Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indragningsmakt, (tryckericensur ) - Indragningsstat - Indragningsstat 1. Allmänna indragningsstaten - Indragningsstat 2. Flottans indragningsstat - Indraprastha. Se Delhi - Indre - Indre 1. Flod i Frankrike - Indre 2. Departement i Frankrike - Indre-et-Loire, Departement i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
579
Indragningsstat-Indre-et-Loire
580
fattaransvar. Emot denna T. F. gjordes redan
från början anmärkningar, och vid urtima
riksdagen år 1810 blef hvilande ett uti
konstitutionsutskottets memorial 10 okt. 1810
intaget förslag bl. a. till preventiva åtgärder
emot dagblad och veckoblad. Olägenheterna af
de hinder denna tryckfrihetsförordning lade i
vägen för den rätte svarandepartens upptäckande
och inkallande genast vid rättegångens början,
missbruken af den nyvunna tryckfriheten
m. m. föranledde, att en ny T. F., den ännu i
hufvudsakliga delar gällande af 16 juli 1812,
antogs. Den periodiska pressen gjoitlés mr,
likasom den varit 1785-1809, till föremål
för särskild lagstiftning. I § l, mom. 4
uppställdes såsom villkor för rättigheten
att utgifva periodisk skrift, att utgifvaren
erhållit hofkanslerens (numera chefens
för Justitiedepartementet) tillståndsbevis,
hvilket dock icke kunde vägras i andra fall, än-
då sökanden var för nesligt brott dömd eller
förklarad ovärdig att föra andras talan, till
hvilken föreskrift lades det stadgande, som måste
anses vara hufvudändamålet med de förändringar,
som tryckfrihetsförordningen vid 1812 års
riksdag undergått, nämligen upplifvan-det af den
sedan år 1809 hvilande indragnings-makten. Därom
stadgades i § 4, mom. 8, att hof-kansleren kunde,
när han ansåg ett dagblad eller en periodisk
skrift vådlig för allmän säkerhet eller utan
skäl och bevis förnärmande personlig rätt
eller af en fortfarande smädlig egenskap,
genast låta inställa skriftens utgifvande,
intill dess, efter anmälan, K. M:t i statsrådet
förordnat, huruvida fortsättning af den inställda
skriften skulle tillåtas utkomma. Hofkanslerens
anmälan borde ega rum sist inom 8 dagar,
sedan han blifvit underrättad om kvarstadens
verkställande. På K. M:ts förordnande ankom
äfven, huruvida utgifvaren af ett sålunda
indraget dagblad eller en periodisk skrift
framdeles måtte kunna utgifva annan sådan
skrift. Ur bestämmelserna om tillståndsbevis och
om indragnings-makten härleder sig uppkomsten af
lejda s. k. ansvaringar. Boktryckaren eller den,
som ombesörjde en tidnings utgifvande, egde
att freda sig från ansvar, om han företedde
ett tillståndsbevis; den person, hvarå det
lydde, månde för öfrigt vara helt och hållet
främmande för bestämmandet af den periodiska
skriftens innehåll. Den osäkra ställning,
hvari en tidningsutgifvare genom bruket af en
så godtycklig mak,t som den, hvilken inbegreps
i incFragningsmakten, försattes, i det att han
icke blott förlorade rättigheten att fortfarande
utgifva sitt dagblad, utan ock förklarades
obehörig att i egenskap af utgifvare befatta sig
med något annat tidningsföretag, gjorde det för
honom nära nog nödvändigt att, om ock vid sidan
af gällande lag, bereda sig utväg att fullgöra*
sina förbindelser mot den läsande allmänheten,
hvars prenumerations-medel han uppburit. En
sådan utväg var lätt funnen. Den bestod däri,
att annan person efter af tal anmälde sig såsom
ansvarig utgifvare af ett dagblad, hvilket,
oafsedt någon obetydlig förändring i afseende
pä titeln, i allt öfrigt liknade det indragna
och hvilket nya dagblad gafs såsom ersättning
