Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1325-1326 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaulbach

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Reformationens tid. Väggmålning i Nya museet i Berlin, af W. v. Kaulbach. (Framför högra pelaren synes Gustaf II Adolf.)

Teckningen Das narrenhaus med motiv från hospitalet
i Düsseldorf visar honom som skarp iakttagare
och fysionomist, ett ämne till en tysk
Hogarth. Det monumentala måleriet var emellertid
det område han liksom de öfrige af Cornelius’
lärjungar hufvudsakligen odlade. Hans första
stora verk i denna riktning var Hunnerslaget
(1834–37; en färgskiss finnes i Stuttgart, ett
senare exemplar i stor skala i Raczynskiska
samlingen i Posen), utförd brunt i brunt och
snarare att betrakta som en stor kartong än en
målning. 1837 börjades Jerusalems förstöring
(i Nya pinakoteket, München), mindre än
den föregående, men utförd enligt samma
grundsatser. Till denna tid höra äfven hans
illustrationer till Goethes Reinecke Fuchs,
som gjorde K. högeligen populär. Under ett
halft års vistelse i Italien 1838 öfvade
han sig energiskt i oljemålning efter
lefvande modell. 1847 blef han direktör för
Münchenakademien och fick s. å. i uppdrag att
smycka trapphuset i Nya museet i Berlin med en
serie stora väggmålningar. Dessa – som voro under
arbete i 16 somrar – utfördes ej i freskteknik,
utan med torr färg. Ämnet var världshistoriens
olika skeden eller dess mest betydelsefulla
moment. Hunnerslaget och Jerusalems förstöring
upprepades här i större skala, de öfriga motiven
voro Babels torns fall, Greklands blomstring,
Korsfararna framför Jerusalem och Reformationens
tid (se fig.), sistnämnda komposition upptagande
reformationens stridsmän och gynnare under 1400–1600-talen,
samlade i en kyrka –, idén och anordningen
efter Rafaels "Skolan i Aten". De 6 stora
målningarna omslutas af friser och allegoriska
figurer. Vid midten af 1850-talet tillkommo
de fresker, hvarmed Nya pinakotekets i München
yttermur smyckades (färgskisserna förvaras i
pinakoteket, själfva freskerna, som utfördes af
K:s medhjälpare, äro numera mestadels utplånade
af väder och vind). Serien var afsedd att
skildra konsternas uppsving i München under
konung Ludvig I:s beskydd. K. tog sig för
att karikera det han borde förhärliga, han
gycklade tämligen omildt med både peruktidens
och romantikens koryféer. Bilderna väckte en
storm af harm. Bland K:s monumentalmålningar
från de följande åren märkas Otto III i Karl
den stores graf (1859, i Germanisches museum i
Nürnberg), Slaget vid Salamis (i Maximilianeum,
München, kartong i Berlins nationalgalleri),
Nero (1873), Syndafloden (kartong). K. målade
många porträtt (Ludvig I och Maximilian II samt
ett par konstnärsporträtt i kostym finnas i Nya
pinakoteket) samt utgaf planschverken Goethes
kvinnobilder, Scener ur Schillers dramer (ett par
scener ur "Maria Stuart" i kolteckning, 1867,
finnas i Berlins nationalgalleri) och utförde
äfven illustrationer till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>