poulett - Scrophularia - Scrophulariaceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1379
Scriptores rerum danicarum medii aevi-Scrophulariacese
1380
uppl. 1773) och Schneider (4 bd, 1794-97). - Om den
grekiska landtbrukslitteraturen se G e o p o-n i k a.
J. C.
Scriptores rerum danicarum merdii aevi,
lat. ("Författare i Danmarks historia under
medeltiden"), en samling källskrifter (krönikor,
annaler m. m.) till Danmarks medeltidshistoria,
planlades af J. Langebek, som 1772-74 utgaf de 3
första banden; de 4 följande utgåfvos 1776-92 af
Suhm, det 8:e och sista 1834 af L. Engelstoft och
Werlauff. Härtill kom 1878 ett fullständigt person-
och ortsregister ’till hela verket, redige-radt
af Fr. Krarup. I "Hist. aarböger", I (1845),
finns en förteckning öfver alla enskilda stycken
(247), ordnade efter innehåll och tidsföljd.
E. Ebg.
Scriptores rerum svecicärum me7dii äävi,
lat. ("Författare i Sveriges historia under
medeltiden"), kallas samlingen af krönikor,
kronologier, årsböcker, lefnadsteckningar samt
andra historiska skrifter från medeltiden (de båda
reformatorerna Olaus och Laurentius Petris krönikor
inbegripna) rörande Sveriges historia under nämnda
tid. I anslutning till likartade samlingsverk i andra
länder, närmast Scriptores rerum danicarum medii
cevi (se d. o.), uppgjordes under senare delen af
1700-talet planen till en dylik samling för Sverige,
och utförandet uppdrogs åt lektor K. G. Nordin,
hvilken dock af andra värf hindrades att fullgöra
detta uppdrag. Med begagnande af Nordins af-skrifter
redigerade sedermera professorn i Uppsala E. M. F an t
l:a delen, som utkom 1818. Fant hade redan året förut
aflidit, och utgifningen öfvertogs då af E. G. G e
i j e r och J. H. S c h r ö-d e r, hvilken senare
egentligen skötte företaget och utgaf 2:a bandet,
1828. Därefter låg arbetet nere ända till 1867,
då ledningen af detsamma uppdrogs åt ärkebiskop
H. Reuterdahl (efter hans död, 1870, f. d. statsrådet
F. F. Carlson), professor K. G. Malmström och
bibliotekarien K. G. Styffe, Själfva utgifningen
öfverlämnades åt dåv. docenten Claes Annerstedt,
som utgaf 3:e delen, 1871-76. En 4:e del, som skulle
inrymma utdrag ur isländska sagor, ryska källor till
Sveriges medeltidshistoria m. m., har varit planerad,
men har aldrig utkommit. De två första banden äro
utgifna efter en föråldrad och tämligen okritisk
metod. Några af de viktigaste i desamma inrymda
skrifterna, såsom Rimkrönikorna och Olaus Petris
krönika, ha sedermera utgetts i särskilda textkritiska
upplagor. Först på 3:e bandet ha den moderna
kritiska forskningens principer kunnat till-lämpas.
Ehd.
Scri’ptum, plur. scrifpta, lat., skrift, uppsats, bok.
Scriptöra, lat., skrift. - Scripturasacra, den heliga
skrift, bibeln.
Scripture [skriatja], Edward Wheeler, amerikansk
psykolog, f. 1864 i Mason, New Hampshire, direktor
för psykologiska laboratoriet vid Yale university
1892-1902, sedan 1906 neu-rologist vid Columbia
university, är lärjunge af Wundt och har utgett
bl. a. The problem of psychology (1891), The new
psychology (1898) och General laboratory manual (3 bd,
1907). S-e.
Scriver, Christian, tysk protestantisk mystiker,
f. 2 jan. 1629 i Rendsburg, d. 5 april 1693
i Quedlinburg, studerade vid Rostocks universitet
samt blef 1652 diakon i Stendal. 1667 kyrkoherde
i Magdeburg och 1690 konsistorialråd och
öfver-hofpredikant i Quedlinburg. Under studietiden
påverkad af J. Liitkemann och Heinrich Muller,
fasthöll S. liksom dessa den ortodoxa positionen,
men verkade i deras anda för större innerlighet i
det religiösa lifvet gentemot in-tellektualism och
formväsen. Han är en af den gammallutherska kyrkans
klassiska uppbygge Iseförfattare, läst och uppskattad
ända in i vår tid. Som sådan förenar han rikt inre
lif med liflig fantasi och öppet sinne för naturen, i
hvilken han såg spegelbilder af eviga sanningar. Hans
stil är behaglig och lättflytande. Bland hans
skrifter märkas Gottholds zufällige andachten (1667;
"Gottholds fyra hundrade tillfälliga betraktelser",
1727; flera uppl.), en samling af 400 liknelser,
äfvensom Gottholds siech- und siegesbette (1671;
senaste uppl. 1870; "Gottholds sot- och segersäng"
etc., 1733; ny uppl. 1861) och framför allt det tills
dato oöfver-träffade verket Der seelenschatz (1675-92;
många öfv. till sv., den första af R. Broocman i 6
dlr 1723-26, den senaste i 2 dlr 1884-85; flera olika
sammandrag ha i åtskilliga uppl. utkommit, senast
1896), som beskrifver en själs väg ur sitt elände ända
in i det eviga lifvets härlighet. Se E. B. Krieg,
"Chr. S. Ein lebensbild aus dem 17:ten jahrhundert"
(1872). E. M. R.
ScrFvia, ^ biflod fr. h. till Po i norra Italien,
upprinner i Liguriska Apenninerna vid Torriglia
i prov. Genua, flyter först åt v., därpå åt
n. Järnvägen Genua-Alessandria följer dess öfre dal.
J. F. N.
Scrobbesbyrig [skrå’besburig]. Se Shrews-bu r y.
Scrofulariacéer, bot. Se Scrophulariacese.
Scrope [skråu’p], GeorgeJuliusPoulett, engelsk geolog,
f. 1797, d. 1876, är mest känd för sina forskningar
rörande vulkanismen och vulkaniska bergarter.
Scrophuläria L., bot., ett till
fam. Scrophu-lariacece, underfam. Antirrhinoidew
hörande släkte af tämligen högväxta örter, med
4-kantig stjälk, motsatta hela eller flikiga blad,
5-flikigt foder, 2-läppig krona, 2-flikig öfverläpp,
3-flikig underläpp, kort, nästan klotrund pip
och en mångfröig kapsel. Yid stränder, på fuktiga
eller skuggiga ställen förekommer i Sverige allmänt
S. nodosa, f len or t, som har grönbruna blommor
sittande i knippen i den glänsande, glatta stjälkens
topp. Hela den vidrigt luktande örten, särskildt
den knöliga roten, användes förr i medicinen. En
annan art, S. vernalis, som blommar om våren,
med gula blommor och hårig stjälk, förekommer
förvildad ur gamla trädgårdar här och där i Sverige.
O. T. S. (G. L-m.)
Scrophulariäceae, Per son ät se, Scrofula-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
