Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 regementen jämte 6 etappbataljoner), 6 hjulryttar-
och 6 kulsprutekompanier, 36 skvadroner fotartilleri,
ingenjörtrupper m. m. Parker och tränganstalter vid
fälttrupperna uppsättas af landtvärnet. Landstormen
uppgår till 83 infanteribataljoner, 13
kavallerikompanier (oberidna) samt ett antal kompanier
af öfriga truppslag. Hjälptjänsten omfattar manskap,
som icke ingår i annat uppbåd. Arméns krigsstyrka
beräknas till: fältarmén 142,000, landtvärnet 69,000,
landstormen 68,000, hjälptjänsten 206,000 man,
häri inberäknade 9,500 officerare (och läkare). –
Rekryteringen är grundad på allmän värnplikt enligt
lag af 1907. Värnplikten tar sin början med 20:e
och upphör med 48:e lefnadsåret (för officerare
52:a). Tjänstetiden är 13 (vid kavalleriet 10)
år vid fälttrupperna, 8 (vid kavalleriet 11) år i
landtvärnet, 8 år i landstormen (officerare längre i
första uppbådet). Till krigstjänst odugliga erlägga
värnskatt (intill 40 års ålder). – Truppernas
utbildning sker i rekrytskola om 65 dagar vid
infanteri och ingenjörtrupper, 75 dagar vid artilleri
och fästningstrupper, 90 dagar vid kavalleriet
och i repetitionskurser, hvilka vid fälttrupperna
årligen pågå i 11 (artilleri och fästningstrupper 14)
dagar. Menige och korpraler äro skyldiga deltaga i 7,
öfriga underofficerare i 10, officerare i alla kurser.
Öfningarna utföras omväxlande i regements-, brigad-
och divisionsförband. Allt manskap och en del yngre
befäl äro skyldiga årligen deltaga i skjutning vid
skytteförening. All elementär utbildning af såväl
trupp som befäl bibringas af särskilda instruktörer,
tillhörande instruktionskåren. Underofficerare, som
utses bland manskapet, genomgå en underbefälsskola
under 20–35 dagar. Befordran till officer
göres af kantonsstyrelserna för de af kantonerna
uppsatta truppdelarna, af förbundsrådet för de
öfriga och till högre grader. För befordran till
officer fordras att ha genomgått en officersskola
på 80–105 dagar samt därefter, vid infanteriet, en
skjutskola; för befordran till högre grader fordras
tjänstgöring vid en rekrytskola och för utnämning
till öfverste genomgående af en centralskola under
30, till major 50 dagar. För inträde i generalstaben
fordras genomgående af generalstabsskolans första
kurs under 70 dagar, hvarefter kaptener och majorer
kunna genomgå andra kursen om 42 och tredje kursen om
21 dagar. Divisions- och brigadchefer äro öfverstar,
regementscheferna öfverstelöjtnanter. Befälhafvaren
för en mobiliserad armé utnämnes till general. All
aflöning utgår per tjänstgöringsdag; dock åtnjuta
divisionschefer och högre officerare, officerare
vid fästningsbesättningarna och instruktionskårens
medlemmar årslön. – Beväpningen för hela infanteriet
af såväl uppbådet som landtvärnet utgöres af det 1889
antagna repetergeväret af Schmidts modell (laddas med
12 patroner), som undergått vissa förändringar och
nu såsom vanligt repetergevär kallas Schmidt-Rubin
m./89–08. En ny gevärsmodell är antagen under
benämning m./96–11 och utdelas till fälttrupperna,
i den mån tillverkningen det medger. Kavalleriet har
karbiner af samma modell. Artilleriet har fält- och
bergskanoner samt fälthaubitser från Krupp af nyaste
slag. – Beklädnaden är den länge i bruk varande,
bestående af låg käppi med
nackskärm och med beteckning för olika truppslag
o. s. v., tvåradig vapenrock, mörkblå för
infanteri, artilleri m. fl., mörkgrön för skyttar
och kavalleri, ljusblå för läkare och veterinärer,
mörkgråa benkläder. Allt manskap har i regel kläder
och utrustning hos sig. – Arméns budget har senast
uppgått till 44 mill. frcs. – Hela eller större
delen af armén (auszug) har sedan världskrigets
början befunnit sig på krigsfot. – Det fasta
försvaret. Efter långvariga öfverläggningar bestämdes
1889, att hvarken den då föreslagna Jurabarriären
eller Aar–Limmat- och Venoge–Orbe-linjerna skulle
befästas, utan man inskränkte sig till högbergen,
där Sankt Gotthard skulle utbyggas till en stark
centralställning, Saint-Maurice (kant. Valais)
anordnas till en kraftig spärr för Rhônedalen och
Luzisteig (kant. Graubünden) på nytt befästas för
Rhendalens skydd. De båda förstnämnda positionerna
blefvo först anordnade. Om befästningarna vid S:t
Gotthard se Gotthard, sp. 18. Vid Saint-Maurice,
där genom ett bergskred i den trånga Rhônedalen
bildats en lägre platå, som floden i en smal rämna
genombrutit, har man på platåns vänstra, högre del,
Vérossaz-terrassen, sedan 1892 byggt ett pansarverk
och ett batteri, på den högra har ett äldre batteri
sannolikt förstärkts. Dessa från dalväggarnas
höjdkammar behärskade befästningar ha utökats med
ett starkt fort på bergspetsen Dailly, 2 km. s. ö. om
Saint-Maurice. Sedan kom turen till Luzisteig (se
d. o.), hvars befästningar nu (1916) också torde
vara åtminstone i det närmaste färdiga. De äldre
befästningarna (Aarberg, Aarburg m. fl.) ha slopats.
C. O. N. L. W:son M.
Förhistoria. Under istiden hade glaciärerna i S. vida
större utsträckning än nu. Människan uppträdde där, så
vidt man hittills vet, ej under interglacial tid, utan
först vid istidens slut. Från den yngsta paleolitiska
tiden, rentiden, förskrifva sig boplatserna vid
Veyrier och Villeneuve nära Genèvesjön, vid Thaingen,
Freudenthal och Schweizersbild nära Schaffhausen. På
de fyra förstnämnda platserna äro fynden gjorda i
grottor, på den sista under en utskjutande klippa. En
mängd föremål af ben, horn och flinta har hittats på
dessa boplatser, vid Thaingen (Kesslerlochgrottan)
och Schweizersbild dessutom horn- och stenföremål
med inristade renar, hästar m. fl. figurer. –
Den yngre stenåldern är rikt utvecklad. Under ett
jämförelsevis mildt klimat tillväxte befolkningen
starkt. Många fynd ha anträffats i sjöarna, särskildt
Boden-, Genève-, Neuchâtel- och Bielsjöarna, där
människorna bodde i hyddor, byggda på pålar ute
i vattnet (se Pålbyggnader). Inalles
äro mer än 200 pålbyggnader upptäckta i S. Jämte
slipade flintredskap nyttjades verktyg af nefrit,
jadeit, serpentin, diorit och kloromelanit. Många
husgerådsföremål af trä, ben, horn, lera, såsom
kammar, skålar, bägare, handtag till stenredskap
o. s. v., äro funna i pålbyggnaderna. Väfnader, nät,
snören m. m. af lin tillvaratagas ofta, och äfven
ylle torde ha användts. Korn, hvete och hirs voro
i bruk, och man dref omfattande boskapsskötsel. Tre
olika kreatursraser äro funna, vidare ben af svin,
får, get, hund och, mera sparsamt, af häst. Inom
stenålderns pålbyggnader kan man iakttaga tre olika
kronologiska faser, den yngsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
