Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rahbek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
921
Rahm-Rahtmann
922
från 1840 i Wien och Florens. - 2. Karl E., den
föregåendes son, tysk målare f. 1812 i Wien, d. där
1865, studerade för sin fader och vid Wiens akademi,
vistades i Kom 1836-43, i Paris 1848, återvände till
Wien 1850, uppgaf snart den lärarplats vid akademien,
som erbjudits honom, blef först 1863 professor,
idkade förut privat lärarverksamhet och rönte länge
motstånd från akademien. Han var en kraftnatur, som
fann sitt rätta område inom väggmåleriet, behandlade
monumentala kompositioner och sökte sammansmälta
romersk form med veneziansk färg. På 1850-talet
utförde han allegoriska och mytiska målningar i flera
privatpalats (Palais Sina, Todesco, Heinrichshof)
och erhöll från grekiska staten beställning på
en kolossal fris med framställning af det gamla
Hellas’ kultur. Den blef aldrig utförd annat än i
en färgskiss, som uppenbarar en storslagen heroisk
fantasi. 1863 fick han beställning på dekorativa
målningar för trapphuset i Wiens vapenmuseum, väldiga
allegoriska kompositioner. För det nya operahuset
gjorde han utkast till dekorativa målningar - ridån
med figurrika bilder ur Orfeussagan blef efter hans
död utförd af två hans lärjungar (kartongen finns i
kejs. målningsgalleriet, där E. är representerad
äfven af historiska stafflitaflor, Manfreds
intåg i Luceria, Krimhilds och Manfreds lik hittas
m. fl.). E. målade äfven religiösa ämnen för kyrkor
i Wien (Förföljelse af kristna finns i Kunsthalle i
Hamburg). Som porträttmålare är han allt fortfarande
högt ansedd, representerad i Wien, i Nya pinakoteket
och i Schackgalleriet i Mimenen, Glyptoteket i
Köpenhamn m. fl. E. hade ett mycket stort inflytande
på utvecklingen af måleriet i Wien. Jfr monografi
af Hottner (1863) och George-Mayer, "Erinnerungen
an K. E." (1882). 1-2. G-g N. Rahm, Lars Eriksson,
en på sin tid framstående präst och predikant,
f. 24 mars 1646, d. 21 april 1729, magister i
Wittenberg 1673, utnämndes 1677 till hofpredikant
hos änkedrottning Hedvig Eleonora samt erhöll kort
därefter förordnande att förestå Ladugårdslands- och
amiralitets-iörsamlingens kyrkoherdebeställning. Han
befordrades 1680 till kyrkoherde i Fogdö och
Helgarö af Strängnäs stift samt 1690 till domprost i
Strängnäs, hvarest han med kraft och allvar verkade
till sin död. E. författade Sundheets-drufvors
bittra vijn och olijoträds liuffliga saft (1713)
i 182 veckopredikningar öfver profeten Jeremias.
J- H. B.* Rahmän, "förbarmaren", Gud. Se Islam,
sp. 915.
Rahmani je, småstad i Nedre Egypten, prov. Be-liere,
på vänstra stranden af Nilens Eosettearm. Yid E. egde
den första mera betydande sammandrabbningen rum
mellan fransmännen och mamlu-kerna (12 juli 1798),
hvarvid de sistnämnde blefvo slagna.
Rahmn, C o r n e l i u s, präst, missionär, f. 16 juli
1785, d. 21 aug. 1853 i Göteborg, egnade sig, efter
att till en början ha idkat juridiska studier i
Lund, åt teologien och prästvigdes 1810. Drifven af
en oemotståndlig håg att verka som missionär, reste
han sommaren 1817 till London och trädde i tjänst hos
London missionary society. 1818-19 predikade han för
bureterna vid Irkutsk^oöfc 1819 -23 för kalmuckerna,
med Sarepta till stationsort. Enär emellertid
hans missionsverksamhet väckt misstankar hos ryska
regeringen, måste han 1823 bege sig till Petersburg
för att hos vederbörande söka undanröja hindren för
sin verksamhet. Då detta ej lyckades, återkallades
han till London 1825 samt erhöll i uppdrag att verka
som missionssällskapets biträdande sekreterare
för utrikes bref växlingen. Denna beställning
innehade han till 1833, då han förordnades till
legationspredikant i London och pastor vid svenska
församlingen därstädes. 1840 lämnade han England
och tillträdde 1841 kyrkoherdebefattningen i Kalfs,
Håksviks, Mårdaklefs och Frölunda församlingar af
Göteborgs stift. J. H. B.*
Rann, Eudolf, schweizisk konstforskare, f. 1841 i
Zürich, d. 1912, blef efter studier i födelsestaden,
Bonn och Berlin filos, doktor 1866, professor vid
universitetet i Zürich 1877 och vid Poly-teknikum
därstädes 1883. E. utgaf bl. a. Ge-schichte der
bildenden ktinste in der Schweiz von den ältesten
zeiten bis zum schluss des mittelalters (3 dlr,
1873-77) och Schweizer städte im mittel-alter
(1889) samt flera arbeten behandlande konstminnen i
Schweiz’ olika kantoner. Sedan 1879 redigerade han
"Anzeiger fiir schweizerische altertums-kunde".
G-g N.
Rahtmann, Hermann, tysk evangelisk teolog, f. 1585
i Lübeck, d. 1628 i Danzig, vardt, efter studier
i Eostock, vid det katolska universitetet i Köln
samt i Frankfurt a. M. och Leipzig, kyrkoherde vid
Katarinakyrkan i Danzig. E. hade i sina studier
i mycket gått andra vägar än de för de lutherske
teologerna vid denna tid vanliga. Yid sidan af
Luthers skrifter hade han flitigt studerat de
katolske kyrkofäderna, och särskildt hade han rönt
djupa intryck af Schwenckfeldts, Seb. Franks och
Weigels "svärmiska" mystik. Det mystiska draget
i E:s åskådning stärktes sedan ytterligare genom
den med honom i mycket liktänkande Johann Arndts
inflytande. I E:s närmast i praktiskt uppbyggligt
syfte utgifna hufvudarbete, Jesu Christi, des königs
aller könige und herrn aller herren Gna-denreich
(1621), kom detta drag särskildt till synes i hans
i företalet utvecklade uppfattning af skriftordet
och dess förhållande till Anden. Den gudomliga
inspirationen gäller egentligen ej skriften, utan
profeternas och apostlarnas personligheter: skriften
är blott ett yttre ord eller vittnesbörd om hvad
som i deras hjärtan genom en omedelbar upplysning af
Anden uppenbarats. Därför har skriftordet ej heller
i och för sig karaktären af nådemedel; det vänder sig
blott till förståndet; den egentliga nådemeddelelsen
sker genom Andens oförmedlade verksamhet, som väl
är tänkt såsom beledsagande, men ej såsom förmedlad
genom ordet. Särskildt i den sista punkten kom
E. i en mer eller mindre medveten motsats till den
lutherska åskådningen med dess starka betonande af,
att Andens verksamhet sker blott "i och genom" ordet
(jfr Nådemedel). För denna sin lära angreps E. ome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
