Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopal - Kopalkibark - Kopaonik planina - Kopassis, Andreas Emanuel - Kopczynski, Onufry - Kopek - Kopernikus. Se Coppernicus. - Kopf, Josef - Kopfstück. Se Zwanziger. - Koph - Kopia - Kopiebläck. Se Kopiepress och Bläck. - Kopiebok. Se Kopiepress. - Kopiepennor. Se Blyertspennor, sp. 789. - Kopiepress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Kopalkibark -Kopiepress
Angola och Benguela; dess moderväxter äro Gui-bourtia-
och Copai/era-arter. Denna sort har mindre hårdhet och
lägre smältpunkt än den östafrikanska. - Om amerikansk
kopal se Hymenaea. - Om australisk kopal 1. kaurikopal
se A g a t h i s. Äfven manilakopalen, som kommer
från Sundaöarna och Filippinerna, härstammar från
en A gathis-art. Kopalhartserna ha en mycket stor
användning till s. k. lackfernissor. De hårda,
genomskinliga sorterna användas liksom bärnsten.
O. T. S. (G. L-m.)
Kopalkibark, Cortex Copalchi (Quina blanca i Mexico),
farm. med., är barken af Croton mveus Jacqu., en
buske af 3 m. höjd, hörande till fam. Euphorbiacece
R. Br., hvilken växer på Västindiens öar, i Mexico,
Central-Amerika, Colombia och Venezuela. Kopalkibarken
förekommer som rör af 30-50 cm. längd, med tunn,
gråhvit kork. Den från korken befriade gråbruna
väfnaden visar på yttre ytan fina tvärgående strimmor
eller repor, liksom om barken varit behandlad med en
fin fil. Kopalkibarken innehåller en bitter alkaloid,
som trötts stå nära kinin. Därför har denna bark
förr varit använd i stället för kinabark, och
Schlechtendal kallade på grund däraf moderväxten
Grolon Pseudo-clrina. Numera har ko-palkibarken,
likasom öfriga kinasurrogat, förlorat all medicinsk
betydelse och namnes endast som en möjlig förfalskning
af kaskarillbark, som emellertid är mycket tunnare
och mindre. O. T. S. (C. G. S.)
Kopaonik plänina [ka-], bergskedja i sydvästra Serbien
längs högra stranden af Ibar, från dess mynning
(i Morava) öfver gränsen in i turkiska vilajetet
Kosovo. Den består af gnejs och kristalliniska
skiffrar, men äfven af vulkaniska bergarter och når
2,140 m. i Suvo Rudiste, Serbiens högsta berg. Under
medeltiden drefs där bergsbruk (silfver och järn),
men nu är berget en folkfattig och nästan kal ödemark.
Kopa’ssis, Andreas Emanuel (K. efen-d i), furste af
Samos, f. 1856 på Kreta, tillhör en på denna ö af
gammalt högt ansedd grekisk familj, egnade sig först
åt kretensisk förvaltningstjänst och var bl. a. en
tid sekreterare i Kretas provinsförsamling,
erhöll 1888 statsrådstitel och innehade i
Kon-stautinopcl flera höga turkiska ämbeten,
till dess han i dec. 1907 af sultan Abd-ul-hamid
utsågs till furste af Samos. K. var under många år
juridisk rådgifvare till den ekumeniske patriarken
i Kon-stantinopel och har dels på grekiska, dels
på turkiska skrifvit flera arbeten, mestadels i
fornkristlig och kretensisk arkeologi, men äfven i
historia (en Amerikas .upptäcktshistoria på turkiska
i 3 bd) och litteraturhistoria (om Shakspere).
V. S-g.
Kopczynski [kåpt Jy’nski], O n u f r y, polsk
grammatiker, pedagog, f. 1735, d. 1817, medlem af
piaristernas orden, slutligen inspektör öfver skolorna
i den till Preussen hörande delen af Polen, lämnade de
första mera vetenskapliga framställningarna af polska
språkets grammatik genom sina arbeten Grammatyka
dia szkol narodowych (3 bd, 1778- 83) och Grammatyka
jezyka polskiego (1817). Han skref ock många latinska
elegier, däribland Ad con-gressum Windobonensem, 1814.
(A-d J.)
