Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1081-1082 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kors ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af bokstafven X, och, fastän ej efter vanligt begrepp
kors, gaffel l. röfvarkorset (fig. 16), i form af
bokstafven Y. Det upp- och nedvända latinska korset
kallas Petruskors och är aposteln Petrus’ symbol. -
För ornamentalt och i synnerhet heraldiskt ändamål
har en stor mängd biformer utbildat sig. Som andliga
värdighetstecken förekomma jämte biskopskorset, i
vanlig latinsk korsform, det ärkebiskopliga, korset
l. palriarkalkorset (fig. 17),

Fig. 16. Gaffelkors

Fig. 17. Patriarkalkors.

Fig. 18. Påfvekors.

med två par armar, det öfre kortare än det nedre,
vanligen slutande i klöfverblad, samt påfvekorset
(fig. 18), med tre par armar. Besläktadt härmed är
det tredubbla grekiska korset, likaledes med tre par
armar, men med nedre tvärslån på sned och fäst nedom
midten. - De flesta heraldiska korsformerna utgå från
det grekiska korsets hufvudform med olika

Fig. 19. Ankarkors.

Fig. 20. Klöfverbladskors.

tillsatser vid korsarmarnas ändar, hvarefter
benämningarna rätta sig. Man talar sålunda om ankar-,
klöfverblads-, korsade, kryck-, lilje-, trappkors
o. s. v., med korsarmarna slutande i form af ankaren
(fig. 19), klöfverblad (fig. 20), små kors (fig. 21),

Fig. 21. Korsadt kors.

Fig. 22. Kryckkors.

Fig. 23. Stjärnkors.

kryckor l. Antoniuskors (fig. 22), heraldiska liljor,
trapplika afsatser o. s. v. Rutkorset bildas af 4
sammanställda romboider, stjärnkorset (fig. 23) af en
4-uddig stjärna. - Åtskilliga heraldiska korsformer
ha erhållit sitt namn efter de riddarordnar, för
hvilka de tjänat som tecken, eller de familjer, i
hvilkas vapen de ingått. Det burgundiska l. brabantska
korset (fig. 24) visar ett Andreaskors, sammansatt
af taggiga grenar. Frimurarkorset är sammansatt af
4 likbenta trianglar. S:t Georgskorset (fig. 25)
visar den grekiska formen med något vidgade
ändar. Jakobskorset, ordenstecken för riddarna af
S:t Jakobs af Compostela orden, slutar uppåt i
en bladform och nedåt i en dolklik klinga, medan
tvärarmarna sluta i liljor och korsningspunkten är
belagd med en pilgrims- (S:t Jakobs-)mussla.

Fig. 24. Burgundiskt kors.

Fig. 25. S:t Georgskors.

Jerusalemskorset är ett gyllene kryckkors, egentligen
med småkors insatta i de 4 korsvinklarna. Johannit-
l. Malta-(Malteser-)korset (fig. 26) bildas i sin
typiska form af 4 med spetsarna mot hvarandra vända
trianglar med djupt inskurna baser. Lasaruskorset
har alla fyra armarna treflikiga; det är således
ett klöfverbladskors. Lothringska korset (fig. 27)
har två par

Fig. 26. Maltakors.

Fig. 27. Lothringskt kors.

Fig. 28. Mantuanskt kors.

lika långa tvärarmar, som dela stammen i tre ungefär
lika stora delar. Mantuanska korset (fig. 28) är
ett grekiskt kors med utsvängda, d. v. s. å hvarje
sida af en hålkäl begränsade, armar. - Af ett annat
ursprung än samtliga de nu nämnda korsen är hakkorset
(se d. o.).

2. Mus., tecken (jj) för den kromatiska höjningen
af en ton (se Försättningstecken och
Höjning 3).

3. Anat. Bakväggen till bäckenet utgöres
hos människan till största delen af fem, till
ett ben sammansmälta och till formen förändrade
ryggkotor. Detta ben (lat. os sacrum, "heliga
benet") kallas på svenska vanligen korsbenet.
Trakten där bakom kallas korset, den där ofvan
korsryggen och den i bäckenhålan inskjutande
öfversta delen af detta ben jämte nedersta
delen af angränsande ländkota korsknöl.

4. (Kruppa) Veter., den del af bålen,
som har till underlag bäckenet och begränsas
framåt af en linje, som sammanbinder yttre
höftknölarna, nedåt af en linje från yttre höft-
till sittbensknölen, som äfven betecknar korsets
längd; bredden mätes dels öfver höftknölarna
(= främre kors-br.), dels öfver lårlederna
(= mellersta korsbr. eller bäckenbredden), dels
öfver sittbensknölarna (= bakre korsbredden).
Korset kallas regelbundet fyrkantigt, då främre
korsbredden är i det närmaste lika med den mellersta,
pinnhöftadt, då höftknölarna äro starkt utstående,
och spetsigt, då det afsmalnar för mycket bakåt.
Det förra är endast skönhetsfel, men spetsigt kors
medför alltid felaktig (kohasig)benställning
(se Has). Med afseende på riktningen skiljer man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>