Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. III. Nyare tidens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i n. ö. ha de väldiga expropriationskostnaderna
hittills hindrat en så fullständig utgräfning, som
vore önskvärdt. Under Palatinens nordvästra sluttning
mellan S. Maria antiqua (i forntiden Bibliotheca
ad Minervam, byggdt af Domitianus), uppgräfd under
den nu nedrifna kyrkan S. Maria Liberatrice, och
rundtemplet S. Teodoro, har man funnit lämningar
från alla R:s skeden intill nyare tider. Väster
om Palatinen ligger den gamla kyrkan S. Giorgio in
Velabro en liten vacker basilika från 300-talet,
af påfven Leo II ombyggd 682 och af Gregorius IV
(827-844) försedd med en förhall. Bredvid står en
liten tämligen smaklös båge, som till Septimius
Severus’ ära af bankirer och handlande restes vid
Forum boarium. Vid Via San Giorgio finnes Janus
quadrifrons, en dubbelbåge åt Konstantin I. Nordväst
om S. Giorgio ligger det pittoreska och lifligt
besökta landtmannatorget Piazza Montanara, invid
Pal. Orsini-Savelli (Marcellus-teatern, fig. 25),
nu Sparbankens egendom. En liten bit s. v. därifrån
kommer man till Ponte Quattro capi och Tiberön,
Isola di S. Bartolommeo (fig. 59). Här finnes R:s
"la morgue" samt på nordspetsen "de barmhärtige
brödernas" kloster och hospital. Från Janus kommer
man öfver det likaledes pittoreska grönsakstorget,
Piazza de’ Cerchi, nära nordvästra ändpunkten af den
forna Circus maximus, hvars plats ända till nyaste
tid delvis upptagits af gasverket. Circus torde
i nordväst ha sträckt sig till kyrkan S. Marta in
Cosmedin (från 400-talet, ombyggd 777); den ligger
på samma grund som ett gammalt tempel, af hvilket
10 kolonner kvarstå i dess murar. Nordväst därom ha
två antika tempel, förvandlade till kyrkor, blifvit
nästan helt och hållet bevarade. Här i närheten synes
ännu mynningen af Cloaca maxima. Åtskilligt söder
därom kommer man till det grönskande, korskrönta
Monte Testaccio (i närheten vid Tiber det stora
nya Mattatoio, slakthuset) i s. v. samt till Porta
S. Paolo, den sköna protestantiska kyrkogården och
Cestiuspyramiden. I s. ö. äro nya kvarter utlagda
på Aventinen, öfver hvilken den breda gatan Viale di
Porta S. Paolo och dess fortsättning Viale Aventino
leda. Aventinen står till stor del ännu öde, tyst,
lummig, park- och vignabeklädd, prydd af kyrkor,
t. ex. S. Sabina (425), med 24 antika korintiska
pelare af parisk marmor samt gamla mosaiker,
S. Alessio, uråldrig, berömd för brunnen och trappan,
som tillhört helgonets hus, S. Marta del Priorato,
malteserordens kyrka, S. Sabba (uråldrig, ombyggd i
medeltiden), S. Balbina (på antik tempelgrund). Den
sistnämnda ligger ofvanför Caracallatermerna vid
Appiska vägen; ruinerna af detta väldiga varmbadhus
(fig. 27) bilda ett högst framstående drag i den södra
stadsdelens fysionomi. Därifrån kommer den nya, delvis
färdiga Passeggiata archeologica (den arkeologiska
parken) att gå i n. till Konstantinsbågen, i
s. till Porta S. Sebastiano, med förgreningar
till de åter öppnade Porta Latina och P. Metronia
(1. Metrovia) och som äfven omsluter Circus maximus
samt sluttningarna af Palatinen och Aventinen. Man
har rensat Marranabäcken (se kartan), som här bildar
ett litet vattenfall, förstört den stora trädskolan,
moderna boningshus och fabriker och
