Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monogami, engifte. Jfr Äktenskap - Monogenea, zool. Se Sugmaskar - Monogenesis - Monogen fortplantning. Se Monogoni - Monogoni, biol., könlös fortplantning. Se Fortplantning - Monografi, skrift - Monogram, namnchiffer - Monograptus Gein., paleont. Se Graptoliter - Monogynia, bot. - Monoideism, psyk. - Monoik, bot. Se Dekliner, Enbyggare och Monoecia - Monokarpisk, bot. - Monokasium, bot., esidigt knippe. Se Blomställning - Monokel, enkellornjett. (se Lornjett) - Monoklin - Monoklin 1. Monoklinisk), bot. Se Monokliner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskap), engifte, ett äktenskap, som lagligen
förhindrar hvardera maken att samtidigt lefva i andra
äktenskapliga förbindelser (se Familj). Historien
visar, huru, samtidigt med kulturutvecklingen
i det hela, äktenskapet blifvit allt strängare
monogamiskt. Hos flera vilda och halfvilda folk anses
polygami (af grek. polys, mången) l. månggifte
tillåten både för mannen och för kvinnan. Hos några är
den vanlig endast i fråga om kvinnan. I Österlandet
anses ännu polygami mångenstädes berättigad (om än
dess faktiska förekomst ej är så vanlig, som mången
föreställer sig), ehuru vanligen blott på mannens
sida. I de västerländska folkens äldsta traditioner
saknas visserligen icke helt och hållet spår af en i
urgamla tider förefintlig polygami, men i Västerlandet
vann dock monogamien tidigt insteg. Hos romarna
öfvergick den till en, i jämförelse med den grekiska,
högre och renare form därigenom, att mannens plikt
till äkta trohet mot hustrun i viss mån erhöll lagligt
erkännande. Hos judarna var äfvenledes i äldsta tider
polygami vanlig, men ungefär vid tiden för återkomsten
från den babyloniska fångenskapen infördes allmänt
monogami. Denna blef ock af Jesus, enl. Matt. 19:
3, 12, stadfäst, skärpt och återförd till sin
egentliga grund. Den var vanlig, men enl. Tacitus ej
undantagslöst förekommande hos germanerna i äldsta
tider. Hos de kristna folken har monogami alltjämt
varit rådande samt under tidernas lopp utvecklats och
renats. – Monogamiens etiska grund är äktenskapets
innerliga karaktär, hvilken ej kan stå tillsammans med
flera samtida förbindelser af lika eller ens besläktad
art; och betydelsen af dess förekomst och utveckling
är just, att denna äktenskapets innerliga karaktär
nått en högre fulländning. Den monogamiska principen
kräfver i sin ordning äktenskapets oupplöslighet,
enär själfva monogamien tydligen i annat fall skulle
bli endast skenbar. Jfr Äktenskap.
L. H. Å.*
Monogenea, zool. Se Sugmaskar.
Monogenesis (af grek. monos, en, och genesis,
ursprung), människosläktets härstamning från ett
enda urpar.
Monogen fortplantning. Se Monogoni.
Monogoni (af grek. monos, ensam, och gonos,
härkomst, aflelse), Monogen fortplantning,
biol., könlös fortplantning, i motsats till
könsfortplantningen, amfigoni. Se Fortplantning.
L-e.
Monografi (af grek. monos, en, och grafein,
skrifva), skrift, som på ett mera uttömmande sätt
afhandlar ett särskildt föremål eller ämne inom något
vetenskapsområde.
Monogram (af grek. monos, en, och gramma,
bokstaf), namnchiffer (se Chiffer),
bestående vanligen af för- och tillnamnets
begynnelsebokstäfver, som äro hopslingade eller eljest konstigt
sammanställda. Stundom bildas ock ett monogram
af en enda bokstaf. På forna tiders mynt voro
monogram vanliga och betecknade präglingsorten
eller myntmästaren. Under medeltiden undertecknade
flera länders världsliga och andliga furstar
offentliga handlingar med sina godtyckligt valda
monogram (jfr Karl den stores, fig. 1 å pl. I till
art. Autograf). Dessa äro af vikt för historien,
och deras tydning utgör en ingalunda lätt gren
af diplomatiken. I synnerhet äldre tiders målare,
kopparstickare och konsthandtverkare signerade gärna
sina arbeten med sina s. k. konstnärsmongram
(jfr fig. 3–5). Monogrammister kallas
sådana renässansmästare, hvilkas namn ära okända
eller antydda endast genom deras monogram. - Litt.:
Brulliot, "Dictionnaire des monogrammes" (3 bd, 1832–34),
Nagler och Andresen, "Die monogrammisten"
(5 bd, 1857–79), Duplessis, "Dictionnaire des
marques et monogrammes de graveurs" (3 bd, 1886–87),
Lampe, "Signatures et monogrammes des peintres
de toutes les écoles" (3 bd, 1895–98), Graesse
och Jaennicke, "Guide de l’amateur de porcelaines et
de faïences" (13:e uppl. 1910; för keramikmonogram)
samt bland svenska mönstersamlingar för handarbeten
o. d. B. Söderling och T. Öster, "Monogramboken"
(1912). Jfr Bomärke och Kristusmonogram.
 |
| Fig. 1. Fig 2. Moderna monogram. |
|
| Berömda nederländska målares monogram: fig. 3 A. van Dycks, fig. 4 Philips Wouwermans, fig. 5 J. van Ruisdaels. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
