Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 827-828 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantabel ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kantkrum, då dess båda motstående smala
sidor, eller ”kanter”, såsom dessa ytor
i dagligt tal benämnas, äro buktiga ytor.
J. G. B.*

Kantlagd, bot. Se Knoppläge.

Kant-Laplaces hypotes (äfven endast Laplaces
hypotes), den af Immanuel Kant redan 1755 till
sina grunddrag uppställda och af Laplace 1796
utvecklade och fullständigade hypotesen rörande
solsystemets, således också jordens, uppkomst. I
sin allmännaste form kallas denna hypotes äfven
nebularhypotesen l. nebularteorien. Antydningar
till densamma finnas framställda redan af
Swedenborg (1734) och af Wright (1750). Enligt
Kant-Laplaces hypotes skulle ur en i början
formlös, ytterst förtunnad och starkt upphettad,
ofantligt stor gasmassa (en nebulosa eller ett
kosmiskt moln) ha, till följd af afsvalning och
rotation, uppstått hela vårt planetsystem med
sin centralsol, alla sina i samma riktning och
ungefär samma plan kretsande planeter, dessas
drabanter, Saturnus’ ringar o. s. v. Denna
hypotes har i våra dagar börjat utträngas
af andra teorier, hvilka bättre motsvara den
moderna forskningens resultat. Se Kosmogoni.
E. E. (B—d.)

Kantlinje. Se Kant.

Stora kantnålen.

Kantnål, zool., benämning på några fiskar
tillhörande underordn. Catosteomi bland
benfiskarna, där de jämte hästfiskar och
hafsnålar (se Hästfiskar och Hafsnålsläktet)
och några andra släkten bilda en särskild
fam., Syngnathidæ. Kantnålarna utmärkas
genom långsträckt kropp, som är betäckt af i
tvärrader ställda plåtar och i främre delen
har 7, i stjärtregionen 4 längsgående kanter;
hufvudet är utdraget till en näbbformig bildning,
i hvars spets den lilla munnen är belägen. På
ryggen finnes en ryggfena med mjuka fenstrålar,
bröstfenorna ligga strax bakom gälöppningarna,
bukfenor saknas, analfenan är helt liten,
stjärtfenan väl utbildad. Simningen sker
genom ett slags vibrerande vågrörelse hos
ryggfenan. Till vår fauna höra tre arter,
fördelade på två släkten. Släktet Syngnathus
utmärkes genom måttligt hög, från sidorna ej
så starkt hoptryckt näbb. Stora kantnålen,
S. acus, har ryggfenan kortare än hufvudet och
börjande först vid 19:e eller 20:e plåtraden,
framifrån räknadt; kroppslängden uppgår till
40—45 cm. Färgen är brungrå eller grågul, under
ljusare, med ett större antal mörkbruna tvärband
på kroppens sidor. Denna art är rätt allmän vid
Norges kust, men har vid vår västkust anträffats
endast ett fåtal gånger. I Östersjön finnes den ej. — Lilla
kantnålen, S. rostellatus, har ryggfenan längre
än hufvudet och börjande vid 14:e eller 15:e
plåtraden, kroppslängden öfverstiger ej 15—16
cm. Färgen är på ryggen och sidorna mörkgrå eller
brun, på halsen ljusgrå, kroppen rundtom
tecknad med små gulhvita fläckar och mörka
tvärband. Lilla kantnålen är tämligen allmän
vid vår västkust liksom vid Norges kust upp till
Trondhjemstrakten. — Släktet Siphonostoma skiljer
sig från föregående genom hög, från sidorna
starkt hoptryckt näbb. Den hos oss förekommande
arten, brednäbbade kantnålen, S. typhle, når
en längd af 20—25, någon gång 30 cm. Färgen är
rätt växlande i brunt och grågrönt, med eller
utan gula fläckar; undersidan är gråhvit med
gul metallglans. Denna art finnes såväl vid vår
västra kust som i Östersjön t. o. m. långt upp
i Bottniska viken. — Samtliga kantnålsarter
uppehålla sig bland tång, hvarvid deras färg
och långsträckta kroppsform förläna dem en med
omgifningen harmonierande ”skyddande likhet”. De
utmärka sig beträffande fortplantningen genom
den vård hannen egnar rommen och det utkläckta
ynglet (se Fiskar, sp. 416).
G. G.

Kanton (fr. canton). 1. I Frankrike
underafdelning af arrondissemanget. Se
Frankrike, sp. 1134. — 2. I Schweiz benämning
på hvar och en af de suveräna fristater, hvilka
tillsammans bilda republiken Schweiz. Tre af
kantonerna (Basel, Appenzell och Unterwalden)
ha hvar och en delat sig i två af hvarandra
oberoende s. k. halfkantoner. — 3. Milit. Se
Kantonförfattningen.
(J. F. N.)

Gata i Kanton.

Kanton l. Canton (kin. Kuang-tschou-fu),
hufvudstad i kinesiska prov. Kwantung, på vänstra
stranden af Tschoukiang (Pärl- l. Kantonfloden),
60 km. ofvanom Kantonviken, i hvilken floden
faller ut genom ett smalt pass, af kineserna
kalladt Humen (”tigerporten”, port. Bocca
tigris). Staden, som torde räkna omkr. 900,000
inv., består af mandschustaden l. gamla staden,
nya staden, mellan den förra och floden, samt
flera förstäder längs floden. Den är omsluten af
en 10 km. lång, 12 m. hög och 7 m. bred mur med
grafvar; en annan mur skiljer den gamla staden,
som upptar fem sjättedelar af hela ytan, från
den nya. Staden genomskäres af flera kanaler och
omkr. 600 gator, långa, raka, men i allmänhet
smala, stenlagda och mindre smutsiga än andra
kinesiska städers. En egendomlig prägel erhåller
staden genom den stora lifligheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>