Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romersk provinskultur - Romersk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och många uppsatser i "Revue archéologique";
Koenen, "Gefässkunde" (1895); Dragendorff, "Terra
Sigillata" (i "Bonner jahrbücher", 1895 -97) och
"Westdeutschland zur römerzeit" (1912); Gauckler,
"Archéologie de la Tunisie" (1896); Audollent,
"Carthage romaine" (1901); Gsell, "Les monuments
antiques de 1’Algérie" s. å.); Ohlenschlager,
"Römische überreste in Bayern" (1902-10); Déchelette,
"Les vases céramiques de la Gaule romaine" (1904);
Espérandieu, "Recueil général des basreliefs de
la Gaule romaine" (s. å.); Blanchet, "Les enceintes
romaines de la Gaule" (1907); Walters, "Catalogue of
the roman pottery in the departments of antiquities",
British museum (1908); H. Jacobi, "Führer durch das
römerkastell Saalburg" (4:e uppl. 1908); "Berichte der
Römisch-germanischen kommission" I-VII (1908-15),
utg. af Kaiserlich deutsches archäologisches
institut (med bibliografier) ; Boissier,
"L’Afrique romaine" (1909); "Saalburg-jahrbuch"
(1910); F. Behn, "Römische keramik" (i "Kataloge
des römisch-germanischen Centralmuseums", s. å.);
"Carnuntum 1885-1910" (1911); G. Macdonald,
"The roman wall in Scotland" (s. å.); J. Curle,
"A roman frontier post and its people: the fort of
Newstead in the parish of Melrose" (s. å.); Ward,
"The roman era in Britain" (s. å.); Schulten,
"Ausgrabungen in Numantia" (i "Archäologischer
anzeiger", 1905-12); E. Sturzen-Becker, "Bland
romerska minnen i Nordafrika" (1912); Grämer,
"Deutschland in römischer zeit" (i "Sammlung Göschen"
633, s. å.); Mesquito de Figueiredo, "Monuments
romains du Portugal" (i "Revue archéologique", 1913);
Haverfield, "Ancient Rome and Ireland" (i "English
historical review" 28) samt talrika uppsatser af
Ritterling, Koenen, Dragendorff m. fl. i "Annalen
für Nassauische alterthumskunde", "Mitteilungen
der alterthumskommission für Westfalen",
"Bonner jahrbücher", "Westdeutsche zeitschrift",
"Römisch-germanisches korrespondenzblatt".
T. J. A.
Romersk rätt (lat. jus romanum) är beteckningen
på det rättssystem, som utvecklades i det gamla
romerska riket, där det nådde sin höjdpunkt under de
tre första århundradena efter Kristi födelse ("den
klassiska perioden") och på 500-talet i östromerska
rikets hufvudstad, Konstantinopel, gjordes till
föremål för ett kodifikationsarbete, hvars resultat
("den justinianska l. bysantinska rätten") sedermera
fått namnet Corpus juris civilis och för eftervärlden
förmedlat kännedomen om den romerska rätten. Slutligen
talar man om romersk rätt särskildt med hänsyn till
dess framställning i modern tid på den justinianska
rättens grundval ("pandekträtten"; namnet härrör
från den viktigaste delen af Corpus juris civilis, de
s. k. pandekterna). - Den romerska rätten betraktas
med rätta som en af de mest betydande insatserna i
den mänskliga kulturens utveckling. Den har denna sin
betydelse icke däri, att - som man en tid ansåg -
den skulle vara att betrakta som ett slags "raison
écrite", en en gång för alla fixerad naturrätt,
hvars grundsatser borde ega tillämpning i hvarje tid
och hos hvarje folk, utan däri, att romarna i sitt
rättssystem för första gången och på ett förebildligt
sätt förstått
att förena en fast logik och formell stringens
med ett realistiskt sinne för det praktiska lifvets
skiftande behof. Förklaringen härtill ligger, förutom
i romarnas juridiska läggning och förmåga att fixera
det i rättsligt hänseende väsentliga i det konkreta
fallet, i det sätt, hvarpå de för rättsutvecklingen
viktigaste delarna af den romerska rätten utvecklades,
hvarvid nämligen rättsreglerna uppväxte direkt ur
det konkreta fallet och till dettas lösning. (Jfr
nedan responsa prudentium och jus honorarium.) -
Man skiljer mellan jus civile i äldre mening (äfven
jus Quiritium) och jus honorarium. Jus civile i denna
betydelse var den gamla, strängt nationella rätten,
delvis utbildad redan, medan det romerska samhället
befann sig på ett primitivt kulturstadium, och
afsedd endast för de romerske medborgarnas inbördes
samfärdsel utan hänsyn till främlingar eller till
en mera utvecklad handelsverksamhet. Denna gamla
nationella rätt var stel och trångt begränsad, men
utgjorde historiskt sedt grundvalen för den romerska
rättens utveckling. Till jus civile hörde sedvanerätt,
folklagstiftning (senare ersatt af senatsbeslut och
kejserliga författningar) samt vissa i rättstvister
afgifna utlåtanden af rättslärda. - Sedvanerätten
var hos romarna liksom hos hvarje annat folk den
tidigaste form, i hvilken den positiva rätten
framträdde. - Lagstiftning, d. v. s. af behörig
folkförsamling fattadt beslut (lex i sträng mening),
var under den republikanska tiden den väg, hvarpå nya
rättsgrundsatser skulle fastslås, men den spelade dock
för rättsutvecklingen i det hela en väsentligt mindre
roll än andra faktorer och äfven en mindre roll, än
hvad fallet är i det moderna samhället. Den enda lag,
som principiellt omfattade hela rättssystemet och som
egde giltighet under den romerska rättens klassiska
period, var "de tolf taflornas lag". Den var af så
gammalt datum som 449 f. Kr. Politiskt sedt, innebar
den ett resultat af plebejernas maktutvidgning i
deras strid med patricierna, i det att plebejerna
ansett, att de patriciske ämbetsmännen i brist
på skrifven lag kunde förfara godtyckligt; härpå
grundades krafvet på en skrifven lag. Juridiskt
sedt, torde de tolf taflornas lag väsentligen
ha utgjort en sammanfattning af förut gällande
sedvanerätt, dock under inflytande af grekisk rätt
(särskildt Solons lagar). De tolf taflornas lag
omfattade såväl privaträttsliga som process- och
straffrättsliga och t. o. m. statsrättsliga regler
och betraktades som grundvalen för det romerska
rättssystemet - en betydelse, som dock mindre
tillkom lagen på grund af dess tämligen primitiva
innehåll än till följd af dess historiska ställning
och det sätt, hvarpå den tolkades. Den klara,
lapidariska stilen i de tolf taflornas lag afviker
emellertid fördelaktigt från den omständlighet,
som kännetecknar de efterföljande romerska lagarna,
hvilka för öfrigt trots sitt icke ringa antal endast
sällan innehöllo någon utformad juridisk tanke af mera
beståndande värde. Folkförsamlingarnas lagstiftande
makt öfverflyttades i början af kejsartiden på
senaten (hvars beslut redan förut haft betydelse
för rättsbildningen), men öfvertogs småningom helt
och hållet af kejsaren. De kejserliga förordningarna
utfärdades efter beredning i det kabinett, hvilket,
framgånget ur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
