Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Politiskt är M. deladt i ofvan nämnda tre
provinser, af hvilken Schöng-king (141,830 kvkm. och
nära 4 mill. inv. 1910) är den sydligaste; n. därom
ligger Kirin (272,000 kvkm., 3,70 mill. inv.) och
längst i n. Ho-lung-kiang (525,000 kvkm., 1,2 mill.
inv.). Schöng-king, som ofta äfven räknas till Kina,
styres af en generalguvernör, de båda andra af
guvernörer. De 65 mandschustammarna äro delade
i 8 "baner" med särskilda domstolar, skolor och
präster samt uppställa omkr. 34,000 soldater,
hvilkas högste befälhafvare bor i Tsisikar.
Historia. Sedan äldsta tider ha M. och Kina
stått i liflig beröring med hvarandra. I tider af
inre svaghet i Kina ha mandschuerna gång efter
annan underlagt sig norra Kina eller hela landet.
Detta skedde sista gången 1644, då de med hjälp
af en upprorisk kinesisk general störtade
Mingdynastien och uppsatte sin höfding, Fu-lin, på Kinas
tron (se Kina, sp. 61), hvars dynasti störtades
genom revolution 1912. Till stöd för sitt välde
inkallade dynastien mandschuer till Kina, där de
fleste snart förvandlades till kineser; i stället ha
kineser med bibehållande af sin nationalitet bosatt
sig i M., och detta har medfört, att mandschuerna
utgöra blott en mindre del af landets befolkning,
medan kineserna bilda majoriteten däraf. I äldre
tider hade M. mycket större areal än nu; det
sträckte sig nästan ända till 55° n. br., tills genom
fördraget i Aigun 1858 landet n. om Amur
afträddes till Ryssland och 1860 äfven området ö.
om Ussuri, inalles omkr. 560,000 kvkm. När
japanerna 1894 besegrat Kina, bestämdes genom freden
i Shimonoseki (april 1895), att Kwang-tung-halfön
med Port Arthur, där kineserna byggde en
krigshamn, skulle tillfalla Japan. Häremot protesterade
Ryssland, Frankrike och Tyskland, och området
återlämnades åt Kina, men 1898 förpaktade
Ryssland det på 25 år. Samtidigt fick Ryssland tillåtelse
att bygga de ofvan nämnda järnvägarna genom M.
samt att militäriskt bevaka dem, och under
boxarupproret i Kina (se d. o., sp. 70) ställdes
lokalförvaltningen i dessa trakter under rysk
öfverhöghet; Ryssland hade fordrat hela M:s afträdande,
men måste särskildt till följd af Japans protest 1901
låta denna fordran falla och t. v. lofva att före
8 okt. 1903 utrymma M. Då emellertid detta löfte
icke uppfylldes och nya underhandlingar mellan
Japan och Ryssland icke ledde till något resultat,
anföll Japan den senare makten med krig. Detta
kom hufvudsakligen att föras i M. (se
Rysk-japanska kriget) och slutade med seger för
Japan. Enligt freden i Portsmouth 1905 skulle M.
inom 18 månader efter fredsfördragets trädande i
kraft fullständigt utrymmas af Japan och Ryssland
och återlämnas åt Kina att förvaltas uteslutande
af detta land, blott med undantag af den del, som
Ryssland 1898 arrenderat, hvilken nu öfvertogs på
arrende af Japan. Samtidigt förklarade sig Ryssland
icke vilja besitta några territoriella fördelar,
företrädeskoncessioner eller uteslutande koncessioner i
M., som vore oförenliga med grundsatsen om allas
lika berättigande. Utan anspråk på ersättning och
med kinesiska regeringens samtycke öfverlämnade
ryska regeringen till Japan järnvägen mellan Port
Arthur och Kwang-tschöng-tse (Tschang-tschun).
