Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Safi, stad. Se Saffi - Safider - Safiner. Se Samniter - Safir, miner. Se Korund - Safirin - Safirkvarts - Safonov, Vasilij Iljitj - Safraniner - Safrol [-ål]. Se Sassafras - Safsa, bot. Se Osmundaceæ - Saft - Saftfärg - Saftgrönt. Se Färgväxter och Saftfärg - Saftkanaler - Saftleven - Saftluckor, histol. Se Bindesubstanväfnad. sp. 408 - Saftmärken, bot. detsamma som honungstecken. Se Honungskörtel - Saftrum, bot. Se Cell, sp. 1391, och Vakuol - Saftspänning, bot. Se Turgor - Saftstation. Se Betsockertillverkning, sp. 173 - Safttrådar, bot. Se Parafyser - Saga - Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Safi, stad. Se Saffi.
Safider l. Safavlder (oriktigt kallade Sufier,
Sufider), persisk dynasti (1499–1736). Se Persien,
sp. 558.
Safiner. Se Samniter.
Safir, miner. Se Korund.
Safirin, miner., monoklint, blåaktigt
magnesium-aluminiumsilikat, 5 MgO, 6 Al203, 2 Si02,
från Fiskenäs på Grönland. Blekblåa spineller, använda
som ädelstenar under samma slipformer som safir och
rubin, kallas safiriner. A. Hng.
Safirkvarts, miner., en blå varietet af kvarts (se
d. o., sp. 381). Den blåa färgen framkallas af fina,
inlagrade trådar af krokydolit. A. Hng.
Safonov, Vasilij Iljitj, rysk musikdirigent,
f. 1852 i byn Izjursk, Kaukasus, son till
en kosackgeneral, utbildades till pianist af
Leschetitzki och L. Brassin vid Petersburgs
konservatorium, var lärare vid detta 1880–85 och
har därefter varit professor vid konservatoriet
i Moskva samt sedan 1889 dess direktör. Han
öfvertog 1890 dirigentskapet för kejserl. ryska
musiksällskapets i Moskva symfonikonserter och
har som "resedirigent" skördat triumfer i Europas
största musikstäder samt i New York. Han anförde
1910 en symfonikonsert på k. operan i Stockholm
och medverkade 1914 vid Baltiska utställningens i
Malmö orkesterkonserter. S. utmärker sig icke minst
i frammanandet af rytmisk precision och liffullhet.
E. F–t.
Safranlner, kem., orangeröda eller röda färgämnen,
som beredas genom oxidation samtidigt af anilin
(eller analoga baser) och diaminer. Safranin i
inskränkt bemärkelse, C21H20N4, är ett vackert
(basiskt) rosafärgämne, som f ramställes genom
oxidation af 2 molekyler toluidin och l molekyl
paratoluylendiamin, C6H3 (CH3) (NH2)2, medelst
kaliumbikromat eller brunsten. Teknisk safranin är
en blandning af flera närbesläktade färgämnen. Se
f. ö. Anilinfärger 2, Mauvein och Nigrosiner.
K. A. V–g.
Safrol [-ål]. Se Sassafras.
Safsa, bot. Se Osmundacese.
Saft, kokk., fruktsaft med tillsats af socker
(fruktsirap) eller utan. Den förra åstadkommes
vanligen genom hastig kokning af urpressad saft af
apelsiner, citroner, äpplen, päron, ananas, körsbär,
hallon, krusbär, blåbär, lingon, tranbär, vinbär
m. in. Bringas ej saften hastigt till kokning, blir
det gelé. Dock kan man äfven på kall väg åstadkomma
saft med socker genom att lägga krossad frukt i
hvarf af socker. Dock är sådan saft ej klar och
kan ej med säkerhet förvaras. Sur saft tillverkas
i synnerhet af blåbär, krusbär och lingon, stundom
äfven af berberis. En dålig ersättning för saft är
s. k. limonadpulver (se Limonad).
Saftfärg, kem. tekn., till akvarellmålning använda
lösningar af färgämnen: indigokarmin, gummigutta,
karmin, saftgrönt (som beredes af bären till Rhamnus
cathartica) o. s. v. P. T. C.*
Saftgrönt. Se Färgväxter och Saftfärg.
