Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1297-1298 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rüchel, Ernst Philipp von - Rychnov, tjech. Se Reichenau 2 - Ryckaert, flamsk målarfamilj. 1. David R. d. ä. - Ryckaert. 2. David R. d. y. - Ryckaert. 3. Martin R. - Rückauf, Anton - Rückert. 1. Friedrich R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rüchel, Ernst Philipp von, preussisk
general, f. 1754, d. 1823, kämpade 1792–94 i
Rhenländerna, slutligen som generalmajor och
brigadchef, och blef därefter inspektör för samtliga
militära utbildningsanstalter. Vid krigsutbrottet
1806 ställdes R. i spetsen för den vid Eisenach
stående kåren, som hade till uppdrag att
framrycka i Thüringen. Han drogs dock småningom
till Weimar och skickades under olycksdagen vid
Jena (14 okt.) till Hohenlohes undsättning, men
indrogs i nederlaget och blef själf sårad.

^{C. O. N.}

Rychnov, tjech. Se Reichenau 2.

Ryckaert l. Rijckaert [re’jkart], flamsk
målarfamilj. – 1. David R. d. ä., målare, tafvelhandlare,
f. 1560 i Antwerpen, d. där 1607, synes såsom
artist – han inskrefs 1585 i Antwerpens målargille
som "étoffeur" – vid sidan af sina andra
sysselsättningar, ha inskränkt sig till att måla figurer
i andra konstnärers arbeten. Ovisst är, om ett
par målningar, Bönder på krogen, som i Leriusska
samlingen i Antwerpen tillskrifvas honom,
härröra från honom själf eller från sonen David
R., likaledes både målare och tafvelhandlare, f.
1586 i Antwerpen, d. där 1642. Han inskrefs
1608 i Antwerpens målargille samt blef
med tiden svärfader åt Gonzales Coques och David
Teniers d. y:s son med samma namn som fadern.
– 2. David R. d. y., den föregåendes son och
den ende verkligt betydande konstnären i hela familjen
(äfven han hade i sin ordning en son, målaren
David R.), f. 1612 i Antwerpen, d. där 1661,
var lärjunge till sin fader och inskrefs 1636 i
Antwerpens målargille, men utbildade sig under
inflytande af Adr. Brouwer och David Teniers d. y.
och hämtade ibland sina motiv från Jacob
Jordaens. Hans taflor, som behandla så olika ämnen
som Musicerande sällskap i Liechtensteinska och
Czerninska samlingarna i Wien samt i Schwerins
och Köpenhamns museer, Alkemist i sitt laboratorium
och Dansande barn i Bruxelles’ museum,
Plundrande soldater i Antwerpens museum och
i kejs. hofmuseet i Wien, där mästaren är
synnerligen väl och rikt företrädd, Herdarnas
tillbedjan i Liechtensteinska samlingen i samma stad,
Målarateljé i Louvre, Stilleben i Dresdens
museum, Lutspelare i Galleria Doria i Rom, o. s. v.
syssla dock likt förebilderna, Brouwers och
Teniers’ målningar, mest med de flamske handtverkarnas
hvardagliga intresselösa lif och böndernas
på bykrogen eller vid danstillställningar, målade
i en varm färgskala och med egendomliga, lätt
igenkännliga typer, men alltid nyktert och städadt
framställda, utan en Jordaens’ uppsluppenhet.
Äfven i Sverige är han företrädd. I grefve A.
Lewenhaupts samling i Stockholm ses en stor
duk, Besöket, framställande ett sällskap förnäma
personer i landtlig omgifning; Hallwylska galleriet
har att uppvisa en ypperlig Svinslaktare; i
Stockholms högskolas samling är han representerad
genom en Kroginteriör (en dylik fanns äfven i
den forna Schagerströmska samlingen) och i
Nationalmuseum med en Interiör af en bondstuga
med rökande och drickande bondfolk. – 3.
Martin R., son till R. 1, landskapsmålare, f. 1587
i Antwerpen, d. där 1631, var lärjunge till
Rubens’ lärare Tobias Verhaecht, studerade vidare
i Italien och är genom några Landskap
representerad i Uffizierna i Florens, i National gallery
i London samt i museerna i Madrid och Hannover.

1–3. ^{O. G–g.}

Rückauf, Anton, österrikisk tonsättare, f.
1855 i Prag, d. 1903 på slottet Alt-Erlaa, var en
af senare tidens märkligare sångkompositörer i
afseende på både uttrycksfull gestaltning af det
sångliga och genombildadt ackompanjemang. Utom
romanser och visor komponerade han duetter,
körsånger, pianostycken, en pianokvintett, en violinsonat
och operan Die rosenthalerin (1897).


Rückert. 1. Friedrich R., tysk skald och
orientalist, f. 16 maj 1788 i Schweinfurt, Bajern,
d. 31 jan. 1866, idkade 1805–09 universitetsstudier
i Würzburg och Heidelberg, var 1811–12
privatdocent i klassisk filologi i Jena och slog sig därefter ned i hemorten,
egnande sig åt språkstudier samt erotisk och politisk diktning. Med sina
kraftfulla Geharnischte sonette eggade han sinnena till
befrielsekriget mot Frankrike. Sedan han 1816 redigerat "Das morgenblatt"
i Stuttgart, styrde han färden till Rom, där han
gjorde en rik skörd af poetiska formstudier och knöt
vänskap med bl. a. Atterbom. Hösten 1818 begaf
R. sig till Wien, och där invigde J. v.
Hammer-Purgstall honom i de österländska språken. Inom
få år hade R. genom sin utomordentliga
språkbegåfning och aldrig tröttnande flit vunnit en
mästerlig insikt i arabiska, persiska och turkiska.
En frukt däraf blef hans diktsamling Östliche
rosen (1822), med efterbildningar efter Hafiz
och Rumi. R. bosatte sig 1820 i Koburg och gifte
sig 1821 med den älskvärda flicka, som han
besjungit i den stora, under årens lopp tillökade
diktsamlingen Liebesfrühling. Han kallades till
professor i orientaliska språk vid Erlangens
universitet 1826 och vid Berlins 1841 (med geheimeråds
titel). Ur hans penna flöto oafbrutet dikter
i original och öfversättning samt ej sällan
filologiska uppsatser. Han drog sig 1848 tillbaka till
sin landtegendom Neuses nära Koburg, där han
dog. – I säker och ledig behandling af de
svåraste versformer står R. snart sagdt oupphunnen.
Hans dikter äro uttryck för en fridfull lefnadsvisdom,
en lekande inbillningskraft och en innerlig
känsla, som väl är föga berörd af passionernas
stormar, men alltid sund och sann. Kärleken,
själens hvila i det gudomliga, naturens
idylliska drag och familjelifvets fröjder utgöra ämnen
för hans sång, som gärna stänger sig inne i
idyllernas vrå och endast med folkuppfostrande
maningar tar del i större tilldragelser. Han har en
mycket fin blick för den poesi, som kan innebo
i det skenbart obetydliga (därom vittnar bl. a.
den stora diktcykeln Haus und jahr). R:s religiösa
sinne fann sin ankargrund i en halft
mystisk-panteistisk förnuftsreligion, som han firade i
profetiska toner. Allt hvad han upplefde, tänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>