Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 329-330 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mördeg - Möre - Möre - Mörigen, kommun. Se Möringen - Mörike, Eduard - Möringen - Mörk, Jakob Henrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mördeg, kokk., en deg af hvetemjöl, smör, socker,
ägg och litet salt i olika blandningar för olika
ändamål, till små pastejer, tårtor, kakor o. d.,
bakelser, bottnar. Bakelser af mördeg ("mörbakelser")
kallas sandbakelser, mandelformar, crusenstolpar,
skarpskyttar, trekantiga hattar, tarteletter,
galetter, äss, mörspritsar, mörblad, muskotbröd
m. m. De olika namnen antyda olika behandling och
olika fyllning.

Möre. 1. Härad i Kalmar län. Se Norra Möre och Södra
Möre. - 2. Kontrakt i Kalmar stift. Se Norra Möre
och Södra Möre.

Möre. 1. Fordom landskap, omfattande sydöstra delen,
nära hälften, af det nuv. Kalmar län, var ett af de
"små landen" (se Landskap), hade urspr, egen
lagman och ort för landstinget vid nuv. Dörby. Det
slöt sig tidigt till Östgöta lagsaga, men lades
sedermera till Ölands lagsaga och bildade i förening
med de andra "små landen" landskapet Småland. Det
delades i två härad, Sudra hæradh, från Brömsebäck
i s. till närheten af Kalmar i n., och Norra hæradh,
vid smalaste delen af Kalmarsund. Södra Möre härad
gafs 1645 som ärftligt grefskap åt A. Oxenstierna (se
Södermöre) och omtalas i tidens latinska handlingar
under namnet Morea australis. Området är i våra dagar
deladt i 2 härad och 2 kontrakt (se Norra Möre och
Södra Möre). Jfr N. Linder, "Om allmogemålet i Södra
Möre härad af Kalmar län" (1867).

2. Under medeltiden gemensamt namn på de norska
fylkena Norðmærafylki 1. Norðmæri och
Sunnmærafylki l. Sunnmæri. Till Norðmærafylki hörde
det nuv. Nordmör fogderi i Romsdals amt och en större
del af Fossens fogderi och Stjör- och Værdalens
fogderi i Söndre Trondhjems amt. Trondhjemsfjorden
delade fylket i två ung. lika stora delar. Många af
Norges yppersta män under perioden 900-1100 skrefvo
sig från Nord-Möre. Söndmöre, som nu sträcker sig från
Stathalfön till Romsdalsfjord, var en af vikingatågens
viktigaste utgångspunkter och hemort för flera
mäktiga ätter, bl. a. Arnmödlingarna (se d. o.) på
Giske och Blindhejmsätten (se d. o.) på Vigeröy.
2. K. V. H.

Mörigen, kommun. Se Möringen.


Mörike, Eduard,
tysk författare, f. 8 sept. 1804 i Ludwigsburg,
d. 4 juni 1875 i Stuttgart, studerade teologi
i Tübingen och var sedan anställd på flera håll
som pastorsadjunkt, tills han 1834 fick det lilla
pastoratet i Kleversulzbach. 1843 lämnade han detta,
vistades en tid i Mergentheim som skriftställare,
flyttade 1851 till Stuttgart som lärare och
pensionerades 1866. - Det första större arbete af M.,
som befordrades till trycket, var romanen Maler Nolten
(1832; 2:a omarbetade uppl. 1877), en vidlyftig,
älskvärd skildring, halft uppfostrings-,
halft ödeshistoria, rik på innerlig stämning
och med plastisk personteckning. En samling Gedichte
(1838, många uppl.) vann småningom uppmärksamhet
och berömmelse, i trots af att den var en absolut
motsats mot den samtida lyriken, som ju var politisk
och till stor del negativ. M:s diktning är totalt
fri från tendens och retorik, en innerlig natur-
och kärlekslyrik, som ansluter sig till folkvisan,
Goethe, Eichendorff och Uhland. Det hvardagliga
bevingas i hans friska, åskådliga framställning,
där omedelbarhet, humor och mildhet äro väsentliga
drag. En större hexameterdikt är Idylle vom
Bodensee (1846). Prosanovellerna Der schatz (1836),
Der bauer und sein sohn (1839), Lucie Gelmeroth
(s. å.), Das stuttgarter hutzelmännlein (1852)
och särskildt den behagfulla Mozart auf der reise
nach Prag (1856) ha värde framför allt genom sin
stämningsfullhet. M:s öfv. af Theokritos’ idyller
(tills. med Notter, 1853-56) och Anakreon (1864)
äro berömda. Föga handlingskraftig, tillbragte
M. sitt lif i maklighet, obekymrad om sin litterära
ryktbarhet. Denna har emellertid vuxit mycket under
senare år, så att M. nu anses som den störste tyske
lyrikern bland alla dem, som debuterade efter Goethes
död, och hans alstring är föremål för det ifrigaste
studium. En mängd tonsättare, särskildt Hugo Wolff,
har satt musik till hans dikter. M-s Gesammelte
schriften utkommo 1878, Sämtliche werke i 6 bd
1905, i 3 bd 1911 (Tempelverlag), hans brefväxling
med Herm. Kurz 1885, med M. von Schwind 1890, med
Th. Storm 1891 och med hans fästmö 1911. Gedichte
und briefe an seine braut utgafs 1903. Se arbeten
om M. af K. Fischer 1901 och 1903, H. Maync (2:a
uppl. 1912), Camerer (1908) och Rosenthal (1911).
R-n B.

Möringen 1. Mörigen, arkeol., kommun vid södra
stranden af Bielsjön, kant. Bern i Schweiz, är fyndort
för en pålbyggnad från den yngre bronsåldern. Se
V. Gross, "Deux stations lacustres, Moerigen
et Auvernier" (1878) och "Les Protohelvètes"
(1883), F. Keller, "Pfahlbauten" (Bericht VII i
"Mittheil. der antiquarischen gesellschaft in
Zürich", bd XIX), och J. Heierli, "Urge-schichte
der Schweiz" (1901). Br Sr.

Mörk, Jakob Henrik, romanförfattare, f. 12 jan. 1714
i Stockholm, d. 26 juni 1763 i Bro prästgård,
tidigt föräldralös, blef bodgosse, senare gymnasist
i Västerås, 1734 student i Uppsala. Han var under
tre år informator i Uddevalla, återvände 1742 till
Stockholm, där han var huspredikant i ett förnämt
hus, prästvigdes 1743 och biträdde i S:t Nikolai
församling, mottog 1744 patronell kallelse till
kyrkoherdebefattningen i Bro och Lossa församlingar
i ärkestiftet, men erhöll icke sökt befordran, utan
stannade där till sin död. 1749 hade han på grund
af sina litterära förtjänster invalts till led. af
Vet. akad. Uppsala domkapitel ville däremot ej beakta
dessa, då han sökte tjänster. - Det var 1742, som
M. tills. med sin kamrat från gymnasieåren i Västerås
Anders Törngren började utge den af dem båda gemensamt
författade fornnordiska romanen Adalrik och Giöthilda
(I, 1742, II, 1744; 2:a uppl. af bägge delarna 1786),
som är vår första mera utförda och vidlyftigare
prosaroman. Romanen var en studie efter Fénelons
bekanta uppfostringsroman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>