Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig
- Norman, Johannes Museus
- Norman [nå'men], sir Henry Wylie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schumann och Gade utöfvade lifligt inflytande på
honom. Han uppträdde snart vid offentliga pröfningar
med en violinsonat och en uvertyr samt fick sitt
första opustal, Zwei charakterstücke für pianoforte,
utgifvet på Kistners förlag 1851.
Återkommen till
Stockholm, uppträdde han ofta både som tonsättare och
pianist, och hans företräden i senare afseendet -
i det hans spel var, om ej egentligen bravurmässigt,
så dess mer poetiskt, nobelt och solidt - förskaffade
honom stort anseende som pianolärare. 1857 kallades
han till led. af Mus. akad. samt var 1858-61 lärare
i komposition, instrumentering och partiturläsning
vid akad:s läroverk, där han bildade en orkester
bland eleverna och senare (1868-70, 1872-75)
undervisade i artistklassen. 1861 fick han
förordnande att efter Lachners afgång bestrida
hofkapellmästartjänsten, hvarå han 1862 erhöll
fullmakt. Han inlade mycken förtjänst om den
konstnärligt högtstående ensemble, som utmärkte
K. operan under 1860- och 1870-talen. 1859 hade N. i
förening med A. Rubenson och F. Hedberg redigerat
den på en högre musikodling i landet reformatoriskt
inverkande "Tidning för theater och musik", hvari
han (liksom förut i "Aftonbladet" och "Ny tidning
för musik" samt senare i "Svensk musiktidning" och
"Post- och inrikestidningar") med klarhet och oväld
skref kritiska uppsatser. Särskildt diskuterades
frågan om stiftandet af Nya harmoniska sällskapet,
som han ock under samverkan med I. Hallström och
J. Günther lyckades bringa till stånd (1860; se
under Harmoniska sällskapet). 1864 gifte han sig med
violinisten Vilhelmina Neruda (se denna), hvilket
synes ha medfört ökad verksamhet i hans komposition
för kammarmusik. 1873-74 var han preses för
Mus. akad. samt 1880-82 ånyo kompositionslärare vid
konservatoriet. Tilltagande sjuklighet nödgade honom
att småningom nedlägga sina befattningar med undantag
af chefskapet för den 1880 bildade Musikföreningen
(se d. o.). Operan frånträdde han 1879, men ledde
dock som "förste hofkapellmästare’’ hofkapellets
symfonikonserter ända till hösten 1884. 1883 års
riksdag beviljade honom ett tonsättargage af 2,000
kr. årligen, och 1884 förärade Svenska akad. honom sin
stora prismedalj. - Den lätthet, hvarmed N. fann sig
till rätta i harmoniens och kontrapunktens irrgångar,
på pianots tangenter liksom i partiturläsningens och
anförarskapets svårigheter, var lika utomordentlig som
hans säkra öra och fina musiksinne. Om denna lätthet
stundom frestade honom till att skapa saker, som ega
mera teknisk lärdom än estetiskt behag, har han dock
efterlämnat en rik skatt af så till ingifvelse som
till form fulländade konstalster, alltid utarbetade
med fin smak och ovanlig behärskning af medlen. N. var
en helgjuten konstnär, som i sina bästa verk skall
lefva, en utpräglad tonsättarpersonlighet, med vekt,
elegiskt
grundlynne. Dettas inåtvända svärmeri tar ej sällan
formen af fint humoristiska utgjutelser. Betraktad
ur europeisk synpunkt, kan hans konst i det hela
betecknas som af öfvervägande tysk karaktär,
närmast påverkad af Schumann och Mendelssohn, med
hvilken skolas bästa representanter i samtiden
N. var fullt jämbördig. En af J. Bagge utgifven
"Förteckning öfver Ludvig Normans tonverk" upptar
3 symfonier (bland hvilka böra framhållas de i ess
dur och d moll)) 4 uvertyrer, 4 orkestermarscher,
2 pianokonserter, 1 stråkoktett, 1 stråksextett,
1 stråkkvintett, 6 stråkkvartetter, 1 violinduo,
1 pianosextett, l pianokvartett, 2 pianotrion, 4
opus för piano och violin, 1 för piano och altfiol,
1 för piano och violoncell, 2 fyrhändiga pianohäften
(bland dem Resebilder), 24 tvåhändiga dito (Barnens
dansar och lekar, Lifvets åldrar, Kontraster, Valse
noble, flera häften Albumblad, transskri ptioner
af svenska folkvisor m. m.), 10 större kantatverk
(Rosa rorans bonitatem, Humleplockningen, kantater
till unionsfesten 1864, prinsessan Lovisas förmälning,
drottning Lovisas begrafning, Oskar II:s kröning,
Mus. akad:s byggnadsinvigning, hans bästa kantat,
m. m., samt det ofullbordade oratoriet Die könige
in Israel), dramatisk musik till styckena Torkel
Knutsson, Antonius och Cleopatra, Svea och Götha,
vidare Nordiska bilder, 5 flerstämmiga sångverk utan
ackomp. (Jordens oro viker, Det guddommelige lys,
ett häfte manskörer, bland dem Eolstoner och Ej
med klagan skall ditt minne firas, och två häften
blandade körer) samt slutligen 12 solosångverk
(däribland hans intagande fina Skogssånger och flera
häften till dikter af Wirsén). - N:s Musikaliska
uppsatser och kritiker (1880-85) utgåfvos samlade
1888. Mus. akad. lät 1910 prägla en minnesmedalj
öfver honom. A. L.*
Norman, Johannes Museus, norsk botanist, f. 28
okt. 1823 i Asker, d. 15 jan. 1903 i Kristiania,
blef 1847 med. kandidat, idkade sedan grundliga
botaniska studier i in- och utlandet och var 1860-76
forstmästare i Tromsö och Finmarkens amt. Bland
N:s många smärre afh. märkes Quelques observations
de morphologie végétale faites au jardin botanique
de Christiania (universitetsprogram, Norges första
växtanatomiska arbete, 1857); hans hufvudverk är den
med offentligt understöd utg. Norges arktiske flora,
I-II (1894-1901). Dessutom var N. en framstående
lichenolog.
Norman [nå’mon], sir Henry Wylie, engelsk militär,
f. 2 dec. 1826 i London, d. 26 okt. 1904 i Chelsea,
blef 1844 fänrik vid Ostindiska kompaniets armé och
deltog som ung löjtnant i andra sikh-kriget (1848-49),
bl. a. i slagen vid Chilianwála och Gujrat. Under
seapoysupproret (1857-59) utmärkte han sig särskildt
vid belägringen af Delhi, där han var den belägrande
styrkans generaladjutant, samt vid undsättningen
af Lucknow och återeröfringen af Cawnpur. Sedan
engelska kronan direkt öfvertagit Indiens förvaltning,
inlade N. stora förtjänster om organisationen af
den nya indiska arméns stab och befordringsväsen och
belönades med utnämning till öfverstelöjtnant. Han
blef 1862 militärdepartementets sekreterare och 1869
generalmajor, hedrades 1873 med knightvärdighet samt
var 1870-77 militär medlem af vicekonungens råd; vid
hemfärden från Indien blef han 1877 generallöjtnant
och 1878 medlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0787.html
