Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridderstad. 1. Karl Fredrik R. - Ridderstad. 2. Karl Vilhelm Edvard R. - Ridderstad. 3. Karl Anton August R. - Ridderstierna, Johan Heysig-R. - Ridderstolpe. 1. Karl R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tidning för Stockholms län" i Norrtälje, men flyttade
redan på hösten sin verksamhet till Linköping, där
han blef medutgifvare af "Östgötha correspondenten",
som Palmær då innehade, men som denne icke orkade
redigera. R. öfvertog 1843 ensam denna tidning,
som under hans ledning blef ett af Sveriges mest
ansedda landsortsblad. Till en början uppträdde R. med
mycken ifver för landsortspressens själfständighet
i förhållande till Aftonbladet. Han tillhörde
"den nya tiden" och uppträdde frimodigt för dess
idéer. Som ledamot af ridderskapet och adeln
bevistade R. riksdagarna 1844, 1847, 1850 och 1856,
var reformsällskapets i Östergötland ombud vid
allmänna reformmötet i Örebro 1849-50, riksdagsman
i borgarståndet 1859, var han en af de förste
adelsmän, som inträdde däri, samt senare 1862-65,
liksom han representerade Linköping i Andra kammaren
1867-69. R. tillhörde den liberala sidan, men spelade
ingen större roll vare sig i ståndet eller kammaren. I
motsats till de fleste andre af de gamle liberalerna
sympatiserade han med landtmannapartiet. Mot slutet af
sitt lif blef R. utprägladt konservativ samt öfvergaf
sina förra frihandelsåsikter och lämnade äfven i andra
afseenden sin ungdoms åskådning, ej minst rörande
unionen. Vid sidan af sin tidningsmannaverksamhet
fortfor R. att egna sig åt en vitter alstring af
ganska omfångsrikt slag. Redan tidigt förekommo smärre
dramatiska arbeten bland hans dikter. Större dylika
lämnade R. i de i Stockholm uppförda historiska
skådespelen Karl IX (1847; tr. s. å.) och Syskonen
eller Hattarnes och mössornas strid (1848; tr. 1849),
i den sceniska monologen Carl XII vid Fredrikshall
(1848) samt tvåaktskomedien Allas onkel (s. å.). Ej
uppfördt blef skådespelet Drottning Kristina i
Italien (1848). Dessa dramer lida af retorisk och
lyrisk bredd samt effektsökeri och ha ej bibehållit
sig på scenen. Så mycket större popularitet vann
R. som romanförfattare. I denna art författade han
de historiska romanerna Svarta handen (1848), hvars
hjälte är Axel v. Fersen d. y., Drabanten (1850)
och Fursten (1852), som båda behandla tiden efter
Gustaf III:s död, samt Drottning Lovisa Ulrikas
hof (1855–56), i hvilken händelserna 1756 utgöra
kärnan. De äro lifligt skrifna samt hålla läsarens
intresse spändt, och R:s ytterst djärfva fantasi
utesluter icke historisk trovärdighet. Stilen
är alltför blomstrande, stundom smaklös. R.,
som var starkt påverkad af Eugène Sue, skref
också i dennes smak den rafflande Samvetet eller
Stockholmsmysterier (3 dlr, 1851) samt Fader och son
(1852–53). Alla dessa romaner äro öfversatta till
tyska. Hans Samlade skrifter utgåfvos 1877–81, och
af hans historiska romaner utkom en godtköpsupplaga
1888. Redan långt förut hade R. offentliggjort sina
Samlade dikter (3 bd, 1856-62), men dessutom både
förut och efteråt utgett strödda poem och poetiska
skrifter. Som historisk samlare uppträdde R. genom
att utge Gömdt är icke glömdt (1846-53) och Minnen
från äldre och nyare tider (1854–56). Sina delvis rätt
intressanta lefnadsminnen började han offentliggöra
i Regnbågen (1882–83); de nedtyngas af för mycken
omständlighet och ålderdomlig språksamhet. Jfr
H. Wieselgren i "Svea" 1887, och B. Schöldström,
"I kikaren" (1890).
