Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hygrometri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linier och dagrar, stämningsbilder från
Norrlandsbygd, som följts af Ångermanländingar
(1900), Två mil till hafs (s. å.), Ruinen (1904),
Där stjärnorna tindra (1905), Timmer (1906), Pan
(s. å.), Efter Herrens hästar (1907) och Gruvan
(1908). H. har dels lämnat stämningsfyllda
och samhällskritiska skildringar från Norrland,
dels äfven gifvit originella och kraftigt utförda
karakteristiker af människor med starkt upprördt
själslif, oharmoniska naturer, som ej vinna
fred mellan sig och lifvet.
1. —rn.* 2. R—n B.
Hüls, köping i preussiska reg.-omr. Düsseldorf
(Rhenprovinsen), genom elektrisk spårväg förenad
med Krefeld. 6,192 inv. (1900). Sidenväfveri
och annan industri. I närheten en minnesstod
öfver slaget vid Krefeld (23 juni 1758).
J. F. N.
Hylsa, Volva, Strumpa, bot., den del af det för
hatten och foten gemensamma hyllet, som vid vissa
svampars utveckling blir kvarsittande vid fotens
bas, t. ex. hos flugsvampen (se d. o.).
G. L—m.
Hülsen, Hermann Alexander Kasimir Botho von, tysk
teaterledare, f. 1815 i Berlin, d. där 1886, en
tid militär, verkade sedan 1851 med stor framgång
som generalintendent för de kungliga teatrarna
i Berlin, och 1866 anförtroddes honom äfven
öfverinseendet öfver de kungliga teatrarna i
Hannover, Kassel och Wiesbaden. För inrättandet
af sjuk-, understöds- och begrafningskassor för
skådespelare intresserade han sig lifligt. Till
förtjänsterna af hans teaterledning räknas
därjämte, att han sökte uppehålla en klassisk
repertoar, med uteslutande af allt frivolt och
tendentiöst. Han afböjde emellertid också det
dristigt och genialiskt nya, t. ex. Wagner.
— Hans maka, Helene, född grefvinna
von Haeseler, f. 1829, gift 1849, d. 1892, skref
under märket Helene åtskilliga dikter och
noveller (Elimar, 1879, 2:a uppl. 1880) m. fl.,
samt en skildring af sin make, Unter zwei königen
(1888). Om deras söner se Hülsen-Haeseler.
Hülsen, Christian. Se Huelsen.
Hülsen-Haeseler [-hǟṡeler]. 1. Dietrich
von H., grefve, preussisk militär, son
till H. A. K. B. von Hülsen (se d. o.),
f. 1852 i Berlin, d. 1908, vardt 1870
löjtnant, tillhörde sedan 1882 generalstaben,
tjänstgjorde 1889—94 som adjutant hos kejsaren,
upphöjdes 1894 i grefligt stånd och blef 1899
generalmajor, 1901 chef för militärkabinettet,
1902 generallöjtnant och 1906 general. —
2. Georg von H., den föregåendes broder,
f. 1858, vardt 1894 intendent vid hofteatern
i Wiesbaden och 1903 generalintendent för de
kungliga teatrarna i Berlin och Wiesbaden samt är
president i Deutscher bühnenverein. 1908 ärfde
han sin broders grefvevärdighet och namnet
Hülsen-Haeseler (han hette förut von Hülsen).
Hylst, mek., den grofva järnring eller ögla,
som fastkilas på bakre ändan af skaftet till en
vattenhammare, och som genom sina åt ömse sidor
utgående armar förmedlar hammarens rörelse.
C. A. D.*
Hylta. Se Hult 1.
