Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda hafvet - Röda halfmånen. Se Sjukvård - Röda hunden - Röda korset - Röda korsets orden. Se Ordnar (Ryssland), sp. 837 - Rödalger, bot. Se Florideæ och Rhodophyceæ - Röda paradisfågeln, zool. Se Paradiseidæ - Röda rosen - Röda rummet - Rödarv, bot. Se Anagallis - Röda Ryssland - Röda skenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom detta. Lika torftigt som det organiska lifvet
framträder på hafvets kuster, lika öfvermåttan rikt är
både växt- och djurlifvet (särdeles lägre djursläkten)
i hafvet själft. Och detta djurlif har en helt annan
karaktär än Medelhafvets. Både i individantal och
formrikedom är det rikare, men därtill kommer, att
djuren tillhöra andra arter, ehuru efter Sueskanalens
öppnande ett fåtal arter förirrat sig från det ena
hafvet till det andra.
R. är ett mycket ungt haf. Ända till midten af
tertiärperioden voro Asien och Afrika fast förenade,
men i senare delen af denna period började ett smalt
stycke af jorden sakta sjunka, våldsamma vulkaniska
utbrott egde rum utefter de brottlinjer, som därunder
uppstodo, och sålunda bildades den grafsänka,
i hvilken Indiska hafvets vatten inströmmade. Det
skedde samtidigt med, att de syriska och östafrikanska
sänkorna bildades och samtidigt med att västra Asien,
hvars kust förut nådde fram till Cypern och Joniska
öarna, sjönk och öfvertäcktes af östra Medelhafvet. I
pliocentiden, tertiärperiodens yngsta skede, var
R. fullt utbildadt och stod sannolikt någon tid i
direkt förbindelse med Medelhafvet, till dess under
diluvialtiden en Nilarm genom sina aflagringar
bildade näset vid Sues. – Handelstrafiken på Röda
hafvet var rätt stor under forntiden och medeltiden;
det bildade en af de äldsta handelsvägarna mellan
Indien samt Egypten och Medelhafvets kuster i
allmänhet. Men efter upptäckten af sjövägen omkring
Afrika till Indien, hvarigenom hela världshandeln
erhöll en förändrad riktning, råkade denna handelsväg
alltmer i förgätenhet och begagnades nästan endast af
små kustfartyg, som förde spannmål och frukt mellan
Egypten och Arabien samt pilgrimer till Djidde,
Mekkas hamn. Efter bildandet af Peninsular and
oriental steam navigation company 1840 och ännu
mer efter Sueskanalens öppnande 1869 har Röda hafvet
åter blifvit en världshandelns stråkväg. – De bästa
hamnarna vid hafvet äro på den arabiska kusten: Janbo
el-Bahr, Djidde, Lohaja, Hodeida och Mokka samt på den
afrikanska: Sues, Kosseir, Sauakin, Masaua och Assab.
J. F. N.
Röda halfmånen. Se Sjukvård.
Röda hunden (Rube’ola)3 med., en lindrig
infektionssjukdom, som än räknats till mässlingen, än
till scharlakansfebern, men som är en själfständig,
på någon specifik mikrob beroende smittsam
sjukdom, hvilket synes bevisadt däraf, att de,
som en gång haft "röda hunden", icke gärna återfå
denna sjukdom, men väl kunna få mässling eller
scharla-kansfeber. Utslaget, som är ganska flyktigt,
liknar mässlingens: knappnålshufvud- till ärtstora,
ljusröda, något upphöjda fläckar, börjande i ansiktet
och spridande sig nedåt bålen. Sjukdomen åtföljes ofta
af lindrig feber (38-39° C.) samt lindrig katarr i
hals, ögon och respirationsvägar. Utslaget försvinner
på några dagar, hvarefter lindrig affjällning
inträder. Behandlingen är rent hygienisk-dietetisk.