2. Karl Vilhelm Edvard R., den föregåendes
son, militär och författare, f. 13 aug. 1843 på
Håtö, Frötuna socken, vardt underlöjtnant vid Svea
lifgarde 1864, tjänstgjorde vid Andra zuavregementet
i Algeriet 1867–68 och deltog därunder i
åtskilliga strider, var anställd vid spanska generalstaben
under 1876 års fälttåg mot karlisterna,
vardt 1891 major, 1896 öfverstelöjtnant vid
Älfsborgs regemente och 1900 öfverste i armén. R. har
uppfunnit det s. k. reliefkrigsspelet 1884 och varit
flitigt verksam som militär och personhistorisk
författare (bl. a. Om den franska arméns organisation,
1869, Slaget vid Lund, 1876, Fältbok för
armén, 1882, 2:a uppl. 1886, Gustaf II Adolfs
deltagande i trettioåriga kriget, 1882, 60-talets
kadetter, 1895, Gula gardet 1526-1903, 1903).
R. vardt 1890 korresp. led. af Vitt. hist. o. ant.
akad. och led. af Krigsvet. akad.
3. Karl Anton August R., den föregåendes
halfbroder, f. 13 nov. 1848 i Linköping, kapten vid
Första lifgrenadjärregementet 1889, tog afsked från
regementet 1897, har bildat det betydande
Östergötlands museum i Linköping och var 1884–1904
vice ordförande i museets styrelse och dess intendent,
men har sedan bildat en ny samling för konst
och konstindustri på sin egendom Bjärga. Han har
författat Historiskt, geografiskt och statistiskt
lexikon öfver Östergötland (1875–77) och Östergötlands
historia (1914). R. vardt 1894 korresp. led
af Vitt. hist. o. ant. akad.
1. –rn. (K. W–g.)
Ridderstierna, Johan Heysig-R., bibliograf, döpt
15 jan. 1654 i Stockholm, d. i slutet af april 1695 i
Hamburg, vardt 1669 student i Uppsala, var under lång
tid Schefferus’ amanuens, vardt 1680 bibliotekarie
vid Magnus Gabriel De la Gardies bibliotek, utgaf
som sådan på latin 1681 den första årskatalogen
öfver svenska bokhandeln och en samling omdömen om
Rudbecks "Atlantica" (1681–92), vistades 1681–83 i
England som guvernör för en ung Sparre, ingick 1684
i krigstjänst som volontär vid Lifgardet till fot,
utnämndes 1687 till adjutant och adlades 1689. R. var
en utomordentligt verksam manuskriptsamlare och
bibliograf med lifliga kulturhistoriska intressen,
som uppskattades högt af samtida lärde såväl i Sverige
som utomlands. Se biogr. af E. Lewenhaupt i "Samlaren"
X och XIV (1889–93).
Ridderstolpe. 1. Karl R., friherre, sjömilitär,
ämbetsman, son till ryttmästaren vid svenska
lifregementet till häst, livländaren Peter Karl von
Frischen, f. 23 maj 1684 på Ullavi, Sköllersta
socken, Närke, d. 14 sept. 1762 i Stockholm, inträdde
1697 som volontär vid amiralitetet och deltog efter
Nordiska krigets utbrott (1700) i flera sjöträffningar
mot ryssarna samt blef 1706 underlöjtnant. 1707–09
tjänade han ombord på holländska flottan och bevistade
dess och den med denna förenade engelska flottans
aktioner mot fransmännen i Medelhafvet. Hemkallad,
befordrades han till premiärlöjtnant (1709) och
var med i mången het dust med ryssar och danskar
samt utmärkte sig särskildt vid försöket att med sin
fregatt hindra fiendens öfvergång till Usedom (1715),
på grund hvaraf han befordrades till amiralitetskapten
och adlades (s. å.). Efter att 1719–37 ha varit
holmmajor befordrades han 1737 till schoutbynacht
och 1738 till vice amiral samt blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