Kopek (ry. kopjefjka 1. kope’jka, af kopjå, lans; de
äldsta kopekerna visade nämligen i åtsidans stämpel
bilden af den helige Georg, väpnad med en lans), ryskt
skiljemynt, = 1/ioo af en rubel = 1,92 öre. Kopeker
slogos första gången omkr. 1538;
dessa innchöllo idel silfver och voro oregelbundet
formade. Sedan 1655 präglades kopeker af koppar. Till
följd af ukasen 7 (19) juli 1839 präglades af
ett pud (= 16,38 kg.) koppar 1,600 kopek (= 16
silfverrubol). Enligt ukasen 3 (15) juni 1849
slogos af l pud koppar dubbelt så mycket, eller
32 silfver-rubel nominellt värde (3,200 kopek),
i stycken om 5, 3 (altin), 2, l, J/2 (denga,
se d. o.) och V* (P°-lusjka) kopek. De nämnda
kopparkopekerna försvunne småningom ur rörelsen,
sedan ukasen 21 mars (2 apr.) 1867 stadgat, att det
ringare skiljemyntet må präglas i brons. Ett pud
brons lämnar 50 rubel nominellt värde, eller 5,000
kopek. Dessa bronsmynt förekomma i stycken om 5, 3,
2, l, */a och V* kopek. Dessutom präglas i silfver (af
500/iooo finhalt) stycken om 20, 15, 10 och 5 kopek.
Kope’rnikus. Se Coppernicus.
Kopf, Joseph, tysk skulptör, f. 1827 i Wurttemberg,
d. 1903, arbetade i sin ungdom som murare
och handtlangare, kom 1851 till München och
vandrade 1852 till fots till Rom, förtjänade sitt
uppehälle genom figursnideri och lyckades ådraga
sig uppmärksamhet af Cornelius genom modellen
till en sittande Kristus. Han utförde sedan både
religiösa och antikt allegoriska arbeten (De fyra
årstiderna, En triton m. fl.), brunnsgrupper, byster
och medaljongsporträtt samt ett par stora berömda
marmorkaminer för residenset i Stuttgart. K. utgaf
1899 Lebenserinnerungen eines bild-hauers.
(G-g N.)
Kopf Stuck (ty., eg. "hufvudstycke", d. v. s. mynt
med bröstbild i prägeln). Se Zwanziger.
Koph, zool., bibelns namn på hamadryaden 1. perukapan
(se Babianer).
Kopia (fr. copie, af lat. cöpia, förråd),
eg. genom afskrift åstadkommet mångfaldigande af
en bok; afskrift af en skriftlig handling (jfr
H u f-vudskrift); troget af tryck; fotografisk
positiv bild på kopieringspapper; efterbildning,
reproduktion af ett konstverk, gjord af någon annan
än konstnären själf och noga öfverensstämmande med
originalet i afseende på materialet samt alla detaljer
af formgifning och färg, medan däremot formatet icke
behöfver vara likadant.
Kopiebläck. Se K o p i e p r e s s och Bläck.
Kopiebok. Se Kopiepress.
Kopiepennor. Se Blyertspennor, sp. 789.
Kopiepress, enkel skrufmaskin, medelst hvilken man å
affärskontor plägar åstadkomma aftryck af afgående
bref i den s. k. k o p i e b o k e n, hvars blad
utgöras af silkespapper. Härtill nyttjas ett särskildt
slags bläck, kopiebläck (se Bläck), eller medelst
skrifmaskin framställd skrift. Skruf-kopiepressen
uppfanns af James Watt (patenterad 1780). I
senare tid ha flera andra kopieringsinrättningar
konstruerats, såsom kopiepressar utan skruf,
roterande kopieringsmaskiner, medelst hvilka
ett stort antal kopior kunna tagas på kort tid,
o. a. Med skrifmaskin kunna f. ö., genom användande
af tunt papper och mellanlägg af tunna kalkerblad,
ett flertal kopior samtidigt med hufvudskriften
åstadkommas. Med skrifmaskin (och äfven direkt med
stålstift) kan också i tunt vaxpapper framställas en
genombruten schablonskrift, edelst hvilken sedan i en
s. k. dupliceringsmaskin (roterande eller annan) ett
mycket stort antal kopior eller aftryck kan tagas på
kort tid. Å. W:son
M.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