Saftkanaler, anat., de fina rör eller klyftor i vissa
väfnader, företrädesvis bindesubstansväfnåder (se
d. o.), i hvilka näringssaften ledes, jämte eller i
saknad af blod- eller lymfkärl. G. v. D.*
Saftleven [-lefen] 1. Sachtleven, holländsk
målarfamilj. – 1. Cornells S., genre- och
landskapsmålare, f. omkr. 1608 i Gorkum, d. där 1681,
var son och sonson till målare med namnet Herman S.,
om hvilkas arbeten vi ingenting känna. Han var elev
af sin fader, men påverkades starkt af Adr. Brouwer
och D. Teniers d. y., och troligt är, att han någon
tid arbetade i Antwerpen, ty Rubens egde icke mindre
än åtta taflor af hans hand, i hvilka Rubens själf
målat staffaget. Yisst är, att han 1634 var verksam
i Utrecht, men från 1648 bosatt i Rotterdam. Han
målade omväxlande pittoreskt behandlade interiörer
af bondstugor, lador och förrådskamrar med kokkärl
och annan köksattiralj, ibland med några få figurer,
samt landskap. Dylika framställningar träffas i de
flesta konstmuseer och större privata samlingar. I
Stockholms Nationalmuseum, som eger flera ypperliga
teckningar af hans hand, återgifvande liknande
motiv, ses två målningar af S., båda exteriörer,
det ena (dat. 1639) Landskap med figurer, kreatur
och redskap, det andra en genre i det fria: Bönder,
munkar och kvinnor, som dricka utanför en bondkrog.
– 2. Herman S., den förres yngre broder, f. omkr. 1609
i Kotterdam, d. 1685 i Utrecht, var sannolikt elev af
Jan van Goyen och från 1634 verksam i Utrecht. Hans
målningar äro liksom broderns ofta förekommande. I
sina ungdomsarbeten återger han med förkärlek ladu-
och stug-interiörer med stilleben; senare målar han
företrädesvis fint utpenslade utsikter från mellersta
Khen och Mosel. En Utsikt vid Rhen (dat. 1679) ses
i Stockholms Nationalmuseum, som eger flera vackra
teckningar af hans hand. 1 o. 2. O. G–g.
Saftluckor, histol. Se Bindesubstansväfnad, sp. 408.
Saftmärken, bot., detsamma som honungstecken. Se Honungskörtel.
Saftrum, bot. Se Cell, sp. 1391, och Vakuol.
Saftspänning, bot. Se Turgor.
Saftstation. Se Betsockertillverkning, sp. 173.
Safttrådar, bot. Se Parafyser.
Saga (isl. Sága], nord. myt., heter en i Edda-dikten
"Grimnesmal" omtalad gudinna, hvars boning kallas
Sokkvabekkr; där brusa svala böljor, och där
sitta Oden och S. alla dagar och dricka glada
ur gyllne bägare. Myterna lämna oss ingen vidare
upplysning om gudinnans betydelse. Då S. nämnes
tillsammans med Oden och namnet på hennes boning
till betydelsen påminner om Fensalar (se d. o.),
är S. kanske ett annat namn på Frigg (se d. o.),
Odens gemål. Namnet betyder måhända "sierska" (jfr
sv. se, sågo och uttalandet i "Lokasenna", att Frigg
vet alla framtidens öden). Genom missuppfattning af
gudinnans namn har man blifvit förledd att i S. se en
historiens gudinna ("Saga"), men denna åsikt saknar
stöd i både etymologiskt och mytologiskt afseende.
Th.W. (B–e.)
Saga, eg. "hvad som säges", "utsago", är den
sammanfattande benämningen för flera olika slag af
litterära alster med mer eller mindre folkligt
ursprung. Undantagsvis har ordet användts i
betydelsen diktad berättelse i allmänhet, t. ex. af
Leopold om hans versifierade berättelse "Eglé och
Anette". Stundom nyttjas ordet om en osannolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
