Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keratoser - Keratry - Keratry 1. Auguste Hilarion de K. - Keratry 2. Émile de K. - Kerauniska bergen - Kerbela - Kerberos - Kerboogha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
Kératry-Kerboogha
1434
åkommor, t. ex. svålbildning,
liktornar, hudhorn, vårtor och ichthyosis.
F. B.*
Kératry [keratri]. 1. AugusteHilarion de K.,
grefve, fransk politiker, författare, f. 1769 i
Rennes (Bretagne), d. 1859, begaf sig, efter att
ha afslutat sina juridiska studier, till Paris,
där han vann Bernardin de Saint-Pierres vänskap
och 1791 utgaf ett band Contes et idylles. Han
återvände 1793 till Rennes, satt under Garners
revolutionära skräckvälde en längre tid fängslad,
men frigafs slutligen, hvarefter han i många
år delade sin tid mellan göromål i sin kommuns
tjänst och litterär verksamhet. 1818 invaldes
han af dep. Finistére i deputeradekammaren,
där han kämpade för tryck- och samvetsfrihet
samt med mycken vältalighet och djärfhet anföll
såväl den heliga alliansens politik som en
mängd missbruk, såsom statslotteriet, offentliga
spel-hus, saltskatten o. s. v. Äfven inom pressen
förfäktade han, såsom medarbetare i "Courrier
francais", med stor talang liberalismens
grundsatser. K. var en af de deputerade, som
ifrigast deltogo i julirevolutionen. Han bidrog
mycket till Ludvig Filips upphöjande på tronen
och var 1830-37 en af den nya regeringens
försvarare i deputeradekammaren. Af Ludvig
Filip 1837 utnämnd till led. af pärskammaren,
slöt sig K. alltmer till det konservativa
partiet. Äfven i lagstiftande församlingen,
dit han 1849 invaldes af dep. Finistére och
hvars ålderspresident han var, röstade K. med
högern. Häftig motståndare till prins Louis
Napoleon, arresterades den då 82-årige K. vid
statskuppen 2 dec. 1851. Sedan drog han sig
tillbaka till privatlifvet. Under sin långa
lef-nad utgaf K. en stor mängd politiska,
filosofiska, didaktiska och estetiska skrifter
äfvensom dikter och romaner. Här må nämnas endast
Voyage de 24 heures (1800), Induclions morales
et physiologiques (1817), Le Salon de 1819,
Saphira ou Paris et Rome sous Vempire (1835),
Une fin de siécle (1840) och Clarisse (1854). -
2. Em il e de K., grefve, den förres son, fransk
politiker och författare, f. 20 mars 1832 i
Paris, d. där 7 april 1904, blef 1854 volontär
vid ett jägarregemente, deltog i Krimkriget
samt utmärkte sig i kriget mot Mexico, där han
var ordonnansofficer hos marskalk Bazaine. Han
tog 1865 afsked och återvände till Frankrike,
där han i "Revue contemporaine" publicerade
flera artiklar rörande kriget i Mexico, marskalk
Bazaine och kejsar Maximilian, hvilka väckte
oerhördt uppseende och lämnade oppositionen i
lagstiftande kåren, med
Thiers och J. Favre i spetsen, ett rikt material
till de häftigaste anfall mot Napoleon III:s
politik. Som utgifvare af "Revue möderne"
fortsatte K. sina af-slöjanden rörande de
finansiella och politiska skandaler, som stodo i
samband med expeditionen till Mexico. Af Brest
invald i lagstiftande kåren 1869, slöt han sig
till oppositionen. Efter revolutionen 4 sept,
1870 utnämnde nationalförsvarsregeringen K. till
polisprefekt i Paris. Som sådan utvecklade han
stor verksamhet, men tog snart afsked och afreste
i ballong från det belägrade Paris för att utföra
en diplomatisk mission i Spanien, hvilken likväl
icke ledde till något resultat. Återkommen
till Frankrike, utnämndes K. 22 okt. 1870
till divisionsgeneral och öfverbefälhafvare
för de mobiliserade stridskrafterna i de fem
departement, som motsvara det gamla Bretagne. Han
utvecklade i denna egenskap stor energi,
organiserade 47 linjebataljoner, 7 kompanier
francs-tireurs och 9 batterier artilleri samt
upprättade i Conlie ett befäst läger. Men efter
att ha råkat i oenighet med den af Freycinet
ledda krigsförvaltningen nedlade K. sitt
befäl, 27 nov., och lefde i tillbakadragenhet,
tills han af Thiers utnämndes till prefekt
i dep. Haute-Garonne, hvarifrån han redan i
nov. 1871 förflyttades till det viktiga och
oroliga dep. Bouches-du-Rhöne (Marseille). Han
råkade snart i häftig tvist såväl med Marseilles
municipal-råd som med departementets generalråd,
och då regeringen vägrade att samtycka till
hans begäran om generalrådets upplösning,
tog han i aug. 1872 afsked. Därmed var
K:s politiska roll utspelad, och förgäfves
uppträdde han som kandidat vid ett par val
till nationalförsamlingen. Utom La me de clul>
(1862) och ett par andra dramatiska arbeten utgaf
K. äfven flera historiska och politiska skrifter,
af hvilka de förnämsta äro La contre-guérilla
fran-caise au Mexique (1867), La créance Jecker
(s. å.), L’elevation et la chute de Vempereur
Maximilien (s. å.), Armée de Bretagne 1870-71
(1874), Mön-rad F, prince, sultan, prisonnier
d’étal (1878), Å travers le passé, souvenirs
militaires (1887), Petits mémoires (1898).
l-2. E. W.
Kerauniska bergen [keräu’-]. Se Grekland,
sp. 230.
Kerbelä [ker-] 1. Mesched-Husein, stad
i asiatiska Turkiet, vilajetet Bagdad,
100 km. s. s. v. om Bagdad och omkr. 30
km. v. om Eufrat. Omkr. 65,000 inv., till
allra största delen schiiter (perser och
inder). Den största bland stadens fem moskéer
är Huseins moské, med Huseins (Alis sons och
Muhammeds dottersons) graf, som gör K. till en
af schiiternas förnämsta vallfartsorter. K.,
som är Mesopotamiens största stad näst Bagdad,
lär öf-verträffa detta i välstånd. Viktigaste
marknad för hela nordöstra Arabien; därifrån
gå stora pilgfims-och handelskaravaner till
Mekka. Bagdadbanan kommer att beröra K.
J F. N.
Kerberos [ke’r-]. Se Cerberus.
Kerboogha [kerbå’ga], fullst. Kiva ni edda
u l a K., turkisk emir, 1096 erkänd af den
seld-schukiske sultanen som styresman öfver
Mosul, fick 1098 befälet öfver en talrik här, som
sändes att undsätta det af korsfararna belägrade
Antiokia. Men K. fördröjde sig på vägen med ett
fruktlöst angrepp mot Edessa. och framkom till
Antiokia först 6 juni, tre dagar sedan staden
fallit i de belägrandes händer. Det blef sålunda
hans tur att innesluta Antiokia.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
