Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 563-564 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rockor - Rockport - Rock river - Rocksläktet. Se Rockor - Rock Springs - Rockville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig med smärre fiskar samt blötdjur och
kräftdjur. Munnen sitter på undre sidan, och de
kunna därför ej gripa sitt rof direkt, utan kasta
sig öfver detta och trycka ned offret med kroppen,
tills de hinna gripa det med käkarna. De förekomma i
allmänhet ej långt från kusterna och sällan på öfver
200 m. djup. De flesta äro hafsfiskar, men i de
varma länderna, särskildt i det tropiska Amerika,
förekomma många sötvattensarter. Rockorna äro
fördelade på sex familjer: rockhajar 1. sågfiskar
(Pristidœ), darr-rockor (Torpedinidœ),
egentliga rockor (Rajidœ), spjutrockor (Trygonidœ),
örnrockor (Myliobatidæ) och Rhinobatidæ,
af hvilka Rhinobatidœ stå på öfvergång till de
egentliga hajarna.

Rocksläktet, Raja, tillhör den för underordningen
rockor typiska familjen Rajidœ. Fiskarna af
detta släkte ha två ryggfenor på stjärten,
utan tagg. Stjärtfenan är rudimentär eller
saknas. Bröstfenorna sträcka sig ej ända fram till
nosspetsen. Några och trettio arter äro kända af detta
släkte, som har den vidsträcktaste utbredningen af
samtliga till denna underafdelning hörande släkten
och går längst mot norden. I Skandinavien förekomma
åtta arter. Ingen art går vid våra kuster in i
Östersjön, men några fås i nordliga delen af Öresund
ned till trakten af Landskrona. I västligaste delen
af Östersjön, i Kielbukten, förekomma flera arter ej
så sällan, och i Kattegatt samt Bohusbukten äro de
föremål för fiske. Till de allmännare arterna höra
knaggrockan, R. clavata, som har rutformig kropp,
trubbig nos och en mängd taggar på både öfre och undre
sidan. På öfre sidan finnas spridda större taggar
samt längsrader af sådana på stjärten, vanligen en
till två mellan de skilda ryggfenorna. Till färgen är
knaggrockan undertill gråhvit, utan mörka prickar,
ofvan marmorerad af grått och gulbrunt, med många
ljusare och mörkare fläckar och punkter. Den blir i
norden sällan öfver l1/2, m. lång, men söderut 2-3
m., med en vikt af 200 kg. Den leker under sommaren,
och äggen läggas ett och ett i sänder.

Slätrocka (Raja batis}. 1/25 nat. storl.

Knaggrockan är allmän i Kattegatt och vid Bohus län
och förekommer vid norska kusten upp till Finnmarken
samt rundt om Europas kuster till
Svarta hafvet. Knaggrockan fiskas på flera
sätt. Köttet är dåligt och ätes ej i Sverige i
färskt tillstånd, men, torkadt i luften, användes
det af fiskare och kustallmoge som lutfisk. En
annan allmänt hos oss förekommande art är slät- 
1. slättrockan, R. batis (se fig.), som är utbredd
från nordliga delen af Öresund ända långt upp i
Finnmarken samt rundt öfriga europeiska kuster ned
till Medelhafvet. Den förekommer äfven vid Island samt
vid kusten af Nord-Amerika. Slätrockan har spetsigare
och mera utdragen nos än den föregående arten. Den
är undertill slät, hvitfärgad, med svarta punkter
och streck, ofvan med spridda rader af taggar samt
fält af småtaggar. Färgen är ofvan mörkt olivgrön,
brun eller rödgrå, stundom med ljusare fläckar. Denna
rocka är hos oss större än den föregående och stundom
2 m. lång. Köttet anses bättre än knaggrockans och
ätes äfven färskt. Klorockan, R. radiata, har mycket
trubbig nos, utan framspringande spets. Kroppen har
ofvan många större och mindre taggar, af hvilka de
större äro vid basen stjärnlikt rafflade. Färgen
är lefverbrun, undertill hvit. Denna rockart har en
nordligare utbredning än de föregående och förekommer
ända vid Spetsbergen och Grönland äfvensom vid
Nord-Amerikas östra kust; söder ut går den ej längre
än till Vizcaya-bukten. Den är tämligen vanlig i
Kattegatt och vid kusten af Bohus län, men förekommer
dock mindre talrikt än de föregående. Den är minst
af de nordiska arterna och når sällan öfver en half
m. längd, öfriga vid Skandinaviens kuster förekommande
arter af släktet, såsom näbbrockan 1. gökrockan,
R. fullonica, spättrockan, R. circularis, hvitrockan,
R. lintea, R. nidrosiensis, svartbuksrockan,
plogjärnsrockan, R. vomer, förekomma ej vid de
svenska kusterna och äro äfven i Nordsjön mindre
vanliga än de förut anförda. En af dem, näbbrockan,
skall dock, enligt Nilsson, ha en gång anträffats vid
Arildsläge i Skåne. De nämnda nordsjöarterna fångas af
våra bohuslänska fiskare ej sällan på fiskebankarna
utanför Jæderen och hemföras därifrån. - Om
darr-rockan se d. o. R. L. (L-e.)

Rockport [rå’kpåt], kommun i nordamerikanska staten
Massachusetts vid Atlantiska oceanen n. ö. om
Boston. 4,211 inv. (1910). Granitstenbrott.
Telegrafkabel till Newfoundland och Europa. Unionsregeringen
har där låtit bygga en nödhamn (670 har), skyddad af
en 2,700 m. lång vågbrytare.

Rock river [rå’k ri’vo], flod i Nord-Amerika,
upprinner i Wisconsin, har ett mycket krokigt
lopp, bildar många forsar och fall samt faller ut i
Mississippi 5 km. nedanför Rock Island i Illinois. Den
är segelbar endast under högvattenstid. 528 km.
J. F. N.

Rocksläktet, zool. Se Rockor.

Rock Springs [rå’k sprids], stad i
nordamerikanska staten Wyoming, vid Bitter Creek
(Colorados flodområde) och Union Pacific-banan.
5,778 inv. (1910). Stenkolsgruvor.
J. F. N.

Rockville [rå’kvil], stad i nordamerikanska staten
Connecticut, vid Hockanum river, som där bildar
flera fall med en sammanlagd höjd af 85 m., hvarifrån
drifkraft lämnas till stadens fabriker, hufvudsakligen
textilfabriker. 7,977 inv. (1910).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>