Bägge parterna förbundo sig att på intet sätt
använda den för strategiska ändamål. Det herravälde
öfver M., som Kina sålunda nu återfick, har likväl
visat sig vara mera nominellt än verkligt. Det är
Japan, som nu är den faktiske herren öfver landet.
– Litt.: D. Christie, "Ten years in M." (1895),
Younghusband, "The heart of a continent: a
narrative of travels in M." (1896), Posdnjejev m. fl.,
Beskrifning af M. (ryska, 2 bd, 1897), Krahmer,
"Ryssland in Ostasien" (1899), Wigham, "M.
and Korea" (1904), P. Weale, "Manchu and
muscovite" (s. å.) och M. v. Arenhort,
"Militärtopographische beschreibung der M." (1905).
J. F. N.
Mandschuspråket l. endast Mandschu
tillhör den tungusiska grenen af uralaltaiska
språkstammen. I lexikaliskt hänseende (ordrötterna)
står det närmast de tungusiska dialekterna i
östra Sibirien, men i formellt närmare till
mongoliskan.. Det eger de 5 vanliga vokalerna (a,
e, i, o, u) och alla svenska konsonantljud, utom
h, samt dessutom de bägge frikativa tyska ch
och affrikatorna tj och dj. Vokalharmonien (jfr
Uralaltaiska språk) framträder här
mindre än i turkiskan och ungerskan. Däremot
finnes i mandschuspråket en egendomlig art af
skiftning i själfva stammens vokaler från hårda
till mjuka, hvarigenom motsatsen emellan det
öfverlägsna och underlägsna antydes, t. ex. ganggan,
stark, genggen, svag, ama, far, eme, mor, wasi,
nedstiga, wesi, uppstiga, o. d. Ordbildningen sker
uteslutande med suffix. Prefix, propositioner och
grammatikaliskt kön saknas. Pluralis uttryckes,
när fråga är om lefvande väsenden, genom ändelse,
-sa, -ta, eljest genom reduplikation eller särskilda
ord, som betyda "många" o. d. Vanligen
uppföras fem kasus (nom., utan ändelse, gen., dat.,
ack., abl.), men sammanfogningen är lösare än
i latin och grekiska. Adjektivet är fullkomligt
oböjligt och går som alla öfriga bestämningsord
alltid före det bestämda. Possessiva uttryckas icke
som i de flesta uralaltaiska språk med suffix, utan
med genitiv af personalpronomen. Relativa saknas
fullständigt. Verbet eger intet uttryck för numerus
och person (liksom talsvenskan i de flesta fall),
däremot hela den rikedom på härledda stammar,
kausativa, frekventativa, intensiva etc., som
karakteriserar de uralaltaiska språken. Roten är ren i
imperativ. Temporala och modala stammar,
infinitiv och particip uttryckas med särskilda
vokalharmoniskt växlande suffix, t. ex. omi, drick,
omi-me, att dricka, bi (si, i, be) omi-cha, jag (du,
han, vi) drack, omi-ne-me, börja att dricka, bi (tse)
omi-ne-che, jag (de) började att dricka. –
Mandschuspråket skrifves med det mongoliska alfabetet,
tillökt och förbättradt, i lodräta rader från ofvan
och nedåt; raderna följa hvarandra från vänster
till höger. Kort före mandschuernas eröfring af
Kina (1644) förbättrades den äldre skriften
(nationalhjälten Taitsu betraktas som dennes uppfinnare),
och nu uppstod en litteratur. Denna består till
största delen af öfversättningar (företrädesvis af
historia och klassisk litteratur) från kinesiskan, som
utöfvat genomgripande inflytande på
mandschuspråket. Af mandschulitteraturen må särskildt nämnas
en fullständig samling af alla mandschu-kejsarnas
lagar, en krönika öfver Amurlandet (Sachalian ula)
till 1810 samt två förträffliga lexikaliska arbeten
af mandschulärde: den stora mandschti-kinesiska
ordboken "Manju gisun-i buleku bithe" och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
