Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myzostoma - Myzoxylus läniger. Se Gallbildningar, sp. 612 - Mzabia, dialekt. Se Beni-Mezab, sp 1357 - Mzabiter, folkstam. Se Beni-Mezab, sp 1357 - Mzchet, by i ryska guvern. Tiflis. Se Mtschet - Mzensk. Se Mtsensk - Måbb. Se Mobb - Måbär, bot. Se Måbärsbusken - Måbärsbusken - Måkläppen. Se Falsterboref - Mål - Målade kiselstenar, arkeol. Se Kiselsten, sp. 155-156 - Målarbräde - Målaremalj, konstind. Se Emalj - Målaren - Målarfärger. Se Färg, sp. 273 - Målargravörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tarmkanal Litt.: L. v. Graff, "Das genus M." (1877),
och ’’Report on the Myzostomida" (i "Voyage of
Challanger", 1884). L-e.
Myzoxylus laniger. Se Gallbildningar, sp. 612.
Mzabia, dialekt. Se Beni-Mezab, sp. 1357.
Mzabiter, folkstam. Se Beni-Mezab, sp. 1357.
Mzchet, by i ryska guvern. Tiflis. Se Mtschet.
Mzensk. Se Mtsensk.
Måbb. Se Mobb.
Måbär, bot. Se Måbärsbusken.
Måbärsbusken, Ribes alpinum L., bot., är en i
skogsbackar mest i Sveriges östliga landskap upp
till Ångermanland och Jämtland förekommande buske
af vinbärsbuskarnas släkte. Den skiljes från sina
samarter genom glänsande glatta blad och upprätta
klasar af enkönade, gulgröna blommor och röda bär,
måbär hvilka ha en fadd, något sötaktig och slemmig
smak. O. T. S. (G. L-m.)
Måkläppen. Se Falsterboref.
Mål. 1. Jur. l 1734 års lag, särskildt i dess
Rättegångsb., användas orden mål och sak fullständigt
synonymt, i betydelsen af antingen det processuella
förfarandet, rättegången, eller ock det materiella
rättsförhållande, som utgör rättegångens föremål. Af
de båda orden begagnas "sak" vida oftare än "mål". Där
ordet "mål" förekommer, afses därmed vanligen det
processuella förfarandet, rättegången; mera sällan
syftar det på det materiella rättsförhållandet, så
t. ex. i 17: 29 Rättegångsb. Den brist på en fast
terminologi, som sålunda i förevarande afseende
utmärker 1734 års lag, har ända till senare tider
gjort sig gällande i lagstiftningen och litteraturen
samt är allt fortfarande utmärkande för språkbruket i
praxis. I hvarje fall kan detta påstås så till vida,
som ordet "sak" begagnats och i praxis ännu begagnas
i båda de nämnda betydelserna, jämte det ordet
"mål" bibehållits i betydelsen af det processuella
förfarandet; däremot torde knappast längre ordet
"mål" förekomma som beteckning för det materiella
rättsförhållandet (se dock ännu i Utsökningslagen af
1877 §§ 6 och 23). Bortsedt från språkbruket i praxis,
gör man emellertid numera i lagstil, som vill vara
tadelfri och faller inom det processrättsliga området,
den skillnaden emellan "mål" och "sak", att med det
förra ordet betecknas det processuella förfarandet
och med det senare det materiella rättsförhållandet;
inom processteorien kan man ock sägas vara enig om
denna terminologi. Hvad särskildt beträffar ordet
"mål", är vidare att märka den betydelse, i hvilken
det tages, då man inom processteorien talar om
kumulation (förening) af mål. Står i en rättegång
en kärande mot en svarande, men rättegången afser
olika anspråk (objektiv kumulation), säger man, att
det processuella förfarandet inbegriper lika många
"mål", som det ges anspråk (jfr 14: 5; 21: 4 och 24:
3 Rättegångsb.). Äro flera parter å ena eller andra
partssidan eller å bägge, säger man - åtminstone
för det fall att det materiella rättsförhållandet
emellan de flera parterna icke är sådant, att de
med nödvändighet måste processa gemensamt (litis
consortium necessarium) -, att det föreligger en
subjektiv kumulation af "mål".
