Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kraftskrifvare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sannolikt härstammar från 1500-talet, utgöres
af en hufvudbyggnad och två därmed sammanhängande
flyglar, alla af tre våningars höjd, samt omges
af breda och djupa vattengrafvar, vidsträckta
trädgårdar och park. Till godset höra i Söfvestads
socken 28 3/4 mtl, tax. till 1,976,800 kr. (1909),
kvarn och tegelbruk m. m., 13,800 kr., i Bjeresjö
socken 4 3/16 mtl, tax. till 252,500 kr., och i
Hedeskoga socken 2 3/16 mtl, tax. till 103,000 kr. -
K. tillhörde under 1300-talet släkten Duve l. Due,
kom genom gifte till släkten Tott och sedan till
Brahesläkten (till 1640-talet). 1642 ärfdes och
löstes det af Otto Marsvin, gift med Metta Brahe,
och genom hans dotter kom K. till Ivar Krabbe på
Jordberga och sedan till dennes son Jörgen Krabbe
(arkebuserad 1678). Efter dennes änkas död såldes
godset 1704 till kungliga rådet grefve K. Piper,
hvars hustru, grefvinnan Kristina (f. Törnflycht),
iståndsatte slottet, som lidit stor skada under
Karl XI :s danska krig, och förde där ett furstligt
hof. Sedan dess har K., ehuru icke fideikommiss,
stannat inom den grefliga Piperska släkten ända till
1897, då det efter grefve F. Pipers död öfvergick
till dennes systerson, grefve Nils Brahe. Efter dennes
död (1907) tillföll det brodern grefve Magnus Brahe.
Wbg.
Kragehulfyndet, från Kragehuls mosse vid Assens på
Fyn, härstammar från järnåldern (måhända omkr. 500
e. Kr.) och består af svärd med kvarlefvor af skidor
och skidbeslag, spjut- och pilspetsar samt fragment af
till dessa hörande träskaft (en af dem har en längre
runinskrift), knifvar, kammar, flinta, lerkärl, ett
bronskärl m. m. Fyndet låg på ett djup af l-1 1/2 m. Se
C. Engelhardt, "Kragehul mosefund 1751-1865" (1867).
Kragerö. 1. Ö. Se Kraakeröy. - 2. Stad i Bratsbergs
amt, Norge, ligger vackert på halfön mellan
Kilefjorden och Hellefjorden, men har namn efter
en därutanför liggande fjord mellan skogklädda
fjäll. 4,900 inv. (1907). Betydlig handel och
sjöfart. 71 fartyg om 29,111 ton och med 711 mans
besättning (1908). K., som förut var en lastageplats
under Skien, namnes första gången 1623 och erhöll
köpstadsrättigheter med egen styrelse och privilegier
16 jan. 1666, men fortfor att lyda under Skien till
24 juni 1739, då K. genom k. res. fick tillåtelse att
införa och förtulla utländska varor. 1801 byggdes
och bestyckades ett försvarsbatteri vid K. 1808
uppförde borgarna ett batteri på Galgerodden och
ett på Gunderholmen, hvilka efter 1815 fingo
förfalla. I K. föddes 1808 A. M. Schweigaard
(d. 1870), öfver hvilken 1883 restes ett minnesmärke.
2. O. A. ö. L. W:rson M.
Krageväxter, bot., namn på afdelningen Corymliferae
af fam. Compositae.
