Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. D. M., Jovi deo magno - Idman - Idman 1. Nils I. - Idman 2. Nils Nilsson - I. D. N., in dei nomine - Ido, I o och J u (i Dalarna) - Ido Se Ilo - Idokras - Idol - Idolatri l. Idololatri, Se Afguderi - Idololarti Se Idolatri - Idomeneus, grek. myt. - Id quod, lat. - Idrac, Jean Antoine Marie - Idre - Idre 1. Kapellföramling i Kopparbergs län - Idre 2. Kronopark i Särna socken - Idria, bergstad i Österrike - Idrialit Dumas, miner. - Idris, profet - Idrisi, Abu Abdallah Muhammed, esch-Scherif el-I. - Idrisider - Idris Yaghi, farm. Se Geraniumolja - Idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. D. M., i fornromerska inskrifter
förkortning för Jovi deo magno, (helgadt) åt
Jupiter, den mäktige guden.
Idman. 1. Nils L., finsk präst, f. 1680, d. 1750,
blef student 1699 och vigdes 1702 till präst. Han
tjänade under Karl XII:s krig som predikant vid
särskilda regementen i Ingermanland och Finland,
sedan 1710 vid Åbo läns infanteriregemente. Då
finska armén drog norrut, var han densamma
följaktig, deltog 1718 i dess olyckliga tåg mot
Trondhjem och beskref det i Kort berättelse
om fält-tåget 1718: i Dronthems lähn el:r
Nordanfiälls (tr. i "Historiallinen arkisto",
VII). En hans predikan, Folketz roop på norska
fiällerne (1720), innehåller äfven upplysningar
om tåget. I. utnämndes 1719 till kyrkoherde i
Hvittis, blef 1723 kontraktsprost och var medlem
af prästeståndet vid riksdagen 1734. Han tog
afsked från sin prästtjänst 1749.
2. Nils Nilsson I., den föregåendes
son, finsk språkforskare, f. 1716 i Uppland,
d. 1790, inskrefs 1729 som student vid
Åbo akademi, blef filos. magister 1738 och
prästvigdes 1740. Han utnämndes 1742 till
predikant vid Åbo lifdragonregemente,
i hvars ansträngande marscher under
kriget 1742–43 han deltog, blef 1749 kyrkoherde
i Hvittis och 1758 kontraktsprost. I. tog
liflig del i striden om besättandet af Åbo
biskopsstol 1756, och det var till icke ringa
del hans förtjänst, att K. F. Mennander
erhöll platsen. 1765 var han ett af Åbo
stifts ombud vid riksdagen, hvilken han dock
före dess slut lämnade. Sedan studentåren
hade I. ifrigt sysselsatt sig med lingvistiska
studier, hvilkas frukter framträdde i ett arbete,
som på sin tid väckte uppseende: Försök at
wisa gemenskap emillan finska och grekiska
språken, såsom tjenande till uplysning i finska
folkets historia (1774). Han söker däri
ådagalägga, att likheten mellan finskan
och grekiskan såväl i böjningsändelser som
ordstammar är så stor, att man däraf kan
sluta till de bägge språkens släktskap.
1 o. 2. M. G. S.
I. D. N., förkortning för lat. in Dei nomine,
i Guds namn.
Ido, Io och Ju benämnas i Dalarna (Transtrands
och Lima socknar) de inskärningar, som Dalälfven
gör i stränderna, antingen de likna vikar
eller små laguner med smal öppning mot älfven.
E. E.
Ido, ett konstgjordt språk. Se Ilo.
Idokras Haüy (af grek. idea, utseende, och
krasis, blandning), miner., synonymt med
vesuvian (se d. o.).
Idol (grek. eidolon, bild), afgudabild; afgud,
afgudad människa.
Idolatri 1. Idololatri (grek. eidololatreia,
af eidolon, bild, och latris, tjänare),
bilddyrkan, afgudadyrkan. Se Afguderi,
Bilddyrkan och Fetisch.
Idololatri. Se Idolatri.