2. Kam., i Hälsingland och Medelpad, ett visst,
efter utsäde eller ytvidd bestämdt stycke jord, i
förra fallet motsvarande så stor egorymd, som kunde
besås med en spann efter hälsingespann, d. v. s. 1/4
tunna, och i det senare utgörande ett område af 16
famnar i längd och 16 famnar i bredd, hvarje famn om
3 1/2 aln. Vid den skattläggning, som påbjöds 1540,
lades måltalet till grund för den ständiga räntan.
I Hälsingland, där 512 mål bildade en s. k.
sköll, motsvara 76 4/5 mål ett gärdemantal (16
öresland), under det att i Medelpad 48 mål utgöra
ett gärdemantal (se Mantal). I Medelpads
jordeböcker redovisas fortfarande jämte mantalet
äfven måltalet, men i Hälsingland öreslandstalet.
3. Krigsv. Se Skjututbildning.
4. Sportv., den plats, vid hvilken en
täfling afslutas. På hästkapplöpningsbanan är målet
vanligen anordnadt sålunda, att framför domaren står
en stång, och midt emot på andra sidan af banan är
placerad en plankvägg målad i svart och hvitt. Den
häst, hvars hufvud först passerar mållinjen,
som tankes dragen mellan stången framför domaren
och midten af plankväggen på andra sidan af banan,
är segrare. Vid fotboll, vattenpolo m. fl. bollspel
(se d. o., sp. 1027 ff.) säges man "göra mål", då
bollen föres mellan motspelarnas målstänger.
1. E. K. 2. C. v. O. 4. B. C-m.
Målade kiselstenar, arkeol. Se Kiselsten,
sp. 155-156.
Målarbräde, ett bräde i locket på målarlådan, användt
till skydd för skisserna och att fästa duken eller
papperet på vid målning ute i det fria.
Målaremalj, konstind. Se Emalj.
Målaren 1. Målarstaffliet (lat. Pictor), astron.,
en obetydlig stjärnbild på södra
himmelshemisfären, belägen mellan 4 1/4 och 6 3/4 timmars
rektascension samt mellan 43 och 64 graders sydlig
deklination. Stjärnbilden innehåller 2 stjärnor af
4:e storleken (a, b) samt några af 5:e. B-d.
Målarfärger. Se Färg, sp. 273.
Målargravörer, sådana konstnärer, i synnerhet målare,
som i koppar graverat företrädesvis sina egna
kompositioner. Målargravörer förekomma alltifrån
kopparstickarkonstens första framträdande. Sådana
voro på 1500-talet t. ex. Albrecht Dürer, Lukas
van Leiden jämte många andra. Under 1600-talet
finna vi de förnämste konstutöfvarna inom denna art
i Holland: Rembrandt, Bol. Lievensz, A. v. Ostade,
Paul Potter m. fl., hvilka som uttrycksmedel använde
etsningen. 1700-talet har likaledes att uppvisa
många framstående konstnärer på detta område,
och äfven i våra dagars konstlif spela de en ej
obetydande roll. Prof härpå föreligga i synnerhet i
de moderna konsttidskrifterna, men förekomma äfven
under formen af enskilda blad. Bland nutida svenska
konstnärer framstå många som etsare (de flesta
nämnda i art. Etsning, sp. 1006). - Målargravörernas
arbeten ha bland den grafiska konstens alster, såsom
de originellaste och friskaste, tidigt ådragit sig
samlarnas uppmärksamhet och gett uppslag till en
f. n. ganska omfattande litteratur, som utgör en
viktig del af konsthistorien. Här må anföras Bartsch,
"Peintre-graveur", Andresen och Weigel, "Der deutsche
peintre-graveur", Andresen och Wessely, "Die deutschen
maler-radirer des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