åt det indragna bladets prenumeranter. Den nye
ansvaringen hade icke något annat med dagbladets
utgifvande att beställa, än att han till
boktryckaren utlämnade det för sådant ändamål
nödiga tillståndsbeviset. Den ursprunglige
redaktören fortfor att
utöfva ledningen af tidningsföretaget, skyddad
bakom ansvaringarna, hvilka aflöste hvarandra,
allteftersom dagbladets indragning upprepades
(jfr Aftonbladet och Göteborgs handels- och
sjöfartstidning). Sedan indragningsmakten sålunda
visat sig oförmögen att förhindra tryckfrihetens
missbruk (jfr Hartmansdorff, J. A. von) och
att med straff träffa rätte gärningsmannen vid
en begången tryckfrihetsförbrytelse, men vid
åtskilliga tillfällen nyttjades att hindra och
begränsa äfven en befogad, om ock skarp, kritik
af det sätt, hvarpå allmänna angelägenheter
handhades, visade sig dessa bestämmelser
pl en gång olämpliga och försåtliga, hvadan
indragningsmakten afskaffades, 1844. Åtskilliga
andra bestämmelser i T. F., som införts i
samband med indragnings-makten, kvarstodo
emellertid. Man behöll nämligen tillståndsbeviset
(§ l, mom. 4 T. F.) jämte föreskrifterna (§ l,
mom. 8) att, när rättegång mot dagblad eller
periodisk skrift blifvit anställd, ut-gifvarens
namn skall af justitiestatsministern, enligt
den hos honom gjorda anmälan, uppgifvas, samt
(i § 4, 2 mom.) att dagbladets utgifvande
skall inställas, så snart boktryckaren saknar
nämnda tillståndsbevis. Jfr H. L. Rydin,
"Om yttrandefrihet och tryckfrihet" (1859),
samt konstitutionsutskottets betänkande 1869
n:r 14 och 1871 n:r 7. H.L.R.*
Indragningsstat. 1. Allmänna indragningsstaten
(se d. o.). - 2. Flottans indragningsstat. Då
flottans officers- och under-officerskårer
1866 ombildades och åtskilliga löner
på aktiva staten indrogos, inrättades
genom k. br. 10 juli s. å. en särskild
s. k. indragningsstat, dit de, som sådant
önskade, fingo öfvergå med bibehållen lön och med
tjänstskyldighet i krigstid intill 55 års ålder.
H. W~l.
Indraprastha. Se D e l h i.
Indre [ä’dr]. 1. Flod i mellersta Frankrike,
upprinner på Boussac-platån på gränsen mellan
depart. Creuse och Cher, flyter i nordvästlig
riktning genom de efter densamma uppkallade
departementen I. och Indre-et-Loire samt faller
med två armar ut i Loire nedanför Tours. Längd
265 km. – 2. Departement i mellersta Frankrike,
bestående af delar af de gamla provinserna
Berry, Orléanais, Marche och Touraine. 6,906
kvkm. 290,216 inv. (1906), 42 inv. på 1 kvkm. Det
vattnas af öfre I., Creuse och flera bifloder
till Cher samt utgör ett fullkomligt slättland,
som efter markens beskaffenhet sönderfaller i
tre delar: Bois-Chaud, ett skogbevuxet, stenigt
och föga fruktbart område i s. ö., som upptager
0,7 af hela arealen, Brenne, en i hög grad
osund kärrtrakt v. om Indre, samt Champagne, ett
bördigt distrikt i nordöstra delen. Öfver hälften
af dep. är åkerjord, och spannmålsafkastningen
öfverstiger behofvet. Äfven boskapsskötseln är
en viktig hufvudnäring. Industrien är betydlig,
i synnerhet järntillverkningen. Dep. är indeladt
i fyra arrondissemang: Châteauroux, La Châtre,
Issoudun och Le Blanc. Hufvudstad är
Châteauroux. (J. F. N.)
Indre-et-Loire [ä’dr-e-lωār], departement i
mellersta Frankrike, bildadt af delar af de
forna provinserna Touraine, Orléanais, Anjou
och Poitou. 6,158 kvkm. 337,916 inv. (1906), 55
inv. på 1 kvkm. Strömmar: Loire med dess bifloder
Cher, Indre och Vienne. Landet är öfvervägande
jämnt. Gâtine är ett vattenfattigt och
ofruktbart distrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