Idomeneus (grek. ’Ido/uevevs), grek. myt.,
konung på Kreta, sonson af Minos och son af
Deukalion (ej att förblanda med det grekiska
folkets liknämnde stamfader), deltog jämte sin
brorson Meriones med 80 skepp i trojanska kriget,
där han utmärkte sig som en bland de tappraste
hjältarna inom grekiska hären. Homeros låter
honom efter krigets slut lyckligt återvända hem,
men enligt yngre sagor öfverfölls han under
hemfärden af en storm och lofvade Poseidon att,
om han blefve räddad, åt honom offra
den första varelse, som mötte honom på hemmets
jord. Den förste, som vid hemkomsten mötte honom,
var hans egen son, och då han enligt det gifna
löftet offrade denne, utbröt en härjande pest,
med anledning hvaraf Kretas invånare förjagade
honom. Han skall ha dött under landsflykten
och blifvit begrafven på berget Kerkafos nära
Kolofon. Kretenserna visade dock hans graf nära
Knosos på Kreta och dyrkade honom som heros.
A. M. A.
Id quod, lat. Se i. q. – Id quod erat demonstrandum,
lat. Se i. q. e. d.
Idrac, Jean Antoine Marie, fransk skulptör,
f. 1849 i Toulouse, d. 1884 i Paris, vann
Rompriset 1873. Hans förnämsta arbeten äro
statyerna Merkurius som barn, lekande med ett
par ormar (1879, Luxembourgmuseet), och Salambo
(1881, i marmor i Luxembourg, ett bronsexemplar
i Glyptoteket i Köpenhamn). I. utförde Etienne
Marcels ryttarstaty invid Hôtel de ville
1883 (fullb. efter I:s död af Marquestre).
G-g N.
Idre. 1. Kapellförsamling i Kopparbergs län,
Särna och Idre tingslag, med 881 inv. (1908),
hör till Särna, Västerås stift, Mora kontrakt. –
2. Kronopark i Särna socken, Särna revir,
Kopparbergs län, afsatt till kronopark genom
K. M:ts befallningshafvandes resolution 10
jan. 1894 vid fastställande af storskiftes-
och afvittringsförrättning i Särna socken med
Idre kapellag. Benämningen är provisorisk. Areal
53,233 har.
2. M-g.
Idria, bergstad i österrikiska hertigdömet
Krain, i en smal, af höga berg innesluten
dal vid Isonzos biflod Idria (Idriza). 5,728
inv. (1900), slovener. Staden eger världsrykte
genom sitt kvicksilfverbergverk, som,
upptäckt 1497, sedan 1580 bearbetats för
statens räkning. Arbetarnas antal i bergverket
och hyttorna är omkr. 1,250. Produktionen
uppgick 1903 till 523 ton kvicksilfver
till ett värde af 2,98 mill. kronen.
(J. F. N.)
Idrialit Dumas, miner., en vid Idria i
Krain förekommande svart eller mörkbrun
blandning af cinnober med fasta kolväten.
P. T. C.*
Idris, namn på en profet, som omtalas i
Koranen kap. 19: 57 och 21: 85. Enligt den
sannolikaste åsikten är han identisk med Henoch.
K. V. Z.
Idrisi, Abu Abdallah Muhammed, esch-Scherif el-I.
(el-Edrisi), arabisk geograf, f. 1099 i Ceuta,
studerade i Córdoba och kom efter långvariga
resor till den normandiske konungen Roger II:s
hof på Sicilien, där han 1154 skref sitt
berömda geografiska verk Nuzhat el-muštaq,
hvaraf en del utgifvits med fransk öfv. af
Dozy och de Goeje ("Description de l’Afrique
et de l’Espagne", 1866). Jfr R. A. Brandel,
"Om och ur den arabiska geografen I." (1894).
K. V. Z.
Idrisider, marokkansk dynasti, grundlagd
788 af en bland kalifen Alis efterkommande,
Idris ibn Abdallah, som med anledning af
ett uppror i Medina flydde till Egypten
och därifrån till Marokko. Idrisiderna
härskade i Ceuta och uppnådde sin största makt
omkr. 860. Denna dynasti störtades på 900-talet.
K. V. Z.
Idris Yaghi, farm. Se Geraniumolja.
Idrott (fnisl. íþrótt l. íðrótt genom öfning
vunnen skicklighet, af ið, verksamhet, och
þróttr, kraft, uthållighet), färdighet idkad
i syfte att uppöfva och utveckla fysisk eller
andlig förmåga hos människan. Man talar sålunda
äfven om "vittra idrotter", men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