Hylteen (Hylten). 1. Anders von H. (hans fader
skref sig Hylthén) ämbetsman och politiker,
f. 1669 i Stockholm, d. i jan. 1721, blef 1691
notarie i Svea hofrätt, 1693 riddarhusfiskal,
1704 Stockholms stads sekreterare och 1705 dess
justitieborgmästare. I sistnämnda egenskap var
han borgarståndets själfskrifne talman såväl vid
utskottsmötet 1710 som vid riksdagarna 1713–14
och 1719. H. var en af de män, som tidigast framträdde som
enväldets motståndare. Vid riksdagen 1714 väckte
han förslag, att den hemmavarande regeringen
jämte ständerna på egen hand skulle sluta fred
med fienderna. Han deltog i de hemliga förarbeten
på en ny regeringsform, som redan före Karl XII:s
död gjordes under ledning af landshöfdingen
Per Ribbing, och förfäktade vid riksdagen
1719 ifrigt den satsen, att all arfsrätt till
kronan upphört. Han var led. af kommissionen
öfver Goertz, var medlem af det utskott,
som utarbetade förslaget till regeringsform,
af sekreta utskottet och deputationen öfver
"fredsverket". H. tillhörde således de ledande
männen 1719. Att han dock ej obetingadt
gillade riksdagens alltför stora ingrepp i
regeringsärendena, framgick däraf, att han ifrigt
motsatte sig riksrådens nedkallande i sekreta
utskottet för att höras ang. af drottningen
gjorda ämbetsutnämningar. Af sitt stånd, som
han synes ha ledt ganska allsmäktigt vid denna
riksdag, utsågs han till en af dess fullmäktige i
banken. Vid början af följande riksdag utsattes
H. för ett häftigt angrepp inom ståndet. Detta
berodde därpå, att H., som redan 1714 blifvit
adlad, 1719 tagit introduktion på riddarhuset
och där företrädts af sin broder Samuel, som
undertecknat besluten å bådas vägnar. Därjämte
hade inom borgerskapet i Stockholm en opposition
mot magistratens ledande ställning gjort sig
gällande. Borgerskapet valde denna gång själf
sina ombud, försåg dem med instruktioner och
gjorde i en inlaga till borgarståndet gällande,
att endast dess egna sex fullmäktige, men
icke magistratens ombud skulle anses som rätta
herredagsmän för Stockholms stad. H. bestred
ifrigt detta sistnämnda anspråk och fick
äfven ståndet med härpå, men däremot lyckades
han icke hejda den adelsfientliga stämningen
och ståndet beslöt genom sluten votering —
den första, som förekommit i borgarståndet — att
H. ej kunde vara talman. H., som icke var
sinnad att godvilligt ge vika, utverkade då af
drottningen ett förbud för ståndet att företaga
nytt val, men då ståndet i en inlaga häfdade sin
rätt, tog drottningen förbudet tillbaka. H. fann
godt draga sig tillbaka på grund "af sjukdom";
då Stockholms borgerskap därpå skyndade att
välja rådmannen J. Bunge till att "företräda
talmansbeställningen", fann ståndet sig i detta
egenmäktiga tilltag.
2. Samuel von H., den föregåendes broder,
friherre, ämbetsman, f. 1672 i Stockholm,
d. 8 maj 1738 på Skillinge, nära Ängelholm,
genomgick lägre grader i kungliga kansliet och
Svea hofrätt, fick 1710 fullmakt som assessor i
nämnda hofrätt samt blef 1716 lagman i Skånska
lagsagan och 1718 lagman i Kristianstads läns
lagsaga. H., som 1714 adlats, tog 1719 plats
på riddarhuset och framträdde i likhet med
den äldre brodern som en vän af friheten,
var medlem af både grundlagsutskottet och
sekreta utskottet. Han lyckades dock vinna
Ulrika Eleonoras bevågenhet och utnämndes under
riksdagens lopp till friherre och landshöfding
i Kristianstads län. 1723 blef H. anklagad af
några bönder och en afskedad kronofogde för
åtskilliga ämbetsfel, och en långvarig process
började. 1728 tillkom en politisk anklagelse,
därför att H. icke nog kraftigt pröfvat en
förryckt officers skrifverier till förmån för
hertigens af Holstein arfsrätt. Rådet tillsatte
med anledning af sistnämnda anklagelse en
kommission, som dömde H. till afsättning, och
H. blef suspenderad från sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