Kragfågeln, Fläckiga, Chlamydodera maculata, zool.,
hör till fam. paradisfåglar inom tättingarnas ordning
och fåglarnas klass. Till färgen är den mörkbrun, med
en brungul fläck i spetsen på hvarje fjäder, undertill
gråhvit. I nacken finnes ett slags krage af förlängda,
rosenröda fjädrar. Fågelns längd utgör 28 cm. Arten är
hemma i det inre af Australien och förekommer talrikt
i den låga buskskogen vid slätternas kanter. Den
bygger löfhyddor af omkr. 1 m. längd, som utvändigt
bestå af riskvistar, hvilka äro vackert belagda med
långa grässtrån och utsiras med musslor, skallar och
ben af mindre
djur o. d. Kvistarna kvarhållas i sitt läge af
småstenar, som ordnas så, att mellan dem bildas
en gång, hvaremot prydnaderna ligga i hög framför
hvardera ingången. Prydnaderna sammanföras ofta
från ganska aflägsna ställen och väljas med mycken
omsorg; endast hvitblekta eller lifligt färgade
saker användas. Denna egendomliga vana att bygga
löfhyddor delar kragfågeln med öfriga arter af samma
släkte äfvensom med andra medlemmar af familjen.
C. B. S.*
Kraghandske. Se Handske, sp. 1363.
Kraghvalf. Se öfverkragning.
Krag-Juel-Vind-Frijs. Se Friis 7-8 och Krag,
dansk ätt, 4.
Krag-Jörgensens gevär. Se Handeldvapen (tabellen),
Jörgensen, E., och Krag 4.
Kragparadisfågeln (Praktfulla l. Svarta
paradisfågeln), Lophorhina superba, zool.,
hör till paradisfåglarnas familj, tättingarnas
ordning och fåglarnas klass. Den har två breda,
sköldartade, pilformiga fjäderkragar, af hvilka
den ena är fäst på halsens öfre sida och består
af breda fjädrar (de yttre af dessa räcka en half
tum bortom vingarna), hvaremot den andra sitter på
bröstets öfre del och utgöres af smalare, styfva
fjädrar; båda kragarna kunna resas upp. Färgen är
sammetssvart, med svagt purpurbrun anstrykning,
den öfre kragen glänsande bronsfärgad, den nedre
präktigt metallgrön, med fjäderspetsarna skimrande i
koppar och guld. Hjässans, nackens och bakhalsens
fjädrar äro stålblå, i spetsen prydda med ett
purpurfärgadt band, ving- och stjärtpennorna
stålblå samt undre kroppsdelarna purpursvarta,
skimrande. Honan har öfre kroppssidan mörkbrun,
den undre försedd med gulhvitbruna vågor, samt
hufvudet och nacken svartbruna. - Denna praktfulla
fågel lefver i Nya Guineas bergstrakter; dess
lefnadssätt, fortplantning o. s. v. äro icke kända.
C. R. S.*
Kragsten (ty. kragstein, tragstein), bygnk., en från
en väggyta framspringande sten, afsedd att tjäna
antingen som stöd eller som prydnad. Jfr Konsol. -
Kragstenskonstruktion. Se Bro (fig. sp. 195) och
öfverkragning.
Kragujevac [-vats]. 1. Län (okrug) i
konungariket Serbien. 2,295 kvkm. 184,474
inv. (1908). - 2. Hufvudstad i nämnda län,-
vid Lecpenica, en biflod till Morava. 15,596
inv. (1905). Gymnasium. Kanongjuteri,
ammunitions- och vapenfabrik, arsenal. K. var
intill 1842 de serbiske furstarnas residens.
J. F. N.
Kragödlesläktet, Chlamydosaurus, zool.
Se Agamidae.
Krah, Kra (Krao), äfven kalladt Isthmus,
den landtunga, som förenar halfön Malakka med
östra indiska halfön. Minsta bredden, mellan 10°
och 11° n. br., är 70 km., men endast 42 km.,
om man beräknar bredden mellan staden K., där
Pakchans aestuarium börjar, och mynningen af
floden Tschumpong, hvilken är skild från det förra
endast genom en 12 km. bred och 25-30 m. hög ås
af paleozoisk skiffer. Förslag ha framställts att
genom landtungan draga en för oceanfartyg tillgänglig
kanal, hvarigenom vägen från Calcutta till Kanton
skulle förkortas med 1,100, en resa från Mergui i
Brittiska Burma till Bangkok med 2,200 km. Äfven har
man föreslagit att bygga en järnväg öfver Isthmus.
(J. F. N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