F. B."
Röda korset. 1. Ett rödt kors i hvitt fält är enligt
Genévekonventionen 1864 neutralitetstecknet för
sårade och sjuka samt för till dessas vård bestämd
personal med material. Det nyttjas som skydds-och
legitimationsmärke på dräkter, materiel o. s. v. Se
Flagga, sp. 528 och den åtföljande flagg-
kartan. - 2. Namn på föreningar för frivillig sjukvård
i fält. Se vidare Sjukvård.
Röda korsets orden. Se Ordnar (Ryssland), sp. 837.
Rödalger, bot. Se Floridese och R h o d o-p h y c
e ae.
Röda paradisfågeln, zool. Se Paradiseidae.
Röda rosen, huset Lancasters vapen och namn på dess
parti under inbördeskriget i England 1455 -85 (se
England, sp. 615-616).
Röda rummet, en roman af J. A. Strindberg (se d. o.).
Rödarv, bot. Se A n a g a 11 i s.
Röda Ryssland (ry. Tjervo’naja Rus, po. Czer-wona
Rossya) kallades de af lillryssar bebodda, sydöstra
delarna af det forna polska riket, motsvarande
östra Galizien, Yolynien och Podolien samt en
del af de nuvarande rysk-polska guv. Lublin
och Radom. - Namnet. är bevisligen en genom
folketymologi förvriden form af ryska Tjervennaja
Russia, d. v. s. "tjervenernas land" efter deras
stad Tjerven, som 980 eröfrades af Vladimir den
store. Förväxlingen af Tjerven och po. Czervony, röd,
härrör från polske historie-skrifvaren Martin Kromer
(se d. o.). J- F. N.
Röda skenet, meteor., ett gemensamt namn på de
ovanliga färgfenomen, som visade sig på himmelen
mot slutet af 1883 och fortforo att vara synliga,
ehuru med aftagande intensitet, under några af de
följande åren. Fenomenet bestod hufvudsakligen
i en uppseendeväckande stegring af afton- och
mor-gonrodnadens färger, företrädesvis purpurfärgen,
hvilka voro så intensiva, att då företeelsen
helt oförmodadt för första gången visade sig,
den mångenstädes troddes härleda sig från någon i
grannskapet utbruten större eldsvåda. Därjämte egde
en ansenlig förlängning rum i skymningstiden, så att
på somliga ställen skymningen lär ha räckt dubbelt så
länge som vanligt. Förutom dessa efter solens nedgång
och före dess uppgång öfverallt synliga briljanta
färgföreteelser på himla-hvalfvet syntes solen ha
förlorat sin vanliga glans och skina hela dagarna
liksom genom en rök eller dimma, så att den alltefter
omständigheterna antog en grön, blå, kopparröd eller
silfverhvit färgton. Äfven månen observerades om
natten flerstädes grönfärgad. Färgad sol eller måne
uppträdde egentligen inom tropikerna och omnämnes
blott undantagsvis från högre latituder. En tredje
företeelse, af så mycket större intresse som den,
så-vidt man vet, aldrig förr varit observerad,
utgjordes af en brunröd ring af omkr. 45° diameter,
den s. k. Bishops ring, först iakttagen af missionären
Bishop i Honolulu (21° 18’ n. br. och 157° 55’
v. lgd fr. Greenw.) i sept. 1883 (se Bishops ring),
hvilken ring under hela dagen beständigt omgaf solen
och var synlig vid alla breddgrader. Af dessa tre slag
af optiska fenomen: den starka rodnaden på himmelen
morgon och afton, solens och månens ovanliga färg
samt Bishops ring, bibehöll sig ringen längst, och
först 3 juni 1886 blef den, ehuru ytterligt svag,
för sista gången iakttagen (af professor Forel i
Schweiz). Att dessa sinsemellan så olika fenomen
härledde sig från en och samma orsak, fann man däraf,
att de i sitt första uppträdande voro i det närmaste
samtidiga, och man enades snart om åsikten, att de
förorsakades af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
