Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påhl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda färdiga pålar har man numera olika metoder
att tillverka dylika i marken. Sålunda nedföras
i marken tunna järnrör till erforderligt djup,
hvarefter rören fyllas med betong och uppdragas,
eller också uppdragas rören och det uppståndna
hålrummet betongfylles. I förra fallet erhållas
s. k. simplexpålar, i senare strausspålar. Litt.:
Se Grundläggning.
P. Ax. L.
Pålok, fast stöd för en brobana, utgöres af
en vinkelrätt mot brolinjen nedslagen rad af
pålar, vanligen lika många, som brobanan har
underslag. Ofvanpå pålarna påtappas ett hammarband,
på hvilket underslagen fästas. På hvardera sidan om
pålarna spikas en snedsträfva. Pålok kan användas
äfven vid fältbroar på grundt vatten och ej för hård
eller stenig botten.
O. A. B. (L. W:son M.)
Pålrot, bot. Se Rot.
Pålsboda, järnvägsstation inom Sköllersta socken,
Örebro län, vid Västra stambanan och Örebro-Pålsboda
järnväg, 13 km. från Hallsberg.
Pålsboda-Finspångs järnväg. Se Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolags järnvägar.
Pål Skoftesson. Se Arnmödlingarna.
Pålstaf (da. pålstav). Se Celt.
Pålstek, sjöv. Se Stek.
Pålsund, vanlig benämning på smalare sund, som
någon gång och då vanligen af försvarshänsyn varit
spärrade genom en eller flera i bottnen nedslagna
pålrader. Så benämnas sålunda: 1. Sundet mellan
Södermalm och Långholmen, hvilket dock måhända
aldrig varit förpåladt. – 2. Sundet mellan fastlandet
(Bogesundslandet) och Vaxön, tvärsöfver hvilket 1711
utlades en spärrande bom, hvarefter ett batteri för 4
pjäser där anlades; 1713 ditförlades äfven flytande
batterier, hvarjämte ett krubbverk byggdes. I juli
1719 reparerades bommen och sänktes några fartyg
i sundet, dit äfven 1 linjeskepp, 1 styckepråm, 2
fregatter och 8 galärer förlades. 1720 förlängdes och
afslutades ett förut på ett grund i sundet påbörjadt
batteri och sänktes ytterligare 4 skutvrak. 1721-22
byggdes här en skans, som sedan länge underhölls, men
slutligen fick förfalla. 1742 anlades provisoriska
verk vid detta sund. 1770 bestämdes, att de gamla
verken åter skulle iståndsättas. 1807 byggdes en
"barrikad" öfver sundet, och 1808 iståndsattes skansen
och byggdes ett batteri. Pålsundsskansen kallades nu
äfven Bogesunds skans. 1796 försänktes sundet, och i
slutet af 1830-talet påbättrades försänkningen. 1867
års fästningskommitté ansåg, att försänkning och
skans skulle bibehållas, men under 1870-talet, då
försvaret af västra inloppet flyttats något längre
ut, lämnades Pålsundsskansen åt sitt öde. – 3. Sundet
mellan Mörköns södra del och Södermanlands fastland,
som befästes redan våren 1623, då en broskans här
anlades. 1720-21 byggde fortifikationsöfversten
v. Dahlheim en ny skans i den gamla och då alldeles
förfallna broskansens ställe, men äfven den nya
skansen förföll snart och måste grundligt repareras
såväl 1742-43 som 1808. Efter 1809 lämnades äfven
denna Pålsundsskans åt sitt öde. – 4. Sundet
mellan Eknön i Slätbakens mynning och Östergötlands
fastland. 1839 års befästningskommitté föreslog,
att till försvar af Göta kanal en befästning skulle
uppföras på Eknön eller annan strand vid Pålsundet
såsom varande lämpligare plats än det härför äfven
påtänkta Mem; men 1861 års försvarskommitté ansåg,
att kanalen bäst försvarades af skärgårdsfartyg,
understödda af landtrupper och starka fältverk.
L. W:son M.
Pålverk, befästningsk., förr använd träförskansning,
som utgjordes af en eller två rader lodrätt ställda
pålar. De nedgräfdes omkr. 1 m. och nådde 2,2 m.
öfver marken. Skottgluggar uthöggos på manshöjd
öfver marken, på det att fienden icke utifrån
skulle kunna begagna sig af dem för att skjuta
in i verket. För skyttarna anlades på inre sidan
en skyttbank. Pålverk erbjödo en god stormfrihet,
men motstodo icke artillerielden och kunde därför
användas endast där de stodo dolda och skyddade
för fiendens eld, t. ex. i ryggsidan på större
fältverk. Sedan de numera ej lämna skydd ens
för infanterielden, ha de förlorat all betydelse
som befästning, för så vidt pålarna ej ställas i
dubbla rader och mellanrummet fylles med jord o. d.
L. W:son M.
Pålägg, husdjurssk., kallas den del af husdjurens
afkomma, som utväljes till rekrytering af
besättningarna ("lägges på") till skillnad från den
öfriga delen, som af olika skäl utgallras antingen vid
födseln eller något senare. Man skiljer exempelvis
på en "påläggskalf" och en "gödkalf". Den förra
skall vid lämplig ålder användas till afvel, då
däremot den andra slaktas, innan den hunnit lämna
någon afkomma. Ett vanligt uttryck är "eget pålägg",
hvarmed afses de djur, som egaren uppfödt själf och
ej inköpt.
H. F.
Påläggslås. Se Lås, sp. 161.
Påmark (fi. Poomarkku), imperiellt pastorat
af 3:e kl. i Björneborgs nedre kontrakt
af Åbo ärkestift, Ulsby härad och domsaga
i Åbo och Björneborgs län, Finland, hörde
tidigare under Norrmarks pastorat. Areal
286 kvkm. 4,651 inv. (1911), finsktalande.
A. G. F.
Påminnelser, jur. När öfver en hos myndighet gjord
ansökan eller öfver anförda besvär myndigheten
infordrat förklaring och sådan afgetts, står det
sökanden eller den, som besvärat sig, fritt att i
"påminnelser" bemöta, hvad i förklaringen anförts.
I mål, som genom underställning kommit under
hofrätts pröfning, eger den sakfällde själf att i
"påminnelser" utveckla sin talan. I mål, som genom
revision inkomma till Högsta domstolen, användes
denna beteckning för den skrift, hvari sökanden
närmare utvecklar sin talan. Se vidare Anmärkning.
I. Afz.
Påmönstring. Se Hyresaftal, sp. 28.
Pånyttfödelsen, teol Se Nya födelsen.
På nådigste befallning, statsr. Se Nåd.
På näsan, sjöv. Se Djupgående.
På pari, hand. Se Kurs 2, sp. 323.
Pårsatjåkko. Se Kebnekaise, sp. 1352.
Pårte-tjåkko. Se Meteorologiska stationer, sp. 282
och fig. 2.
Påsenot, Snörpevad (eng. purse-seine), ett amerikanskt
fiskredskap, som begagnas äfven i Norge och i Sverige
(i Bohuslän). Den utlägges från båt ute i vattnet
och brukas för fiskarter, hvilka förekomma i stora
stim, såsom makrill, sill m. fl. Vid fisket begagnas
tre båtar, och vaden utlägges med tillhjälp af dessa
rundt om stimmet samt hålles genom kaggar och flöten
simmande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
