Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejeune-Dirichlet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Lejongapsväxter-Lek
118
fam. Scrophulariacece,
afd. Antirrhinoidece. Lejongapen ha blomfodret nästan
likformigt deladt, kronan tvåläppig, med nedre
läppen uppsvälld, så att clen med sin håriga bas
tillsluter kronpipens svalg. En art, A. Orontium,
förekommer sällsynt på odlade ställen i södra
Sverige. A. majus (se fig.), inhemsk i Syd-Europa,
odlas i talrika former som prydnadsväxt i våra
trädgårdar. O. T. S. (G. L-m.)
Lejongapsväxter, bot.j namn på fam. Scrophulariacece.
Lejonhielm. Se L e i j ön h i el ra.
Lejonhufvud. SeLeijunhufvud.
Lejonkulan. Se Bollhus, sp. 1014, och Stockholms
teatrar.
Lejonlilja, ett i senare tid efter vapcnbildcn
(styckad sköld med lejon och half lilja)
gifvet namn åt en uppländsk släkt, som
utdog i senare hälften af 1300-talet.
K. H. K.*
Lejonmarck. Se Loijonmarck.
Lejonorden (ty. Lösenorden). Om badensiska Zähringer
Löwenorden och nederländska Lejonorden se Ordnar.
Lejonriddaren. Se Ivan Lejonriddaren.
Lejonsfinx. Se Assyrien, fig. å l:a
illustrationssidan, och Lejonet.
Le Lej Lej Le,
onsköld. Se L e i j o n s k ö l d. onsparre. Se L e
i j o n s p a r r c. onstedt. Se Leijonstedt. ontand,
bot. Se Taraxacum.
Lejonöru.
Lejonörn, en heraldisk figur, hvars öfre del
är ett lejon och nedre del en örn (se fig.). De
s. k. Blåsläkterna förde en sådan bild i sitt vapen
(se om dem Blå). K. H. K.*
Lejre, dansk by, 8 km. s. v om Roskilde. Hit förlägger
sägnen det gamla konungasätet Hledre, som skall ha
grundlagts af Skjold och senare tillhörde hans ätt
("Lcjrekonungar-na"). E. Ebg.
Lejregaard [-går]. Se Ledrcborg.
Lek. 1. Psyk.j kropps- och själskrafternas
sysselsättande utan annat ändamål än det behag, som
verksamheten själf som sådan skänker, under det att
arbete är en verksamhet, som företages för att nå ett
visst resultat. Då man vid leken ej tager hänsyn till
ett sådant bcstämdt resultat, som man viL nå, får den
en karaktär af frihet och obundenhet, som ock skiljer
den från arbetet. Från båda de nämnda synpunkterna
sätter man ock mot hvarandra lek och allvar, då man
i leken för tillfället skjuter tillbaka tankarna
på lifvets nödtorft och dess kräf-vande sedliga
uppgifter. Därmed sammanhänger ock, att skillnaden
mellan fantasi och verklighet ej får samma betydelse
för den lekande som för den arbetande. Under leken kan
man ofta gå upp i föreställningarna om en fantasivärld
på ett sätt, som skulle vara ödesdigert för ett
arbete, som i den gifna, prosaiska verkligheten skall
åvägabringa vissa bestämda resultat. Denna motsättning
mellan lek å ena sidan samt arbete och allvar å den
andra framträder dock ofta mindre skarp, och mellan
båda finnas öfvergångsformer, i hvilka lek och allvar
blandas med hvarandra. Äfven då leken företages
för det behag, som den i det stora hela skänker,
förutsätter den ofta, att man underkastar sig ett
eller annat obehag, t. ex. mödan att sammanbringa
lekmaterielcn e. d. Därvid inblandas i leken moment
af arbete. Eller ock kan hela den ursprungligen som
lek bedrifna verksamheten inriktas på uppnåendet
af vissa bestämda resultat, så att den mer eller
mindre afgjordt öfvergår från lek till arbete,
från nöje till allvar. Detta gäller om sporten
och idrotten (jfr dessa ord), när sträfvan att
nå resultat i täflingarna blir hufvudsaken, eller
framför allt när sporten bedrifves som ett yrke, i
hvilket man söker sitt uppehälle. Å andra sidan kan
arbetet så öfver-ensstämma med den arbctandes anlag
och intressen, att det lika väl som någon lek kan
företagas för sin egen skull. Man säger-då med rätta,
att "arbetet går som en lek". Särskildt gäller detta
ofta om den konstnärliga verksamheten, hvilken i det
hela utgör ett mellanting mellan lek och arbete. Äfven
utan att genom hänsyn till bcstämdt resultat närma
sig arbetets villkor, kan leken förlora en del af
sin obundenhet genom uppställandet af regler, hvilka
vid dess utöfvande skola följas. Om dessa äro af den
rätta arten, förhöja de lekens behag, enär de innebära
öfvandet af högre själskrafter än de, hvilka utan
reglerna skulle komma i verksamhet. I allmänhet äro
de små barnens lekar utan regler, ungdomens däremot
ofta bundna af mycket invecklade regler.
Leken är ett naturbehof för de högre djuren samt för
barnen, hvilka sistnämnda före skolåldern egna däråt
nästan hela sin tid. Sedan får leken sin plats vid
sidan af arbetet, och det är ett tecken på andlig
och kroppslig hälsa, när äfven den vuxne eller den
åldrande bevarat förmågan att njuta af lek. Ofta
ersattes leken för äldre personer af s. k. nöjen,
d. v. s. en verksamhet, som i öfrigt har lekens
karaktär, men endast i ringa mån tager personens själf
verksam het i anspråk. Till psykologisk förklaring
af leken ha uppställts flera olika hypoteser, utan
att man ännu kan säga, att problemet är fullständigt
löst. Med G r o o s, som väl är nutidens främste
lekteoretiker, kan man väsentligen skilja mellan
följande tre lektcorier. 1. Kraflöfverskottsteorient
till hvilken S c h i 11 e r gaf det första
uppslaget och som särskildt utbildats af S p e n c
e r. Enligt denna hypotes är lekens grund att söka
i ett öfver-skott af kraft, som i leken söker sig
ett aflopp. Man leker sålunda därför att man för
tillfället icke har annat att göra, men behöfver
användning för sin energi. Mot denna teori invändes,
att diuren och barnen ofta leka ända till fullständig
uttrött-ning och därvid ej kunna antagas drifvas
till lekens fortsättande genom något öfverskott af
kraft. Teorien har modifierats och förbättrats af
amerikanen H. A. C a r r, men det skulle blifva för
långt att här inlåta sig därpå. 2. Rekrealionsleorien,
framställd af Lazarus och S t e i n t h a l, utgår
i viss mån från ett rakt motsatt åskådningssätt,
då den söker grunden till lek verksam heten snarare
i trötthet än i något öfverfiöd på kraft. Man utgår
därvid från den iakttagelsen, att äldre personer ofta
efter ansträngande arbete söka vederkvickelse i lek,
t. ex. biljardspel, kortspel e. d. Till utgångspunkt
för en allmän lekteori duger emellertid icke denna
i och för sig riktiga iakttagelse, då ju de små barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
