- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1467-1468

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panteist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1467

Pantograf-Pantomim

1468

slags tillåtna själfhjälp, fastän allenast i fall
af åverkan och annat dylikt obehörigt intrång på
fast egendom och beträffande det gods, som tjänat
eller afsetts skola tjäna som medel vid gärningens
föröfvande. Ej heller grundlägger numera pant-ning
verklig panträtt, utan blott en retentionsrätt,
d. v. s. befogenhet att innehålla det tagna, till
dess gärningsmannen ersätter den af honom vållade
skadan och kostnaden. Exempel erbjuda fiske- och
jakträttsinnehafvares samt egares och deras folks
behörighet att af den, som på området olofligen fiskar
eller jagar, taga respektive fisk- och jaktredskapen,
så ock den liknande rätt, som tillkommer strand-egare,
då det på hans vatten brytes mot förbudet att
borttaga sten från hafsbottnen utmed Skånes västra
kust och vid ön Hven (fiskelagen af 27 juni 1896 §
19, jaktlagen af 8 nov. 1912 § 23 och k. kung. af
5 mars 1897 § 5). Jordegares intäkt af främmande
kreatur, som olofligen inkommit på hans egor, ger åter
visserligen så till vida bevis på panträtts uppkomst,
som han vid en kreatursegarens fortsatta underlåtenhet
att gälda skada af och kostnad på kreaturen må sälja
dem på offentlig auktion och ur köpeskillingen göra
sig betäckt för nämnda sina fordringar; se förordn,
af 21 dec. 1857 § 32. Hund, som jakträttsinnehavare
eller hans folk behörigen upptagit, förverkas till och
med utan vidare till honom, än i följd af bristande
ut-lösen och än omedelbart; se 1912 års jaktlag §§
18 och 19. Tvärtom kan det hända, att pantning, som
jämväl har till ändamål att förskaffa bevis på den
lidna oförrätten, ej bereder rätt därutöfver. Man
må se skogsordiiingen af l aug. 1805 § 67 mom. l,
som ger skogsegare och skogvaktare makt att af den,
som beträdes med skogsåverkan, taga dragare, redskap
eller annat vedermäle och behålla det, till dess han
sätter borgen eller, där så icke sker, till nästa
ting. - Pantning skall ske på bar gärning och utan
större våld, än nöden kräfver. Nödvärnsbestämmelserna
må ej åberopas annat än så framt den brottslige vid
ett sitt motvärn gör sig skyldig till våld af den art,
som enligt dem grundlägga nödvärnsrätt. Men åtminstone
för vissa fall medför därjämte sådant motvärn i och
för sig straff (Straff!, kap. 24 § 16). Beträffande
påföljder af olaga pantning se Straffl. kap. 10 § 20
och Utsökningsl. § 191. .- Jordegares och hyresvärds
rätt att enligt 1907 års nyttjanderättslag kvarhålla
respektive arrendators och hyresgästs gods är närmast
en retentionsrätt, i det att fråga dock är om egendom
på jorden eller i hyreslägenheten och så tillvida
i jordegarens eller hyresvärdens besittning. Men
kommer det till ett nyttjanderättshafvarens
försök att bortföra godset under åsidosättande af
retentionsrätten, må jordegaren eller hyresvärden
ej allenast hindra det, utan till förebyggande af
gärningens återupprepande taga godset i sitt särskilda
förvar, i följd hvaraf reglerna för pantning träda i
tillämplighet; jfr promulgationsl. till Utsökningsl. §
10 mom. 11. Liknande ställer sig enligt 1833 års
legostadga §§53 och 54 samt 1891 års sjölag §
107 förhållandet mellan respektive husbonde och
afflyttande tjänare, som har att ersätta skada å hans
egendom eller ej ännu redovisat omhänderhafdt gods,
samt fartygsbefälhafvare och sjöman, misstänkt för
att vilja rymma. Märkas må till slut, att vid sidan
af förenämnda lagstift-

ning i enskildt intresse meddelats stadganden,
som i allmänt tillägga än vissa tjänstemän, än
särskilda rättsintressenter och än hvem som helst
enskild att verkställa nämnda slags pantning,
och att däraf stundom följer retentionsrätt
och stundom ett egendomens förverkande; se
fiskeristadgan af 17 okt. 1900 §§ 27 och 30,
jaktstadgan af 8 nov. 1912 §§ 15 och 19, kung. af
5 mars 1897 § 5 samt Byggningab. kap. 11 §
4, jämförda med 1912 års jaktlag § 23 mom. 3.
A. W.

Pantograf (af grek. pan, gen. panto’s, allt, och
gra’jéln, skrifva), geom., instrument, medelst hvilket
man återger ritningar, kartor, porträtt, mönster
o. d. i förstorad eller förminskad skala. Den princip,
på hvilken en grupp af de vanligare pantograferna
grundar sig och som först framställts af Scheiner
1631, framgår af fig. här nedan.

Fyra vridbara stänger bilda en parallellogram ABCD. På
förlängningen af två sidor AB och AD fästas två stift
Y och Z, och på den tredje sidan CD är stödjepunkten
X för hela apparaten så anbragt, att X, Y och Z
städse låta inställa sig i en rät linje. Föres
nu stiftet Y utefter en gifven plan figur, så
alstrar stiftet Z en kopia, hvars sidor förhålla
sig till originalfigurens såsom stycket XZ till XY.
P- H-s.*

Pantokra’tor (grek., eg. allhärskare), en
bergstopp. Se Korfu.

Pantometer (af grek. pan, gen. pantofs,
allt, och me’tron, mått), höjd-, längd- och
vinkelmät-ningsinstrument.

Pantomim (lat. pantomimus, af grek. pan, gen. panto’s,
allt, och mimos, se d. o.), hos forntidens romare
brukligt stumt dramatiskt spel, hvilket utfördes
endast genom uttrycksfulla åtbörder och dans, utan
någon af skådespelaren framsagd text; äfven namn på
skådespelaren själf. Berömda pantomimspelare voro
under Augustus’ tid Bathyllus och Pylades, som höjde
arten till själfständighet, under Caligulas regering
Mnester, under Neros Paris och under Domitianus’
Latinus. Till och med kejsar Nero själf försmådde
icke att uppträda såsom pan-tomimisk konstnär. De
pantomimiska skådespelens innehåll var i allmänhet
mytologiskt, mera sällan historiskt, och man synes med
förkärlek ha valt slippriga ämnen. Också var denna
konstart, ehuru med hänförelse omfattad af hög och
låg, illa anskrifven hos strängare sedlighetsvänner,
ett förhållande, som icke ändrades, då i senare tider
äfven kvinnor uppträdde som pantomimiska konstnärer
(pantomimce). Jämväl hos grekerna var redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free