Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 869-870 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radioaktivitet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro endast att betrakta som mycket grofva medelvärden,
som dock visa, att de tre strålningsarternas
genomträngningsförmåga stå till hvarandra ungefär i
förhållandet 1:100:10000. — Om ett knippe af
α-, β- och γ-strålar utsättes för inverkan af ett starkt
magnetiskt fält på sådant sätt, att de magnetiska
kraftlinjerna löpa vinkelrätt mot strålknippet,
så skiljas α-, β- och γ-strålarna från hvarandra.

Fig. 4.

I ofvanstående schematiska figur (fig. 4)
tänkas kraftlinjerna löpa vinkelrätt mot bladet med
riktning från framsidan mot baksidan. Uppdelningen
kan påvisas medelst den fotografiska plåten eller
medelst en fluorescensskärm. Om preparatet betäckes
med aluminiumblad, kan man visa, att de strålar,
som icke påverkas af det magnetiska fältet, äro
γ-strålar. De strålar, som afböjas mot vänster,
absorberas mycket lätt och äro sålunda α-strålar,
under det att det till höger afböjda strålknippet
har en genomträngningsförmåga, svarande mot
β-strålarnas. Af den omständigheten, att α-
och β-strålarna afböjas i det magnetiska fältet,
bevisas, att dessa strålar bestå af partiklar,
laddade med elektricitet, som med stor hastighet
utslungas från det aktiva ämnet (jfr Katodstrålar,
sp. 1301). Af den riktning, åt hvilken afböjningen
sker, i förhållande till de magnetiska kraftlinjernas
riktning framgår, att α-partiklarna äro positivt
och β-partiklarna negativt laddade. α-strålarna
motsvara därför kanalstrålarna, β-strålarna
katodstrålarna. Att strålarna medföra elektriska
laddningar, har direkt påvisats af flera forskare
(Strutt, J. J. Thomson, Rutherford, P. och M. Curie,
Wien, Seitz). Genom uppmätning af strålarnas
afböjning i magnetiska och elektriska fält enligt de
metoder, som användas vid undersökningen af katod-
och kanalstrålarna, kunna partiklarnas hastighet
samt förhållandet mellan deras laddning och
massa bestämmas. Af sådana försök framgår, att
alla α-partiklar ha samma massa. Hvarje partikel
består af en heliumatom, laddad med
2 elektriska enhetsladdningar (jfr
Elektron, fys.). Då α-strålarna passera
genom materia, absorberas de mycket starkt,
hvarvid partiklarnas hastighet minskas; däremot
förändras deras antal och rörelseriktning icke
afsevärdt. α-partiklarnas banor i luft af vanligt
tryck inskränka sig till några få centimeter.
Sedan partiklarna genomlupit dessa banor, upphör
deras förmåga att ionisera luften och att inverka
på fotografiska plåten. Afståndet mellan en
partikels utgångspunkt till ändpunkten för dess
bana kallas räckvidden. Alla från ett enhetligt
radioaktivt ämne utslungade α-partiklar
ha samma begynnelsehastighet, men hastigheten är
vid olika radioaktiva ämnen olika stor och därmed
äfven räckvidden. Vid de hittills bekanta
radioaktiva

ämnena ligger hastigheten mellan värdena 1,5 ⋅ 10⁹
och 2,2 ⋅ 10⁹ cm/sek., d. v. s. mellan ung. 1/20 och
1/12 af ljusets hastighet. — Den största hastighet,
hvarmed β-partiklarna utslungas från radioaktiva
ämnen, är nästan lika stor som ljusets. Med undantag
af den större hastigheten likna β-strålarna i alla
afseenden katodstrålarna. Liksom dessa bestå de af
"elektroner", d. v. s. partiklar, hvilkas massa är
ungefär 1/2000 af väteatomens och hvilkas negativa
laddning motsvarar en enhetsladdning. I motsats till
α-strålarna synas de från ett enhetligt radioaktivt
ämne utsända β-strålarna i allmänhet icke vara
homogena, utan sammansatta af elektroner med olika
hastighet. — γ-strålarna likna till sin allmänna
karaktär, särskildt i afseende på sitt förhållande
i magnetiska och elektriska fält, röntgenstrålarna
(jfr Röntgenstrålar). Då γ-strålar endast förekomma
vid sådana radioaktiva ämnen, som utsända β-strålar,
är det sannolikt, att emissionen af γ-strålar på samma
sätt sammanhänger med förekomsten af β-strålar,
som emissionen af röntgenstrålar sammanhänger med
katodstrålarna. γ-strålarna uppfattas därför som
elektromagnetiska vågimpulser, som framkallas genom
utslungandet af β-partiklar ungefär på samma sätt
som en akustisk vågrörelse, en knall, framkallas,
när ett skott aflossas.

Fig. 5.

I vidstående fig. 5 åskådliggöras i
enlighet med en af Rutherford gjord grafisk
framställning massorna och genomsnittsvärdena på hastighet och
energimängder hos α- och β-partiklar. Oaktadt sin
större hastighet ega β-partiklarna till följd af sin
så mycket mindre massa en mycket mindre energimängd än
α-partiklarna. Denna omständighet förklarar, hvarför
den ioniserande förmågan och förmågan att uppväcka
scintillation är mycket mindre hos β-strålarna än
hos α-strålarna.

Sekundära strålar. När en kropp träffas af α-, β-
eller γ-strålar, uppkomma sekundära strålar. Från
en kropp, som träffas af β- och γ-strålar, utstråla
sekundära β- och γ-strålar, hvilka i sin tur kunna
uppväcka tertiära strålar o. s. v. De sekundära
strålar, som uppväckas af α-strålarna, betecknas
enligt J. J. Thomson som δ-strålar. De bestå liksom
β-strålarna af negativt laddade elektroner, men
deras hastighet uppgår endast till en ringa bråkdel
af β-strålarnas.

Strålarnas kemiska verkningar. De från starka
radioaktiva preparat utsända stålarna förmå framkalla
kemiska reaktioner, t. ex. sönderdelning af vatten,
kolsyra, koloxid, ammoniak och saltsyra. I regel kunna
under inverkan af strålarna de omvända reaktionerna
också inträda. Ett starkt radioaktivt preparat, som
länge förvarats i slutet kärl, luktar starkt ozon,
då kärlet öppnas. Med bildningen af ozon sammanhänga
sannolikt de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>