Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 567-568 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rodankvicksilfver l. Kvicksilfverrodanid. Se Kvicksilfver, sp. 402 - Rodari, Tommaso - Roda Roda, Alexander Friedrich Ladislaus - Rodbertus, Johann Karl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rodankvicksilfver l. Kvicksilfverrodanid, kem.
Se Kvicksilfver, sp. 402.

Rodari [rad-], Tommaso, italiensk arkitekt och
skulptör, var från 1486 jämte sina bröder Giacomo och
Bernardino R. verksam vid fullbordandet af domen i
Como, där de utförde större delen af dekorationen i
marmor samt flera altaren. Bland deras öfriga arbeten
märkes den rikt utstyrda portalen i S. Giovanni i
Forno. C. R. N.*

Roda Roda, Alexander Friedrich
Ladislaus, österrikisk författare, f. 13
april 1872 i Puszta Zdenci, Slavonien, inträdde
1892 i armén, där han befordrades till löjtnant och
oberleutnant, men egnade sig sedan åt författarskap,
framför allt i "Simplicissimus" och "Jugend", till
hvars äldsta och mest uppskattade medarbetare han
hör. Han har gett ut ett stort antal samlingar af
anekdoter, noveller och humoresker, ofta satiriskt
angripande militärförhållanden eller med ämnen från
Balkan, och har haft stor framgång med farser och
lustspel (Der feldherrnhügel 1910, Huss, Zilla, Huss
1913, m. fl.). Till sv. öfversattes 1914 "Junker
Marius" och 1915 "Svavel över Gomorra". I det 1914
utbrutna världskriget har han flitigt verkat som
krigskorrespondent.


Rodbertus, Johann Karl, tysk nationalekonom,
f. 12 aug. 1805 i Greifswald, d. 6 dec. 1875. Hans
fader var professor i romersk rätt och "justizrath"
i svensk tjänst. Efter att ha studerat juridik vid
Göttingens och Berlins universitet inträdde han
1827 i preussisk ämbetstjänst, men tog 1832 afsked,
vistades en tid på resor och slog sig 1836 ner på
sitt inköpta riddargods Jagetzow i Pommern (däraf
det stundom förekommande namnet Rodbertus-Jagetzow);
här var han bosatt till sin död. Under ett par år
deltog han i den aktiva politiken: 1847-49 var han
sålunda medlem af de olika efter hvarandra följande
preussiska landtdagarna, och som ledare af vänstra
centern lade han sig mycken vinn om Tysklands enhet
under en monarkisk-konstitutionell författning
och erkännande af Frankfurtparlamentets beslut;
sommaren 1848 innehade han under ett par veckor
kultusministerportföljen. Sedan systemet med
treklassval oktrojerats, drog han sig tillbaka
från politiken. Därefter egnade han sig åt den
författarverksamhet, genom hvilken han vunnit sin
betydelse som en af de främste grundläggarna af
den vetenskapliga socialismen i detta uttrycks
vidsträcktare bemärkelse, som "den ekonomiska
socialismens Ricardo" (Ad. Wagner). Bland
hans skrifter framträda Zur erkenntnis unserer
staatswirtschaftlichen zustände (1842), Soziale
briefe an v. Kirchmann (I-III, 1850-51), andra
och tredje brefven utkommo särskildt under titeln
Zur beleuchtung der sozialen frage (1875), fjärde
brefvet utgafs postumt med titeln Kapital (1884);
vidare Die handelskrisen und die hypothekennot der
grundbesitzer (1858) och Zur erklärung und abhilfe
der heutigen kreditnot des grundbesitzes (2 bd,
1868-69). Innehållsrika och belysande äro de af
Rud. Meyer utgifna Briefe und sozialpolitische
aufsätze von R. (2 bd, 1880). - R. kritiserar det
nuvarande ekonomiska samhällstillståndet särskildt
från den synpunkten, att produktionen ej rättar sig
efter samhällets behof, utan efter den förefintliga
effektiva - med köpkraft utrustade - efterfrågan
efter tillfredsställelsemedel. Hörnstenen för hans
fördelningsteoretiska byggnad är den uppfattningen,
att alla ekonomiska nyttigheter - till skillnad från
de "naturliga", d. ä. af naturen fritt gifna - rent
ekonomiskt sedt, äro endast produkter af arbete,
nedlagdt i dem, antingen omedelbart eller också
medelbart: i verktyg, halffabrikat o. s. v. Det
arbete, som härvidlag kommer i betraktande såsom
de ekonomiska nyttigheternas enda ursprungliga
kostnadselement, är det fysiska, - hur viktigt
det intellektuella än är, härflyter det dock ur
en outtömlig källa och kostar ingenting. Men i det
nuvarande samhället erhålla arbetarna endast en del
af sina produkters värde, medan den öfriga delen
af nationalinkomsten antar karaktären af jordränta
och kapitalvinst. Tillkomsten af denna arbetslösa
inkomst beror på två samverkande orsaker: 1) den
ekonomiska, att efter arbetsfördelningens införande
frambringar arbetet mera än hvad arbetarna behöfva
för sitt uppehälle och arbetets fortsättande,
samt 2) den rättsliga, att privateganderätten till
naturtillgångarna och kapitalföremålen existerar. Det
försiggår alltså en utsugning af arbetarna; denna
blir allt större, i den mån arbetets produktivitet
ökas genom utvecklingen. Arbetarna erhålla en lön,
som visserligen kan stiga absolut, men sjunker
relativt, d. v. s. i förhållande till det totala
produktvärdet (nationalproduktionen). Detta är R:s
bekanta "lag om den fallande lönekvoten" ; i denna
ser han orsaken till den växande massfattigdomen
och till handelskriserna. Hans kristeori är,
i korthet, denna: produktionen ger en stigande
afkastning, men arbetarmassornas köpförmåga står
i det stora hela stilla; inom vissa näringsgrenar
kommer det följaktligen till öfverproduktion, och
denna sprider sig alltmer. Det ideala botemedlet
mot massfattigdom och handelskriser samt därmed
följande sociala missförhållanden erbjudes i
ett kollektivistiskt samhällsskick: med samfälld
eganderätt till nationens jord (naturtillgångar) och
kapital samt privat eganderätt för den enskilde till
"värdet af hans produkter" (arbetsresultat). En sådan
ordning kan måhända ej genomföras inom femhundra
år. Begynnelsebokstaven i arbetarklassens frigörelse
från jordegare och kapitalister är införande af en
nationell lönetariff på grundval af en statsligt
fastställd normalarbetsdag och likaledes ett normalt
dagsverke (styckearbete), utförbart med genomsnittlig
flit och skicklighet. Detta dagsverke, som för en del
individer kan kräfva en längre, för andra en kortare
tid än den som normal bestämda arbetsdagen, betalas
med en för hvarje yrke periodiskt mellan arbetsgifvare
och arbetare, under statens auktoritet, öfverenskommen
normal lönesats. På det sättet kommer arbetet att bli
den allmänna mätaren, efter hvilken alla nyttigheters
värde konstitueras. Från lönen dragas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>