Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nobel[nåbe'l], svensk släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Krümmel, vid Hamburg. Det var under vistelse vid
den senare, som han 1866 gjorde sin första epokgörande
uppfinning af dynamiten (se d. o.).
Huru mäktigt denna uppfinning
bidragit till att höja grufindustrien, möjliggöra
undervattenssprängningar samt underlätta
tunnelsprängningar, framgår bäst däraf, att
genom användandet af s. k. extra dynamit vid
Sankt Gotthardstunnelns sprängning omkr. 15
mill. kr. besparades och flera års tidsvinst
uppstod, emot hvad som beräknats. Af synnerlig
vikt äro också N:s många öfriga uppfinningar
inom sprängämnestekniken, såsom åstadkommande
af fullständig explosion genom en starkt laddad
knallhatt, spränggelatin, det röksvaga krutet
ballistit (se d. o. och Krut, sp. 109-110) och en
mängd andra. Äfven på helt andra områden gjorde
N. viktiga uppfinningar, så att han erhållit
patent på ej mindre än 85 uppfinningar, bland
dessa de särdeles intressanta af konstgjordt silke,
konstgjord guttaperka och läder samt gasmotorer och
svetsning af järn och stål medelst knallgas. För
exploatering af sina uppfinningar anlade N. fabriker
i de flesta europeiska länder liksom i Nord-Amerika
och var därjämte intresserad i en hel del andra
företag, såsom naftabolaget "Bröderna Nobel"
och Bofors järnverk, där han hade en storartad
experimentverkstad, bl. a. för röksvagt krut. Han
umgicks med stora planer att där få till stånd ett
mönsteretablissemang för kanontillverkning, hvilken
idé sedan förverkligats. Under sista tiden af sitt
lif vistades N. också långa tider på Bofors; men
sedan han flyttat sitt stora teknisk-vetenskapliga
laboratorium från Paris till sin villa i San Remo
vid Genua, bodde han där till sin död. Han visade
stort intresse för vetenskap och konst och hedrades
härför redan under sitt lif på många sätt. Så blef
han led. af Vet. akad. (1884) och filos. hedersdoktor
i Uppsala (1893). Det sätt, på hvilket han genom sitt
testamente af 27 nov. 1895 disponerade öfver sin stora
förmögenhet (se därom Nobelstiftelsen), har för all
framtid skänkt honom ett namn i häfderna. N. var en
de stora idealens man. Han egde mångsidig begåfning,
kolossal arbetsförmåga och fast tro på mänsklighetens
utveckling genom fredlig kamp med naturens krafter. Hans
arbete var en vägröjning, hans uppfinningar äro
banbrytande för nya stora idéer jorden rundt,
och hans testamente är ett äreminne för Sverige
och dess kultur. 1902 präglades öfver N. en af
E. Lindberg graverad medalj, hvilken tilldelas
samtliga Nobelpristagare. 25 maj 1910 uppsattes genom
Nobelstiftelsens försorg på det hus, Norrlandsgatan
11, där N. föddes, en efter ritning af F. Boberg
utförd minnestafla af marmor, och 19 juni 1912
uppställdes på Karolinska institutets gård hans af
excellensen Emanuel N. (se N. 5) bekostade och af
E. Lindberg modellerade porträttbyst i brons. En gata
i Paris (från Rue Caulincourt till Rue Francoeur)
döptes 1902 till Rue Nobel, 18 april 1911 fick en
allmän skola i Chicago namnet The Nobel school,
och Skogsinstitutets gamla tomt - västligaste
delen af Djurgårdsbrunnsvikens norra strand - bär
nu namnet Nobelparken. N:s namnteckning meddelas
i art. Nobelstiftelsen. Litt.: A. V. Cronquist,
"Alfred Nobel, hans fader och bröder" (1898)
och "A. N." (1912), E. Larsson, "Alfred Nobel. En
minnesteckning" ("Fredsskrifter utg. af Sv. freds-
o. skiljedomsföreningen", I, 1907; fransk öfv. 1910),
och R. Hennig, "A. N., der erfinder des dynamits und
grunder der Nobelstiftung" (Stuttgart 1912).
5. Emanuel N., son till N. 3, tekniker,
f. 23 juni 1859 i Petersburg, uppfostrades där,
men fullbordade sina tekniska studier i Sverige
och utlandet samt deltog som ung i arbetet både
på faderns verkstad i Petersburg och i Baku.
Under rysk-turkiska kriget 1878 sändes han ner
till krigsskådeplatsen för att demonstrera en
faderns uppfinning och fick därvid tillfälle att
på nära håll se slaget vid Plevna. 1885 blef han
arbetschef i Baku, och efter faderns död (1888)
öfvertog han ledningen af naftabolaget "Bröderna
Nobel", hvilken industri han utvidgat och höjt på
mångfaldigt sätt. Efter sin broder Karls död (se
N. 6) öfvertog han äfven chefskapet för verkstaden
i Petersburg och står alltjämt kvar som ledare af
båda de stora firmorna. Af farfadern har han ärft
håg för byggnadsföretag. Hans lefvande intresse
för humanitära frågor, särskildt hvad hans egna
tjänstemän och arbetare beträffar, har därför
resulterat i byggnader för skolor af flera slag,
sjukhus, klubbhus, bibliotek och samlingslokaler
samt utmärkta bostäder för både tjänstemän och
arbetare. Alla dessa inrättningar ha utrustats och
underhållas fortfarande på det mest storslagna sätt.
Sedan många år är N. led. af ryska riksbankens
direktorium och sedan 1911 verkligt ryskt statsråd
(excellens). N. har visat mer än vanligt intresse för
vetenskapliga frågor samt har gjort donationer till
Karolinska institutet, Serafimerlasarettet m. m.
N. kreerades till med. hedersdoktor vid Karolinska
institutets jubileum 1910 och blef led. af Svenska
Vet. akad. 1911. Till N:s 50-årsdag 1909 utgafs på
ryska en större illustrerad festskrift, belysande
hans och Nobelbolagens verksamhet.
6. Karl N., den föregåendes broder, maskiningenjör,
f. 1862, d. 1894 i Zürich, öfvertog efter fadern
ledningen af dennes stora mekaniska verkstadsrörelse
i Petersburg. Han var den förste, som införde en
separator till Ryssland och köpte sedan af De Laval
dennes ryska patent på separatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0609.html