lagt en ny väg öfver en del af Villa Matteis
(på Cælius) sluttningar. Åtgärden har blifvit
mycket olika bedömd. - På Monte Celio reser sig
kyrkan S. Stefano Rotondo (från 400-talet), den
största af R:s rundkyrkor. På höjdens sydvästra
sida synes kyrkan S. Gregorio Magno (575) med tre
fritt liggande kapell. Strax n. ö. därom finner
man S. Giovanni e Paolo (omkr. 360) öfver helgonens
hus (antika fresker) med passionistkloster och en
stor vacker trädgård. N. v. om S. Stefano kvarstår
Dolabellabågen (passage under en vattenledning fr. år
10 e. Kr.). Mot norra sluttningen af Celio med den
urgamla kyrkan Santi quattro coronati sträcker sig
ett af de nya kvarteren ner åt Via Labicana, i dalen
mellan Celio och Monte Esquilino. I denna dal ligger
den ryktbara kyrkan S. Clemente (omnämnd redan 392)
i två våningar, den undre den ursprungliga helgedomen,
en basilika med märkvärdiga fresker från 600-talet
till 1000-talet. Ej långt från Via Labicanas början
funnos på Eskvilinen lämningar af Titus’ och af
Trajanus’ termer och Neros gyllene hus; n. därom är
kyrkan S. Pietro in vincoli (byggd af Sixtus III,
432-440, restaurerad på 900-talet och försedd med
en förhall 1475); kyrkan innesluter i ett tvärskepp
Michelangelos berömda Moses och densammes grafvård
öfver påfven Julius II. Nedanför denna låg den forna
stadsdelen Subura (se sp. 653). Dess namn bars länge
af en gata, hvars fortsättning åt ö. för till kyrkan
S. Martino ai monti (omkr. 500), på 1600-talet af
P. da Cortona försatt i sitt nuvarande skick med
fresker af Poussin. Strax n. därom står S. Prassede
(822); därefter kommer man till en af Roms skönaste
kyrkor, S. Maria Maggiore (Basilica Liberiana,
352-366, ombyggd 432-440 och tillbyggd senast 1743;
fig. 58), den största af de 80 Mariakyrkorna i Rom
och kanske den äldsta i kristenheten. Fasaden utåt
Piazza S. Maria Maggiore, som smyckas af en Mariastod
på en antik pelare (se ofvan, sp. 660), är af Fuga
(1743) och gör en stolt verkan; den har en balkong
(loggia), från hvilken påfven förr 15 aug. plägade
ge välsignelsen. 42 antika Joniska kolonner (38 af
marmor, 4 af granit) uppbära arkitraven; däröfver på
"triumfbågen" finnas mosaiker från 400-talet. På
dess framsida synes Porta santa, som, i likhet med
de på samma sätt benämnda portarna i Peterskyrkan,
S. Paolo och Lateranen, öppnas endast hvarje jubelår
och julaftonen 1900 åter förmurades för de nästa 25
åren. Koret ligger utåt Piazza del Esquilino, som
prydes af en obelisk från Augustusmausoleet. Nordväst
därom är kyrkan S. Pudenziana (första gången omtalad
499, men åtskilligt äldre, måhända Roms äldsta kyrka),
med sköna mosaiker från 300-talet. Rätt åt v. leder en
lång gata från S. Maria Maggiore förbi S. Lorenzo in
Paneperna (Panisperna) på Monte Viminale och S. Agata
in Subura (gammal kyrka från 400-talet, med Johannes
Laskaris’ och O’Connells grafvårdar). När man går
vidare åt v. förbi den med höga murar försedda Villa
Aldobrandini, kommer man öfver Piazza Magnanapoli
och Via nazionale förbi medeltidstornet Torre delle
milizie (di Nerone) ned på Foro Trajano och s. därom
till de trånga stadsdelar, som innehålla ruinerna af
kejsarfora. Östra delarna af Viminalen och Eskvilinen
äro utlagda till nya kvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
