Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1269
Reid-Reiffenberg
1270
hvilka öfver hälften finnes öfversatt till svenska. Se
det af hans änka utgifna "Memoir" (2:a uppl. 1900).
Reid [ri7d], sir Thomas W e mys s, engelsk författare,
f. 1842, d. 1905, var 1870-87 redaktör för "The
Leeds mercury" och 1890-99 af "The speaker", skref
åtskilliga biografiska arbeten (öfver Charlotte
Bronte 1877, W. E. Forster 1888, ny uppl. 1895,
W. Black 1902, m. fl.) och romaner (Gladys Fåne,
1883, 8:e uppl. 1902).
Reid [n’d], sir George, skotsk målare, f. 1842 i
Aberdeen, d. 1913, var först litograf, studerade
sedan vid akademien i Edinburgh, i Utrecht och
Paris. K. målade landskap och utförde förträffliga
illustrationer, men var framför allt betydande som
porträttmålare. R. vardt 1877 medlem af skotska
akademien och var länge dess president. G-g N.
Reid [ri’d], sir George Houston, australisk
statsman, f. 25 febr. 1845 i Johnstone i
Skottland, emigrerade till Australien 1862, blef
1879 advokat i Nya Syd-Wales och invaldes 1880 i
denna kolonis lagstiftande församling, som han,
med af brott för åren 1884-85, tillhörde till
1901. Han representerade därefter samma valkrets,
East Sydney, i förbundsparlamentet 1901-09. R. var
1883-84 undervisningsminister i Nya Syd-Wales,
1891-94 ledare af den frihandelsvänliga oppositionen i
koloniens parlament och 1894-99 dess premiärminister
och koloniskattmästare. I genomförandet af de
australiska koloniernas federativa sammanslutning till
"Commonwealth of Australia" tog han härunder som
äldste premiärminister en framträdande andel. Han
efterträdde i aug. 1904 arbetarpartiets ledare
Watson som australisk premiärminister, men hans
frihandelspolitik uppkallade mot honom till motstånd
såväl protektionisterna som arbetarpartiet, och
han måste afgå redan i juli 1905. Sedan 1910 är
R. australiska regeringens representant i London
("high commissioner for Australia"). Han har förutom
politiska broschyrer (mest agitationsskrifter för
frihandeln) utgett New South Wales, the mo-ther colony
of the Australias. V. S-g.
Reid [ri’d], Robert Treshie, earl L o r e-burn,
brittisk jurist och politiker, f. 3 april 1846 i
Dumfriesshire, blef 1871 advokat, var 1880- 1905
liberal underhusledamot, blef mars 1894 so-licitor
general och okt. s. å. attorney general i Roseberys
ministär samt afgick med denna juni 1895. Sir Robert
R. (han hade 1894 erhållit knightvärdighet) var
sedermera en af den liberala underhusoppositionens
ledande debattörer, särskildt i lagstiftningsfrågor,
fungerade 1899 vid skiljedomsförfarandet om
gränsen mellan Venezuela och Brittiska Guyana som
en af brittiska kronans advokater och blef vid
liberalernas återkomst till makten lordkansler
(dec. 1905) i ministären Campbell-Bannerman samt
upphöjdes i samband därmed till peer (baron Loreburn
of Dumfries). Lordkanslersposten bibehöll R. äfven i
ministären Asquith till juni 1912, då han af hälsoskäl
afgick. Han hade 1911 erhållit earl-värdighet. Efter
sitt afskedstagande har han föga deltagit i det
politiska lifvet, men våren 1914 offentliggjorde han
ett mycket uppmärksammadt inlägg i den irländska
frågan, enträget framhållande nödvändigheten af
uppgörelse genom ömsesidiga eftergifter rörande
Ulster, om inbördeskrig skulle
kunna undvikas. Han har utgifvit en
foikrättslig studie, Capture ät sea (1913).
