Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerska bad - Romerska kampagnan. Se Campagna di Roma och Rom, sp. 672 - Romerska kurian. Se Kurian - Romerska litteraturen. Se Latinska litteraturen - Romerska mynt. Se Mynt, sp. 51 - Romerska mytologien. Se Mytologi, sp. 153 - Romerska priset (Rompriset) - Romerska republiken - Romerska riket - Romerska riket. A. Romerska rikets historia. I. Ursprungstiden. Rom konungarike (till 509 f. Kr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frigidariet. I det gamla romerska badet skedde det genom
neddoppning i en bassäng (piscina) med svalare
vatten; nu användes småningom afsvalnande duscher,
neddoppning i en eller flera bassänger. Så följer
en noggrann aftorkning, hvarefter man, utsträckt på
en bädd af spänd segelduk eller dylikt, utsätter
den våta, varma huden för den friska luftens
inverkan. Så är och så var det romerska badet,
lyxbadet, inrättadt. Det är ett hygieniskt reningsbad
och i allmänhet stärkande och upplifvande. Det
är ett kraftigt läkemedel mot reumatism, gikt,
nervsmärta, lamhet o. s. v. Personer med hjärtfel
eller åderförkalkning böra undvika dessa bad, och
som allmän regel gäller att ej taga ett romerskt bad
oftare än två gånger i veckan. Det gafs ett slags
romerskt bad, som hade en helt annan karaktär,
det var det romerska folkbadet. Det utgjordes af
ett tretal af rum, prima, media och tertia. Det
första, uppvärmningsrummet med en måttlig temperatur,
var ett slags massage- och toalettsal och tjänade
som förberedelse till den egentliga stora bastun,
caldariet. Detta var alltid behandladt som en stor,
förståndigt inrättad bastu. Här fanns riklig, tillgång
på varmt och kallt vatten samt anordningar, som tyda
på, att där försiggått oupphörliga tvagningar. I
tredje rummet försiggick afkylningen i svala
bassänger o. s. v. Detta romerska folkbad kan anses
ha varit förebilden till det varmluftsbad, som kan
kallas det Curmanska. Det benämnes hos oss oriktigt
"finsk bastu", men har egentligen ej att skaffa
med detta bad, som företer ett annat ursprung och
representeras af det folkbad, som finnes i Finland. Se
Curman, "Om romerska bad och finska badstugor"
(1871), Hälsovårdsföreningens "Förhandlingar"
(1890) och J. Marcuse, "Bäder und badewesen" (1903).
F. B. (Ln.)
Romerska kampagnan. Se Campagna di Roma och Rom,
sp. 672.
Romerska kurian. Se Kurian.
Romerska litteraturen. Se Latinska litteraturen.
Romerska mynt. Se Mynt, sp. 51.
Romerska mytologien. Se Mytologi, sp. 153.
Romerska priset (Rompriset) utdelas af franska
staten vid årliga täflingar i historiemålning,
landskapsmålning, skulptur, arkitektur, kopparstick,
medaljgravyr och musik. Stora priset (grand prix de
Rome) medför ett stipendium för fyra år, under hvilka
prisvinnaren underhålles på statens bekostnad vid
Académie de France i Rom (se Akademi, sp. 411). Ända
sedan 1666, då nämnda filialakademi i Rom inrättades
på Colberts tillskyndan, har Frankrike där underhållit
en koloni konstnärer för att dels underlätta deras
studium af klassiska mästare, dels genom dem skaffa
staten kopior af konstens mästerverk. Egentligen
stiftades dock romerska priset af Konventet (i juli
1793), och Bonaparte utvidgade 1803 dess område genom
att inrätta täflingar i musik och gravyr. Lilla priset
(second prix de Rome) utgöres af en guldmedalj. Sedan
1874 finnes dessutom ett Salon-pris (sedan 1897 Prix
national), som utdelas vid Paris-salongen och gäller
för tre års vistelse i Kom.
Romerska republiken under gamla tiden se Romerska
riket, sp. 724-738, under
medeltiden se Rom, sp. 665 ff. och under nyare tiden
se Kyrkostaten, sp. 519.
Romerska riket var ursprungligen ej annat än
den latinska staden Rom och dess allmänningsjord
och rättsligen så betraktadt, så länge riket ej
öfverskred det antika Italiens gräns. Först när
provinser (militärdistrikt eller generalguvernement)
upprättades, förändrades förhållandet, och de olika
landsdelarnas ställning blef i rättsligt hänseende
olika. Det ursprungliga romerska riket sträckte sig
föga öfver stadsområdet. I n. var Tiber gränsen mot
Etrurien; på de andra sidorna tillstötte de latinska
städernas kommunaljordar.
A. Romerska rikets historia.
I. Ursprungstiden. Rom konungarike (till 509
f. Kr.). Enligt arfsägnen grundlades Rom 21 april
753 f. Kr.; till åminnelse däraf firades festen
Palilia. Att platsen varit bebyggd ännu tidigare, är
dock utrönt (jfr Rom). Rom, den yngsta af städerna
i Latium, skall enligt sägnen ha grundlagts på
Palatinus (om stadens vidare utveckling se
Rom, sp. 651 ff.) af Romulus och Remus
från staden Alba longa i Latium. Att de troddes
vara söner till krigsguden Mars och ammade af en
varginna, torde beteckna romarnas krigiska lynne,
såvida det ej hänvisar på en tidigare djurtotemism
(se Totemism) hos latinerna. Senare sagor sätta
stadens uppkomst i förbindelse med grekiska sägner:
trojanen Æneas ansågs som Romulus’ stamfader; ja
ännu äldre invandringar från Hellas till Tiberlandet
omtalas. Så skulle Palatinus fått sitt namn efter
arkadiern Euandros från Pallantion. De förklaringar
af dessa sägner, som hittills försökts, äro föga
öfvertygande. Sju konungar uppges ha härskat i
R. under en tid af 243 (enligt andra 240) år. Deras
"historia", såsom den berättas af Livius o. a.,
är nog i många stycken en dikt, men innehåller dock
mycket af historiskt värde. Den går ut på att förklara
uppkomsten af Rom och dem bland dess inrättningar,
hvilkas början man ej kunde hänföra till någon
historiskt bestämd tidpunkt. Romulus - säges det -
indelade borgerskapet i patres (patricier) och plebs
(plebejer) samt fördelade dem för omröstningen i
30 curiæ; vidare organiserade han hären. Numa
Pompilius ordnade gudstjänsten och tillsatte
prästerskap: pontifices, flamines, vestaliska
jungfrurna, o. s. v. Tu11us Hosti1ius
eröfrade Alba longa och flyttade dess invånare till
Rom. Ancus Martius var en väldig eröfrare, intog
Ostia och högra (västra) Tiberstranden, slog bro
öfver floden och befäste Janiculum. Emellertid
tyckas etruskiska stormän ha fått väldet öfver
Rom. Ifrån Etrurien kom Tarquinius d. ä., som
byggde Circus maximus och den stora kloaken samt
först antog kungliga insignier. Senaten förstärktes
genom upptagande af patres minorum gentium; riddarna
fingo nya centurier. Äfven den närmast följande
konungen, Servius Tullius, var måhända etrusker;
man har velat göra honom till samme man som Mastarna,
hvilken skulle ha tågat till Rom och intagit staden
med härsmakt. Detta är dock mera än osäkert. Servius
Tullius anses ha fördelat de romerske borgarna efter
förmögenhet, utan afseende på börd, i klasser och
centurier, för krigstjänst och senare äfven för
politisk omröstning. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
