Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Namnsedel - Namnskydd - Namnstämpeln - Namnsäkerhet - Namnvärde. Se under Nominell - Nampulos och Falantin. Se Namnlös och Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
titelbladet utsätta författarens namn eller att af
honom taga skriftligt bevis om, att han författat
den tryckta skriften. Detta skydd inskränktes
emellertid så till vida genom T. F. 26 april 1774,
att boktryckaren likaväl som författaren gjordes
ansvarig för skrift, som kvalde statsförfattningen
eller konungens och rikets majestät; och
genom k. förordn. 6 maj 1780 utsträcktes denna
gemensamma ansvarighet äfven till skrifter, som
lastade konungahusets medlemmar i allmänhet samt
rikets råd och ständer, och namnsedeln förlorade då
för öfriga tryckfrihetsbrott all betydelse, i det
boktryckaren ensam gjordes ansvarig för dem. T. F. 9
mars 1810 återgaf boktryckaren rätten att genom
namnsedel skydda sig för ansvar, dock endast om
målet var af urbota beskaffenhet eller han egde
så ringa förmögenhet, att eventuella böter måste
i fängelsestraff förvandlas, i hvilka fall Svea
hofrätt efter tryckfrihetskommitténs hörande hade
att förordna om namnsedelns företeende (se
Kommitterade för tryckfrihetens vård, sp. 645). Nu
gällande T. F. 16 juli 1812 gaf boktryckaren rätt
att i hvarje fall skydda sig genom namnsedel och
förlade dennas företeende till rättegångens början
inför vederbörande underrätt. Genom nämnda grundlag
erhöll stadgandet om namnsedeln följande lydelse:
Författare eller utgifvare under författaransvar
"åligge att tillställa boktryckaren en förseglad
sedel, innehållande hans namn och hemvist med
påskrifvet betyg om dessa uppgifters riktighet
af tvänne på orten väl kända, inom Sverige boende
svenska medborgare, hvilka åligga författaransvar,
i händelse skriften inom laga tid åtalas skulle
och författarens namn och hemvist befunnes oriktigt
uppgifna eller i sedeln saknades eller ock författaren
utan laga förfall från svaromålet uteblefve". Har
boktryckaren ej förskaffat sig sådan namnsedel,
står han författaransvar, så vida ej författaren
själfmant ger sig till känna. Röjer boktryckare
utom efter domstols åläggande författarnamnet,
som genom namnsedel varit afsedt att hemlighållas,
straffas han med böter. Med afseende på periodisk
skrift gälla ej bestämmelserna om namnsedel, utan
är utgifvaren ansvarig äfven för de delar däraf, som
han ej själf författat. - 2. Vid omröstning. Se Val.
1. S. B.
Namnskydd, rättsskydd, hvarigenom användningen
af ett namn i mer eller mindre vidsträckt måtto
reserveras för visst eller vissa rättssubjekt. Dylikt
rättsskydd kan förefinnas icke blott beträffande
namn på fysiska personer, utan äfven för namn på
andra rättssubjekt; exempel saknas icke heller
därpå, att namn, som icke bäres af rättssubjekt,
kan vara föremål för skydd. Se vidare Namnrätt.
A. E-g.
Namnstämpeln. För att slippa besväret att själf
underteckna alla regeringsbeslut införde konung
Fredrik I bruket att låta stämpla sådana med sitt
namn. Detta skedde först (1741) blott med kungliga
cirkulärbref, af hvilka konungen undertecknade ett
och de öfriga stämplades. Men vid 1746-47 års riksdag
medgaf sekreta utskottet på konungens egen begäran,
att alla mindre viktiga regeringsärenden skulle så få
behandlas; och sedan konungen 1748 träffats af slag,
utsträcktes detta äfven till de viktigare. Denna
anordning vändes mot konungamakten under Adolf
Fredriks
regering. Då han nämligen sökte undandraga sig
beroendet af rådets pluralitet genom att vägra sin
underskrift på regeringsbeslut, som genomdrifvits mot
hans vilja, förklarade ständerna genom en skrifvelse
af 26 maj 1756, att rådet, om konungen framhärdade
i sin vägran, skulle ega att ge besluten giltighet
genom användande af en stämpel med hans namn. Då
rådet vid Adolf Fredriks tronafsägelse 1768 sökte
med namnstämpelns tillhjälp regera utan konung,
vägrade emellertid ämbetsverken att lyda, och vid
1769 års riksdag ogillade sekreta utskottet en dylik
användning af namnstämpeln. Genom 1772 års revolution
bortföll denne helt och hållet. Ett i viss mån
därom påminnande expeditionssätt kom dock sedermera,
för lättande af konungens arbetsbörda, i bruk och
användes ännu. 1783 föreskref nämligen Gustaf III, att
i vissa fall det kungliga sigillet med öfverskrift:
"Under vårt sekret", skulle få i st. f. konungens
namnunderskrift anbringas under regeringsbeslut;
genom 1809 års R. F. tilläts detta expeditionssätt för
Högsta domstolens i konungens namn utfärdade beslut,
men endast för dem; nu har det utsträckts äfven
till den 1909 inrättade Regeringsrättens beslut.
S. B.
Namnsäkerhet, bankt. Vid bankernas utlåning brukar
man med afseende på arten af den säkerhet, som den
lånesökande erbjuder, skilja mellan "namnsäkerhet" och
"realsäkerhet", hvarvid namnsäkerheten utgöres af ett
eller flera "namn", d. v. s. en eller flera personer,
som svara för betalningens riktiga fullgörande,
under det realsäkerheten består i reella värden
(t. ex. obligationer, aktier, inteckningar och
äfven vissa slag af varor), som öfverlämnas till
den långifvande banken. Det är dock klart, att äfven
namnsäkerheten i grund och botten är en säkerhet af
reell natur, då den gifvetvis är grundad på de reella
värden, som stå bakom namnen, d. v. s. som dessas
egare besitta eller anses besitta. De viktigaste
slagen af namnsäkerhet äro växlar och reverser. Vid
beviljandet af lån mot namnsäkerhet är det gifvet,
att det ofta kan vara rätt svårt att afgöra, om de
namn, som erbjudas, verkligen äro goda för det begärda
beloppet, och att utlåning mot sådan säkerhet kräfver
stor personkännedom och varsamhet hos vederbörande
bankstyrelse. Å. W:son M.
Namnvärde. Se under Nominell.
Nampulos och Falantin. Se Namnlös och Valentin.
Namsen 1. Namsenelv, ett af nordanfjällska
Norges väldigaste vattendrag, 150 km. långt,
genomströmmar Namdalen (se d. o.) i Nordre Trondhjems
amt och har sina källor i flera fjällsjöar, af
hvilka den viktigaste är Namsvand 1. Store Namsvand
(28,2 kvkm.), 441 m. ö. h. under Börgefjell
på gränsen till Nordlands amt och nära svenska
gränsen. Under sitt lopp bildar N. flera betydliga
vattenfall, hvaraf det största är den 32 m. höga
Fiskemfoss 1. Fiskumfoss (omkr. 4,240 hkr). Med
bifloder beräknas N:s vattenkraft till minst
20,000 hkr. Bred och lugn utfaller N. vid Namsos
i Namsenfjordens innersta vik. Årligen flottas
nedför densamma 25-30,000 tolfter timmer. N. är
en af Norges bästa laxälfvar. Se H. H Gunnerus,
"Beskrivelse över N. Elv og Fiskem Fos" (1811).
K. V. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