V. S-g.
Reidarson, Per, norsk tonsättare, f. 1879 i Grimstad,
lärjunge till Sigurd Lie och Elling, har (delvis
med statsstipendium) studerat vidare i Tysk-land
och Frankrike samt var 1899-1906 violinist vid
Nationaltheatrét i Kristiania. Han har komponerat
körverken Havet (1904, till Björnsons dikt) och Haakon
den godes död (1906, prisbelönt), Nordisk ouverture
(1908), Norsk rapsodi (1909), sångspelet Sommereventyr
(1910, till text af honom själf), flera häften sånger
vid piano m. m. R. är sedan 1913 musikrecensent i
"Tidens tegn". K. V. H.
Reiögotaland. Se Reid got er.
Reidgoter är en forngermansk beteckning för östgoterna
(se Goter), som i äldre tid börjat med hr- (h r a i
f) k u t u m på Röksstenen, isl. HrciÖ-gotar). Det
i Hervararsagan nämnda Reiögotaland var enligt den
ursprungliga sagan östgoternas land i sydöstra Europa,
men i medeltiden lokaliserades namnet i Norden på
olika sätt. I Snorres Edda är det dels Jutland,
dels fastlandet i Danmark och Sverige i motsats till
öarna, som kallades Eygotaland ; särskildt synes det
i hjältesagan ha omfattat Danmark. Se S. Bugge, "Der
runenstein von Rök" (1910); Bugges försök att härleda
namnet från Kreta synes dock förfeladt. Th. W. (B-e.)
Reidmar (Redmar; isl. Hreifimarr), nord. myt., hade
sönerna Otr, Regin och Fafner. Den förstnämnde, som i
en utters skepelse uppehöll sig vid ett vattenfall,
blef dräpt af Oden, Höner och Loke på en af deras
vandringar. Gudarna medtogo skinnet och sökte
härbärge hos R. samt visade sitt jaktbyte. R. och
hans söner fångade dem och förelade dem att som lösen
för lifvet fylla utterskinnet med guld och äfven
utvändigt helt och hållet hölja det därmed. Loke tog
guldet ifrån dvärgen And-vare. Då utterskinnet var
fylldt och höljdt med guld, gick R. fram och fick se
ett morrhår och bad dem hölja det. Oden höljde det
med ringen And-varanaut, och Loke knöt därvid samma
förbannelse, som Andvare (se d. o.) uttalat. Regin
och Fafner badö sin fader om broderbot efter Otr,
men han sade nej och blef dräpt af Fafner (se d. o.),
som sedan bemäktigade sig hela skatten. Th. W. (B-e.)
Reiersen, Niels Lund e, dansk donator, f. 1742,
d. 1795, var 1775-90 fabrikant och grosshandlare
i Köpenhamn. 1793 upprättade han, som förtjänat en
stor förmögenhet, Det R e i e r s ensk e fond (1913
1,015,000 kr.) till fromma för industrien (se Danmark,
sp. 1274). E. Ebg.
Reiersen, Kristian, dansk ämbetsman, f. 1792,
d. 1876, blef 1815 juris kandidat och var 1825-39
assessor i politiretten i Köpenhamn. Han fick 1834
det svåra och obehagliga värfvet att vara "polisens
medhjälpare", d. v. s. censor för de i Köpenhamn
utgifna tidningarna och småskrifterna samt för de
särskild censur ådömde skriftställarna. Tillstånd af
honom erfordrades för vederbörande blads eller skrifts
utgifning, men hans "beslag" kunde öfverklagas vid
domstol. R. skötte detta kinkiga värf till 1848,
ja, formellt till den nya tryckfrihetslagen 1851.
E. Ebg.
Reiersenske fondet. Se Reiersen, N. L., och Danmark,
sp. 1274.
Reif [rajf], ty., meteor. Se Frostdimma.
Reiffenberg [räffäbar], Frédéric, baron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
